Guamrall
| Guamrall Status i världen: Akut hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tran- och rallfåglar Gruiformes |
| Familj | Rallar Rallidae |
| Släkte | Hypotaenidia |
| Art | Guamrall H. owstoni |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hypotaenidia owstoni | |
| Auktor | Walter Rothschild, 1895 |
| Synonymer | |
| Gallirallus owstoni | |
Guamrall[2] (Hypotaenidia owstoni) är en flygoförmögen fågel endemisk för de täta skogarna på Guam.[3] Från att ha varit utdöd i det vilda sedan 1987 har fåglar uppfödda i fångenskap återförts. Sedan 2019 anses den ha en självförsörjande population igen.
Utseende och läten
Guamrallen är en medelstor (28 cm), flygoförmögen rall. Ovansidan är chokladbrun, med grått på ögonbryn samt nedre delen av halsen och övre delen av bröstet. Resten av undersidan och vingpennorna är kraftigt bandade i svart och vitt. Ben och fötter är gulbruna medan ögat är brunt. Lätet är ett skriande "kee-yu" och korta "kip"-serier.[1]
Utbredning och status
Fågeln förekommer endast på ön Guam i Marianerna. Den försvann från södra Guam i början av 1970-talet och var helt utrotad från ön 1987 på grund av predation från den införda ormarten Boiga irregularis. Innan den försvann togs 22 individer in i fångenskap. Arten hålls vid liv genom ett uppfödningsprogram på Guam och på ett antal zoologiska trädgårdar på fastlandet i USA. 1998 återinfördes 16 individer till ett ormkontrollerat område på ön, där den förökade sig. 2002 förstörde dock en tyfon stängslet som omringade området, varvid fåglarna tog sig ut. Därefter har den inte setts.[1]
Sedan 1989 har över 1200 fåglar uppfödda i fångenskap introducerats på ön Rota cirka 90 km norr om Guam. Inledningsvis stötte projektet på motgångar, bland annat till följd av predation av tamkatt, men 2013 konstaterades att populationen uppgick till 125 fåglar och att arten lyckats häcka i det vilda. Den anses dock inte ännu vara självförsörjande utan kräver fortsatt tillskott av uppfödda individer.[1]
Fåglar har även släppts på ön Cocos Island utanför Guams sydspets, först med 16 fåglar 2010 och ytterligare 10 2012. 2014 konstaterades arten häcka och fågeln finns numera över hela ön. Populationen anses därmed självförsörjande. Sedan 2019 behandlar internationella naturvårdsunionen därför arten inte längre som utrotad i det vilda utan för den istället till hotkategorin akut hotad, med tanke på den lilla populationen och öns mycket begränsade storlek på endast 38 hektar.[1]
Levnadssätt
På Guam förekom arten i de flesta miljöer, som skog, gräsmark, buskområden och jordbruksmarker, men inte i sötvattensvåtmarker. Den födosökte utmed fält och i vägkanter efter sniglar, insekter, geckoödlor samt frön, blommor och annat vegetabiliskt material. Den införda jättesnigeln Achatina fulica blev också en viktig del av födan. Fågeln häckade året runt (men med en topp under regnperioden juli–november) på torr mark i tätt gräs.[1]
Släktestillhörighet
Arten placeras traditionellt i Gallirallus. Genetiska studier visar dock att det är polyfyletiskt, med udda arter som halmaherarall (Habroptila wallacii) och rödbukig rall (Eulabeornis castaneoventris) inbäddade.[4] Olika taxonomiska auktoriteter implementerar dessa resultat på skilda vis. International Ornithological Congress (IOC), som följs här, delar upp Gallirallus i flera mindre släkten, varvid merparten flyttas till Hypotaenidia.[3] Andra, som Clements et al[5] expanderar istället Gallirallus.
Namn
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Alan Owston (1853-1915), engelsk handelman, naturforskare och samlare av specimen boende i Japan 1871-1915.[6]
Referenser
Noter
- ^ [a b c d e f] BirdLife International 2019 Hypotaenidia owstoni . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 7 januari 2020.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
- ^ Kirchman, J.J. (2012), Speciation of Flightless Rails on Islands: A DNA-based Phylogeny of the Typical Rails of the Pacific, Auk 129, 56-69.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Källor
- Birdlife International, EW Guam Rail Gallirallus owstoni, läst 2010-11-26
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Externa länkar
Wikispecies har information om guamrall.
Wikimedia Commons har media som rör guamrall.- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Greg Hume, Licens: CC BY-SA 3.0
Guam Rail at the Cincinnati Zoo.