Gula brigaden (1949–1985)

Gula brigaden
(IB 1)
Vapen för Svea livgarde tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnGula brigaden
Datum1949–1985
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollKrigsförband
Del avSvea livgarde
FöregångareSvea livgarde [a]
StorlekInfanteribrigad
HögkvarterKungsängens garnison
FörläggningsortKungsängen
FärgerGult     
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken
Förbandstecken

Gula brigaden (IB 1) var en infanteribrigad inom svenska armén som verkade i olika former åren 1949–1985. Förbandsledningen var förlagd i Kungsängens garnison i Kungsängen.[1]

Historik

Gula brigaden sattes upp åren 1949–1951 vid Svea livgarde (I 1) genom att fältregementet Svea livgarde (I 1) omorganiserades till brigad. Genom försvarsbeslutet 1977 beslutades att hälften av arméns infanteribrigader kunde utvecklas mot 1980-talets infanteribrigad – IB 77. Gula brigaden kom dock att kvarstå som IB 66. Genom försvarsbeslutet 1982 beslutade riksdagen att arméns brigadorganisation skulle minskas, därmed kom Gula brigaden att avvecklas den 30 juni 1985. Även om brigaden upplöstes och utgick ut krigsorganisationen, så kom delar av brigaden att kvarstå som en så kallad svartbrigad. Det genom att brigadens tre skyttebataljoner skulle kvarstå som fristående skyttebataljoner av typen fristående skyttebataljon (skbat F). Dock kom endast en bataljon i praktiken att ombildas, 201. fristående skyttebataljonen. Även brigadens haubitsbataljon kvarstod till en viss del, då ett av dess kompanier kom att ingå i 201. fristående skyttebataljonen. Luftvärnskompaniet och pansarvärnskompaniet kvartod även de, men överfördes till den återuppsatta Södermanlandsbrigaden.[2] Namnet Gula brigaden övertogs samma år av Svea livgardes andra brigaden, Upplandsbrigaden (IB 38). Och 1990 övertogs även numret IB 1 av brigaden.[1]

Verksamhet

Brigaden genomgick förbandstyperna IB 49, IB 59, IB 66 och IB 66M. Genom försvarsbeslutet 1972 kom brigaden att bli Svea livgardes sekundära brigad, detta då den inte upptogs till brigadorganisationen IB 77. Gula brigaden hade sitt mobiliseringsområde vid den så kallade "södra fronten", vilket ligger inom Nykvarn–Sparreholm–Tystberga–Järna. Brigaden kom därmed ha sitt mobiliseringsområde inom både Stockholms försvarsområde och Södermanlands försvarsområde.[3]

Bataljoner

  • 1. skyttebataljonen
    • 1. skyttebataljonsstab mm
    • 1. skyttekompani
    • 2. skyttekompani
    • 3. skyttekompani
    • 4. skyttekompani
    • 5. granatkastarkompani
    • 6. trosskompani
    • 1. infanteripansarvärnskompani
  • 2. skyttebataljonen
    • 2. Skyttebataljonsstab mm
    • 7. Skyttekompani
    • 8. Skyttekompani
    • 9. skyttekompani
    • 10. skyttekompani
    • 11. granatkastarkompani
    • 12. trosskompani
    • 1. brigadluftvärnskompani
  • 3. skyttebataljonen
    • 3. skyttebataljonsstab mm
    • 13. skyttekompani
    • 14. skyttekompani
    • 15. skyttekompani
    • 16. skyttekompani
    • 17. granatkastarkompani
    • 18. trosskompani
    • 1. stormkanonkompani
  • 1. infanteriunderhållsbataljon
    • 1. infanteriunderhållsbataljonsstab mm
    • 1. infanteritransportkompani
    • 1. infanterireparationskompani
    • 1. infanteriintendenturkompani
    • 1. infanterisjukvårdskompani
    • 1. lätt infanteriunderhållskompani
    • 1. cykeltransportkompani

Förbandschefer

  • 1949–1985: ???

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Gula brigaden1949-10-01–1985-06-30
Beteckningar
IB 11949-10-01–1985-06-30
Förläggningsort
Sörentorp (F)1949-10-01–1970-06-30
Kungsängens garnison (F)1970-07-01–1985-06-30

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 315
  2. ^ Åkerman (2020), s 40
  3. ^ Åkerman (2020), s 38

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Åkerman, Kim, red (2020). Svea livgardes historia: 1977–2000. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt biblioteks förlag. Libris 3h7sfl2x198x6gxb. ISBN 9789188885388 

Anmärkningar

  1. ^ Avser fältregementet (krigsförbandet) åren 1942–1949

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Infantry Brigade Nato.svg
Standard NATO symbol for a friendly infantry brigade.
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
AM.090956 (silver).jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY-SA 4.0
Truppslagstecken m/1960 för infanteriet i silver (M7673-258000).
Förbandstecken Livgardet m74.png
Författare/Upphovsman: Sajbernaut, Licens: CC BY-SA 4.0
Förbandstecken Livgardet m/74.
Bärs av Livgardet och av 23.e, 24.e, 25.e samt 26.hemvärnsbataljonen.