Guldpiplärka
| Guldpiplärka Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Ärlor Motacillidae |
| Släkte | Tmetothylacus |
| Art | Guldpiplärka T. tenellus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tmetothylacus tenellus | |
| Auktor | (Cabanis, 1878) |
Guldpiplärka[2] (Tmetothylacus tenellus) är en afrikansk fågel i familjen ärlor inom ordningen tättingar.[3]
Kännetecken
Utseende
Guldpiplärkan är en 18 centimeter lång fågel som gör skäl för sitt namn med hanens mycket färgglada dräkt: lysande gula vingar och stjärtsidor, svavelgul undertill med ett svart band tvärs över bröstet. Honan har gulkantade handpennor, beigefärgad undersida med gulaktig buk. Ungfågeln liknar honan men har streckat bröst.[4]
Läte
Guldpiplärkan levererar en sång, i flykten eller från en sittplats, bestående av en serie flöjtlika visslingar.[5]
Utbredning
Guldpiplärkan förekommer i sydöstra Sydsudan, södra och östra Etiopien, Somalia, norra Uganda, östra Kenya och östra Tanzania.[3] Den har tillfälligt påträffats i Oman, 17-24 juni 1983.[6] Arten är delvis nomadisk eller flyttfågel.
Systematik
Fågeln placeras som enda art i släktet Tmetothylacus. Den är närmast släkt med piplärkorna i Hemimacronyx samt sporrpiplärkorna i Macronyx.[7] Fågeln behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt
Guldpiplärkan förekommer i torr Acacia-buskskog och snåriga gräsmarker. Den lever av små insekter och troligen även andra ryggradslösa djur som den fångar i gräsmarker eller plockar från bar mark eller växtlighet.[5]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig i nordvästra och södra Somalia, lokalt vanligt i Kenya och Tanzania samt ovanlig i Sydsudan.[8]
Referenser
- ^ [a b c] Birdlife International 2016 Tmetothylacus tenellus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Porter, Richard; Simon Aspinall (1996). Birds of the Middle East. Princeton University Press. sid. 292. ISBN 9780691148441
- ^ [a b] Tyler, S. (2018). Golden Pipit (Tmetothylacus tenellus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57810 28 september 2018).
- ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 218. ISBN 978-84-941892-9-6
- ^ Voelker, G., and S.V. Edwards (1998), Can Weighting Improve Bushy Trees? Models of Cytochrome b Evolution and the Molecular Systematics of Pipits and Wagtails (Aves: Motacillidae), Syst. Biol. 47, 589-603
- ^ del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör guldpiplärka.
Wikispecies har information om Tmetothylacus tenellus.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Mark Tittley, Licens: CC BY-SA 3.0
This photo of a rare sighting of a Golden Pipit was taken at Pongolo Nature Reserve in December 2010.