Grupplösa i Europaparlamentet

Europeiska flaggan Partigrupper i Europaparlamentet
Grupplösa i Europaparlamentet
FörkortningNI
Antal mandat
33 / 720
Grundat23 juni 1953
Europeiskt parti

Grupplösa i Europaparlamentet (franska: Non-inscrits, NI) består av 33 ledamöter som inte ingår i någon partigrupp i Europaparlamentet. Bland de grupplösa återfinns i huvudsak ledamöter som de andra ledamöterna i partigrupperna inte vill samarbeta med av politiska skäl. Samtidigt är de grupplösa ledamöterna oförmögna att själva bilda en partigrupp på grund av att de inte förmår uppnå kraven för att kunna göra detta.

Historia

De grupplösa uppkom i samband med att systemet med partigrupper inrättades 1953 i Gemensamma församlingen, Europaparlamentets föregångare. De tre första partigrupperna – Kristdemokratiska gruppen, Socialistgruppen och Gruppen liberaler och deras samarbetspartner – bildades den 23 juni 1953. I samband med detta uppkom också en grupp av ledamöter som inte ingick i någon av partigrupperna.

Efter det första direkta valet 1979 var det få ledamöter som valde att stå utanför partigrupperna. Av Europaparlamentets 410 ledamöter var det endast nio som var grupplösa. Under senare val ökade antalet grupplösa för att nå 37 av 626 efter valet 1999. Antalet minskade därefter i valet 2004 och valet 2009. Under 2007 försökte 23 grupplösa ledamöter att bilda en egen partigrupp, Gruppen Identitet, tradition och suveränitet, men gruppen upplöstes samma år på grund av inre konflikter och splittring.

Efter valet 2014 var ett rekordstort antal ledamöter grupplösa. I juni 2015 bildades Gruppen Nationernas och friheternas Europa (ENF-gruppen), vilken en stor andel av de grupplösa anslöt sig till. Även efter valet 2019 var antalet grupplösa stort, denna gång på grund av att Gruppen Frihet och direktdemokrati i Europa (EFDD-gruppen) upplöstes till följd av att den inte längre uppfyllde kraven för en partigrupp.

Parlamentariskt arbete

De grupplösa ledamöterna bistås av ett eget sekretariat precis som de ledamöter som ingår i en partigrupp.[1] Historiskt har de grupplösa framför allt samlat högerextrema ledamöter och andra ledamöter som på grund av olika politiska skäl inte har velat eller tillåtits ingå i någon av partigrupperna.

Sammansättning

ValHistorisk mandatfördelningNuvarande mandatfördelning
1979
9 av 410
   Ledamöter tillhörande de grupplösa
1984
7 av 434
1989
12 av 518
1994
27 av 567
1999
37 av 626
2004
34 av 732
2009
26 av 736
2014
52 av 751
2019
57 av 751
2024
33 av 720

De grupplösa innefattar alla ledamöter som inte tillhör någon partigrupp i Europaparlamentet. De bistås av ett eget sekretariat och har rätt att vid talmanskonferensens sammanträden företrädas av en grupplös ledamot, som saknar rösträtt.[2]

Antalet grupplösa ledamöter har varierat sedan det första direkta valet 1979. Från valet 1979 till valet 1999 ökade antalet för att därefter sjunka i de efterföljande valen. Efter valet 2014 och valet 2019 ökade antalet grupplösa ledamöter återigen och nådde rekordhöga nivåer.

Antalet grupplösa ledamöter kan även variera kraftigt under en och samma valperiod på grund av att ledamöter lämnar partigrupperna till följd av konflikter och skandaler. Vissa ledamöter blir grupplösa även i väntan på att få byta från en partigrupp till en annan.

I plenisalen saknar de grupplösa en företrädare närmast talmannen där partigrupperna är företrädda av sina respektive gruppledare.

Parlamentsledamöter

MedlemsstatNationellt partiEuropeiskt partiMandat
Cypern CypernPartilös ledamot1
Grekland GreklandGreklands kommunistiska parti2
Grekland GreklandNiki1
Grekland GreklandPlefsi Eleftherias1
Polen PolenNationella rörelsen2
Polen PolenKonfederacja Korony Polskiej1
Rumänien RumänienS.O.S. România2
Slovakien SlovakienHlas1
Slovakien SlovakienRepublik1
Slovakien SlovakienRiktning – socialdemokrati5
Spanien SpanienJunts per Catalunya1
Spanien SpanienSe Acabó La Fiesta3
Tjeckien TjeckienStačilo!2
Tyskland TysklandAlternativ för Tyskland1
Tyskland TysklandBündnis Sahra Wagenknecht6
Tyskland TysklandDie Partei2
Tyskland TysklandPartei des Fortschritts1

Se även

Referenser

Europeiska flagganEU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

Media som används på denna webbplats

Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
European Parliament composition by political groups.svg
Political groups of the European Parliament in the Louise Weiss building:
 
Group of the European People's Party (Christian Democrats) (EPP)
 
Group of the Progressive Alliance of Socialists and Democrats in the European Parliament (S&D)
 
Patriots for Europe Group (PfE)
 
European Conservatives and Reformists Group (ECR)
 
Renew Europe Group (Renew)
 
Group of the Greens/European Free Alliance (Greens/EFA)
 
The Left Group in the European Parliament (Left)
 
Europe of Sovereign Nations Group (ESN)
 
Non-Inscrits (NI)