Guldbjörnmaki

Guldbjörnmaki Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Primater Primates
Familj	Lorier Lorisidae
Släkte	Björnmakier Arctocebus
Art	Guldbjörnmaki A. aureus
Vetenskapligt namn
§ Arctocebus aureus
Auktor	Winton, 1902
Utbredning
Utbredningsområde i Afrika (grön)
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Guldbjörnmaki (Arctocebus aureus) är en art i däggdjursordningen primater av familjen lorier.

Kännetecken

Guldbjörnmakin väger mellan 266 och 465 gram och har en kort svans, ett förkortat pekfinger och en speciellt utformad klo på varje fot som den använder till att putsa sin päls med. Pälsen på djurets rygg har en rödbrun nyans, ofta beskriven som guldröd, och på detta anspelar såväl artens vetenskapliga namn som dess trivialnamn. På magen är pälsen något mörkare och djuret har också en vit teckning i ansiktet.

Utbredning

Guldbjörnmakin är en av två arter i sitt släkte som båda återfinns i Afrika. Guldbjörnmakin lever i regnskog och i delvis uppodlade områden i Kamerun, Kongo-Brazzaville, Kongo-Kinshasa, Ekvatorialguinea och Gabon.

Levnadssätt

Guldbjörnmakin är nattaktiv och tillbringar sin mesta tid uppe i träden på omkring 5 till 15 meters höjd. Dess diet består främst av insekter, särskilt larver, men den äter också en del frukter. Guldbjörnmakin samlar oftast föda ensam, men en hanes revir överlappas vanligen av flera honors. Sociala band mellan hane och hona skapas genom ömsesidig putsning och ljud. Om honan är parningsvillig föds efter ungefär 131 till 134 dagars dräktighet en enda unge, vilken genast kan klänga sig fast i moderns päls.

Referenser

• Denna artikel är baserad på en översättning från engelska Wikipedia.

Källor till den engelska artikeln

• Groves, C. (2005-11-16). Wilson, D. E., and Reeder, D. M. (utgivare). Mammal Species of the World (3 upplaga). Johns Hopkins University Press. pp. 122.

Externa länkar

• Foto, ursprungligen från Arkive