Gul mangust
| Gul mangust Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 © Hans Hillewaert, CC BY-SA 3.0 Cynictis penicillata | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Rovdjur Carnivora |
| Familj | Manguster Herpestidae |
| Släkte | Cynictis Ogilby, 1833 |
| Art | Gul mangust C. penicillata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cynictis penicillata | |
| Auktor | G. Cuvier, 1829 |
| Utbredning | |
 Utbredningskarta | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Gul mangust eller rävmangust (Cynictis penicillata) är ett rovdjur i familjen manguster. Den förekommer i stora delar av Afrika och lever ofta i sällskap med surikater.
Kännetecken
Pälsens färg varierar i utbredningsområdets olika delar. I södra regioner är den rödgul och i norra regioner gulgrå. Dessutom byter några individer päls under året: i sommaren är pälsen mera rödaktig och under vinterhalvåret blekare. Svansspetsens undersida är vit. Med sina korta runda öron och den yviga svansen liknar djuret rävar, vilket gav anledning till ett av de svenska namnen. Kroppslängden ligger mellan 27 och 38 centimeter och svansen är 18 till 28 centimeter lång. Vuxna exemplar når en vikt mellan 440 och 800 gram, i undantagsfall upp till 1 kilogram.
Utbredning och habitat
Gul mangust förekommer i södra Afrika i Namibia, Botswana, Zimbabwe, Sydafrika och södra Angola. Habitatet utgörs av savann och halvöknen.
Levnadssätt
Dessa djur är aktiva på dagen och vilar på natten i sina bon. De har bra förmåga att gräva men använder ofta bon som grävts av andra djur som surikater och springharar. Ibland lever de tillsammans med surikater i samma bon. Gul mangust lever i familjegrupper av fyra till åtta individer.
Artens föda utgörs huvudsakligen av insekter. I viss mån äter de även gnagare samt fåglar och deras ägg.
Fortplantning
Honan kan para sig en eller två gånger om året. Efter dräktigheten som varar i 60 till 62 dagar föder honan ett till tre (oftast två) ungdjur. Efter ungefär 6 till 8 veckor slutar honan att ge di och efter cirka ett år är ungarna könsmogna. Rävmanguster i fångenskap har blivit upp till 15 år gamla.
Hot
Rävmangusten tillhör södra Afrikas största smittoreservoar till rabies. Dessutom skadar deras bon odlingsmark och därför började några bönder att gasa dem eller döda dem med gift. Trots allt är rävmangusten ännu inte sällsynt och arten listas av IUCN som livskraftig.[1]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899
- ^ [a b] Cynictis penicillata på IUCN:s rödlista, auktor: Mustelid Specialist Group, 1996. Version 10 maj 2006
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Gul mangust.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Bios, Licens: CC BY-SA 3.0
Yellow Mongooses in zoo of Lille. Picture taken with Panasonic Lumix DMC-FZ5
Författare/Upphovsman: Udo Schröter, Licens: CC BY-SA 3.0
Range map for Yellow Mongoose (Cynictis penicillata), made by me with help of www.aquarius.geomar.de, Map depending on the range map at IUCN red list.
© Hans Hillewaert, CC BY-SA 3.0
A Yellow Mongoose in western Etosha National Park, Namibia. The species is endemic to southern Africa and ranges to southern Angola. The greyer pelt is characteristic of the northerly population.
References:
- Identification: Smithers, R. H. N. & C. Abbott, (1986). Land mammals of southern Africa : a field guide, Braamfontein, Johannesburg, Macmillan South Africa.