Gulgrå sparv

Gulgrå sparv
Status i världen: Nära hotad[1]
Adult hane på Lesbos, Grekland.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFältsparvar
Emberizidae
SläkteEmberiza
ArtGulgrå sparv
E. cineracea
Vetenskapligt namn
§ Emberiza cineracea
AuktorBrehm, 1855
Synonymer
  • Glycyspina cineracea

Gulgrå sparv[2] (Emberiza cineracea) är en fågel i familjen fältsparvar inom ordningen tättingar som förekommer i västra Asien och in i sydostligaste Europa.[3][4] Den är en mycket sällsynt gäst i övriga Europa, med ett fynd i Danmark och ett i Sverige. Arten är fåtalig och minskar i antal, varför IUCN anser den vara nära hotad.

Utseende och läte

Nominatformen fotograferad på grekiska ön Lesbos.

Gulgrå sparv är en stor och slank fältsparv som mäter 16–17 cm. Den har en lång stjärt med vita hörn. Den är mindre streckad än många andra arter inom familjen och har en kraftig ljus näbb. Ryggen är gråbrunaktig med otydliga mörka streck och vingarna har en mer brunaktig ton. Till skillnad från den i övrigt relativt lika honan av svarthuvad sparv har den vita hörn på stjärten.[5]

Den adulta hanen har ett mörkgult huvud med ett kraftigare gult submustaschstreck, strupe och orbitalring. Nominatformen har grå undersida medan den östliga underarten E. c. semenowi har gulaktig undersida. Den adulta honan är brunaktigt grå på ovansidan med en vitaktig strupe och gultaktigt submustaschstreck. Juvenilen har ljus buk och streckat bröst.

Dess lockläte är ett hårt tschrip, och sången ett raspigt zru- zru-zru-zru.

Utbredning och systematik

Arten beskrevs taxonomiskt 1855 av Christian Ludwig Brehm under sitt nuvarande vetenskapliga namn Emberiza cineracea.[6] Den är närmast släkt med artparet ortolansparv (Emberiza hortulana) och rostsparv (E. caesia), med bergortolan (E. buchanani) systerart till dessa tre.[7][8]

Gulgrå sparv delas in i två underarter med följande utbredning:[4][6]

Under flyttningen ses den i Mellanöstern och i östra Egypten, nominatformen främst i Levanten (sällsynt på Cypern och semenowi främst på Arabiska halvön.

17–19 maj 2019 observerades en hane av underarten semenowi vid HoburgenGotland.[9] Ett fynd har även gjorts i Danmark, 28 maj 2005[10] samt i Tyskland.[11]

Ekologi

Gulgrå sparv häckar i torra steniga bergssluttningar. Den lever som andra arter inom familjen övervägande av frön men tar även insekter, speciellt när den matar sina ungar. Den lägger vanligtvis tre ägg per kull.[6]

Status och hot

Gulgrå sparv har en rätt liten värdspopulation bestående av uppskattningsvis endast 7 000–12 600 vuxna individer. Den tros också minska i antal på grund av habitatförstörelse.[1] IUCN kategoriserar därför arten som nära hotad.[1]

Namn

Gulgrå sparvens vetenskapliga artnamn cineracea betyder "askgrå", efter latinets cinis eller cineris för "aska".[12]

Referenser

Delar av artikeln bygger på en översättning av engelskspråkiga wikipedias artikel Cinereous Bunting, läst 2012-11-21

Noter

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2021 Emberiza cineracea . Från: IUCN 2021. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi :  10.14344/IOC.ML.13.1.
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  5. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 399. ISBN 978-91-7424-039-9 
  6. ^ [a b c] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  7. ^ Päckert, M., Sun, Y.-H., Strutzenberger, P., Valchuk, O., Tietze, D.T. and Martens, J. (2015). Phylogenetic relationships of endemic bunting species (Aves, Passeriformes, Emberizidae, Emberiza) from the eastern Qinghai-Tibet Plateau. Vert. Zool. 65(1): 135–150.
  8. ^ Päckert, M., A. Favre, J. Schnitzler, J. Martens, Y.-H. Sun, D.T. Tietze, F. Hailer, I. Michalak, and P. Strutzenberger (2020b), Into and Out of the Qinghai-Tibet Plateau and the Himalayas: Centers of origin and diversification across five clades of Eurasian montane and alpine passerine birds, Ecology and Evolution 10, 9283-9300.
  9. ^ Raritetskommittén, BirdLife Sverige: Raritetskatalogen, birdlife.se/rk/raritetskatalogen
  10. ^ Tarsiger.com Fynd av gulgrå sparv i Västpalearktis
  11. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 234. ISBN 978-84-941892-9-6 
  12. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Källor

  • Byers, Olsson & Curson, Buntings and Sparrows ISBN 1-873403-19-4

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

090508-cinereous-bunting-at-Petrified-Forest.jpg
Författare/Upphovsman: Mark S Jobling, Licens: CC BY 3.0
Male cinereous buntting (Emberiza cineracea) at the Petrified Forest, Lesvos, Greece
Cinereous Bunting (Emberiza cineracea), Lesvos, Greece, 17.04.2015 (17284201896).jpg
Författare/Upphovsman: Frank Vassen from Brussels, Belgium, Licens: CC BY 2.0
Digiscoping with Swarovski ATM 80 HD 30 X, Nikon 1V1 + 11-27,5 mm lens (Adapter DCB)