Gulbröstad båtnäbb
| Gulbröstad båtnäbb Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Båtnäbbar Machaerirhynchidae |
| Släkte | Machaerirhynchus |
| Art | Gulbröstad båtnäbb M. flaviventer |
| Vetenskapligt namn | |
| § Machaerirhynchus flaviventer | |
| Auktor | Gould, 1851 |
Gulbröstad båtnäbb[2] (Machaerirhynchus flaviventer) är en av två fågelarter i den lilla familjen båtnäbbar inom ordningen tättingar.[3]
Utseende och läte
Gulbröstad båtnäbb är en flugsnapparlik liten (11-12 cm) fågel med en stor, bred och mycket platt näbb. Hanne är svart ovan med gult ögonbrynsstreck, vita kanter på vingpennor och stjärt samt gul undersida. Honan har ett liknande utseende, men matt grön ovan och blekare gul under. Den reser ofta stjärten likt en gärdsmyg. Lätet är mjukt men genomträngande, en påstridig melodiös drill som återges "swit-poo-treee too sweet" eller "p-prrr-poo swit-swit". Även ett mjukt "tizz tizz" hörs.[4]
Utbredning och systematik
Gulbröstad båtnäbb delas in i sex underarter:[3]
- Machaerirhynchus flaviventer albifrons – förekommer på Waigeo (Nya Guinea)
- Machaerirhynchus flaviventer albigula – förekommer i de västpapuanska öarna samt på västra Nya Guinea
- Machaerirhynchus flaviventer novus – förekommer utmed sydöstra Nya Guineas norra kust
- Machaerirhynchus flaviventer xanthogenys – förekommer i Aruöarna och på södra Nya Guinea (Mimikafloden till Milne Bay)
- Machaerirhynchus flaviventer flaviventer – förekommer i norra Queensland (norra Kap Yorkhalvön)
- Machaerirhynchus flaviventer secundus – förekommer i nordöstra Queensland (Cooktown till centrala Townsville)
Familjetillhörighet
Båtnäbbarna placerades länge i familjen monarker (Monarchidae), men DNA-studier har visat att de utgör en egen utvecklingslinje och behandlas därför numera som en egen familj. Exakt vilka fåglar som är dess närmaste släktingar är inte klarlagt, men den tillhör en grupp övervägande afrikanska tättingar i familjerna busktörnskator, flikögon och vangor, men även de asiatiska och australiska familjerna svalstarar och ioror samt de udda arterna borstskrika och bärätare.[5][6][7][8]
Levnadssätt
Fågeln återfinns i regnskog där den rör sig likt en sångare och ryttlar i lövverket. Den bygger ett hammockliknande bo som hängs längst ut på en gren två till 20 meter upp. Däri lägger den två till tre vita fläckade ägg.[4]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som inte ovanlig.[9]
Referenser
- ^ [a b c] Birdlife International 2016 Machaerirhynchus flaviventer Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b] ”The Slater Field Guide to Australian Birds - 2nd Edition”. New Holland. 30 september 2009. Arkiverad från originalet den 1 september 2014. https://web.archive.org/web/20140901011926/http://www.newholland.com.au/product.php?isbn=9781877069635. Läst 8 mars 2016.
- ^ Aggerbeck, M., J. Fjeldså, L. Christidis, P.-H. Fabre, K.A. Jønsson (2014), Resolving deep lineage divergences in core corvoid passerine birds supports a proto-Papuan island origin, Mol. Phylogenet. Evol. 70, 272-285.
- ^ Fuchs, J., M. Irestedt, J. Fjeldså, A. Couloux, E. Pasquet, and R.C.K. Bowie (2012), Molecular phylogeny of African bush-shrikes and allies: tracing the biogeographic history of an explosive radiation of corvoid birds Arkiverad 16 april 2021 hämtat från the Wayback Machine., Mol. Phylogenet. Evol. 64, 93-105.
- ^ Jønsson, K.A., P.-H. Fabre, J.D. Kennedy, B.G. Holt, M.K. Borregaard, C. Rahbek, and J. Fjeldså (2016), A supermatrix phylogeny of corvoid passerine birds (Aves: Corvides), Mol. Phylogenet. Evol. 94, 87-94.
- ^ Moyle, R.G., C.H. Oliveros, M.J. Andersen, P.A. Hosner, B.W. Benz, J.D. Manthey, S.L. Travers, R.M. Brown, and B.C. Faircloth (2016), Tectonic collision and uplift of Wallacea triggered the global songbird radiation, Nature Comm. 7, 12709.
- ^ Coates, B. J. 1990. The birds of Papua New Guinea, 2: passerines. Dove, Alderley, Australia.
Externa länkar
Wikispecies har information om Machaerirhynchus flaviventer.
Wikimedia Commons har media som rör tornfalk.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Greg Miles from Australia, Licens: CC BY-SA 2.0
This shot makes up for the poor one that I got of this species the last time we were in it's domain. It is found in the tropical forests of North Queensland and I couldn't believe my good fortune when it eyeballed me and stayed long enough for a few shots! This is another species that is also found in Papua New Guinea.