Gudenåkulturen

Gudenåkulturen troddes vara en mesolitisk kultur som dateras till ca 7300 f.Kr. - 6000 f.Kr.

Forsningshistoria

Begreppet Gudenåkulturen skapades av Therkel Mathiassen vars publikation Gudenaa-Kulturen : En mesolitisk Indlandsbebyggelse i Jylland 1937 lade grundvalen för kulturen.

Gudenåkulturens upptäckt

Beteckningen Gudenåkultur börjar använads i slutet av 1800-talet men väcker inget intresse. Nationalmuseet ärver 1927 en stor samling fornfynd av amatörarkeologen Frode Kristensen. Han hade samlat fynden från 1899 till sin död 1927 längs Gudenåns lopp. Efter detta ökar intresset för materialet.

Gudenåkulturen studeras av Therkel Mathiassen från 1935 tillsammans med andra arkeologer men också med amatörarkeologer. Man gör en större rekognoscering längs Gudenån och flera andra jylländska åar. Rekognosceringen utförs med mindre utgrävningar och en större utgrävning nämligen av Klosterlundboplatsen vid Karup åns utflöde. Ytgrävningen beror på att Mathiassen tror att platsen har en ostörd Gudenåboplats. Det visar att det är en äldre kulturfas från Maglemosekultur. då flinttekniken är sämre än vad man har sett på andra så kallade Gudenåboplatser. Han konstaterar att fynden bäst överensstämmer med Mullerupboplatsen, maglemosekulturens eponyma boplats. Klosterlundboplatsen är ännu äldre, vilket bekräftades av pollenanalyser. Utifrån dessa rekognoseringar och smågrävningar, samt de ihopsamlade fornfynden drar Mathiessen den felaktiga slutsatsen att de olika kulturerna Maglemose, Gudenå, Sværdborg och Ertebølle inte avlöser varandra utan är tecken på regionala skillnader. Själland har Maglemose avlöst av Sværdborg, och sedan Erteböllekulturen, medan Jylland har Gudenåkulturen i inlandet och därefter en gradvis framväxande Erteböllekultur längs kusterna. Bägge kulturerna har ett gemensamt ursprung i Klosterlundkulturen.  .

Gudenåkulturens avskaffas inom dansk arkeologi

Flera arkeologer tvivlade på kulturen under 1950 och 1960-tal. 1971 samlades kritiken av Mathiassens publikation från 1937. Amanuensen Søren H. Andersen ger en kritik som gör att begreppet Gudenåkulturens försvinner från den danska arkeologin. Materialet som kulturen byggde på var till största delen ytinsamlat. Ytinsamlade lösfynd är bra för inventeringar men berättar inget om boplatsernas kultur. Fynd från åtskilda perioder kan ha plöjts upp och blandats på ytan. Gudenåboplatserna var blandade boplatsfynd som hade plockats med olika intensitet på olika platser. De pollenanalyserna som skulle datera fynden saknade bindning till de hittade fornfynden och var oanvändbara. De flesta typerna av redskapen kunde redan 1937 anknytas till Maglemoskulturen eller Erteböllekulturen. De redskap som Mathiassen tog för särskilda Gudenåtyper, tillhör alla den jylländska Kongemosekulturen . Mathiassens Klosterlundkultur och Sværdborgkultur har också blivit inlemmade som underfaser av Maglemosekulturen idag. I dag är Gudenåkulturen bara av rent forskningshistoriskt intresse.

Litteratur

• Andersen, Søren H. och Niels Sterum: Gudenåkulturen. Holstebro Museums årsskrift 1970-1971^[1]
• Mathiassen, Therkel: Gudenaa-Kulturen. En Mesolitisk Indlandsbebyggelse i Jylland. Aarbøger for Nordisk Oldkyndighed og Historie 1937.^[2]
• Petersen, Erik Brinch: A Survey of the Late Palaeolithic and the Mesolithic of Denmark. I: Stefan K. Kozlowski (red.): The Mesolithic in Europe. Warsaw University Press, 1973.^[3]

Referenser