Gruppen Renew Europe
- Denna artikel behandlar den nuvarande partigruppen och alla dess föregångare.
 Partigrupper i Europaparlamentet | |
| Gruppen Renew Europe | |
| Förkortning | Renew |
| Gruppledare | Valérie Hayer |
| Antal mandat | 77 / 720 |
| Grundat | 2 juli 2019 i nuvarande form |
| Politisk ideologi | Liberalism Socialliberalism Pro-europeisk |
| Politisk position | Mitten[1] till Mitten-höger[2][3] |
| Europeiskt parti | Alliansen liberaler och demokrater för Europa Europeiska demokratiska partiet |
| Webbplats | reneweuropegroup.eu |
Gruppen Renew Europe (Renew-gruppen) är en partigrupp i Europaparlamentet bestående av 77 ledamöter från liberala och socialliberala partier. Gruppen utgörs till största delen av det europeiska politiska partiet Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) och är den femte största partigruppen i Europaparlamentet sedan valet 2024. Även Europeiska demokratiska partiet (EDP) är associerat med gruppen.
I gruppen ingår bland annat ledamöterna från tyska FDP, franska Demokratiska rörelsen, svenska Centerpartiet och Liberalerna samt finländska Svenska folkpartiet och Centern i Finland. Gruppledare är Valérie Hayer.
Historia
Formellt bildande
| Gruppnamn | Period |
|---|---|
| Gruppen liberaler och deras samarbetspartner | 23 juni 1953–mars 1976 |
| Liberala och demokratiska gruppen | mars 1976–12 december 1985 |
| Liberala och demokratiska reformistgruppen | 13 december 1985–18 juli 1994 |
| Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp | 19 juli 1994–19 juli 2004 |
| Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa | 20 juli 2004–1 juli 2019 |
| Gruppen Renew Europe | 2 juli 2019– |
Renew-gruppen är en av de tre äldsta partigrupperna i Europaparlamentet. Den 16 juni 1953 antog Gemensamma församlingen, Europaparlamentets föregångare, en ändring av sin arbetsordning som gjorde det officiellt möjligt att bilda partigrupper i församlingen. Den 23 juni 1953 bildades ”Gruppen liberaler och deras samarbetspartner”. Gruppen fortsatte att existera i denna form ända fram till 1976.
Ombildningar
Den 26 mars 1976 bildades ”Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiet” (ELDR) som ett europeiskt politiskt parti för de liberala partierna inför det första direkta valet 1979. Samtidigt ombildades ”Gruppen liberaler och deras samarbetspartner” till ”Liberala och demokratiska gruppen”. I valet 1979 erhöll gruppen 40 mandat, vilket ledde till att den blev en av de minsta grupperna i parlamentet. 1985 ombildades gruppen till ”Liberala och demokratiska reformistgruppen”. Gruppen lyckades att bli den tredje största partigruppen efter valet 1989, en position som gruppen bibehöll ända fram till valet 2014.
I december 1993 blev ELDR officiellt ett europeiskt politiskt parti och för att markera kopplingarna till sitt europeiska politiska parti ombildades partigruppen till ”Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp” den 19 juli 1994. I valet 1999 ökade gruppen sitt stöd marginellt.
Valet 2004 och bildandet av ALDE-gruppen
Vid ett sammanträde i Bryssel den 13 juli 2004 godkände gruppen ett förslag om att bilda en ny partigrupp med ledamöterna tillhörande det europeiska politiska partiet Europeiska demokratiska partiet (EDP), med den franske liberalen François Bayrou och hans parti Demokratiska rörelsen i spetsen. Därmed bildades ”Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa”. Samtidigt valdes Graham Watson till ny gruppledare och ett Europaprogram med tio punkter antogs. Jämfört med valet 1999 innebar bildandet av ALDE-gruppen ett stort tillskott av ledamöter.
Valet 2009 och Watsons kampanj för att bli talman
.jpg)
Inför valet 2009 kandiderade Graham Watson som första person någonsin öppet till att bli Europaparlamentets nästa talman. I valet förlorade ALDE-gruppen fyra mandat men lyckades att bibehålla sin position som tredje största partigrupp.[4] Watson drog senare tillbaka sin kandidatur till förmån för EPP-gruppens kandidat Jerzy Buzek.[5] Den 30 juni 2009 valdes Guy Verhofstadt till ny gruppledare.[6] Watson blev istället partiledare för ELDR, som den 10 november 2012 ändrade sitt namn till Alliansen liberaler och demokrater för Europa för att bättre återspegla kopplingarna till partigruppen.
I valet 2014 minskade ALDE-gruppen något i storlek och blev den fjärde största gruppen i parlamentet efter att ECR-gruppen erhållit några fler mandat.
Valet 2019 och bildandet av Renew-gruppen
Inför valet 2019 påbörjades samtal mellan ALDE-gruppen och Emmanuel Macrons parti En Marche om att bilda en gemensam partigrupp. Ambitionen var att bredda ALDE-gruppen till att även innefatta andra pro-europeiska partier som inte nödvändigtvis var liberala. Efter valet ombildades ALDE-gruppen följaktligen till ”Gruppen Renew Europe”. Tillskottet av ledamöter från framför allt En Marche gjorde att gruppen växte kraftigt och återtog positionen som den tredje största gruppen i parlamentet. Dacian Cioloș valdes till ny gruppledare den 16 juni 2019.[7][8] Han efterträddes den 19 oktober 2021 av Stéphane Séjourné,[9] som var gruppledare fram till att han blev utsedd till Frankrikes Europa- och utrikesminister den 11 januari 2024. Den 25 januari 2024 valdes Valérie Hayer till ny gruppledare.[10][11]
Valet 2024
I Europaparlamentsvalet 2024 tappade gruppen över 20 mandat och förlorade sin position som tredje största partigrupp.
Parlamentariskt arbete
Renew-gruppen för samman pro-europeiska ledamöter av Europaparlamentet från den politiska mitten. Gruppens huvudmål är att bygga upp och bevara ett fritt, rättvist och öppet samhälle med en grönare och mer konkurrenskraftig ekonomi. Gruppen är associerad med både Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) och Europeiska demokratiska partiet (EDP).
Sammansättning
| Val | Historisk mandatfördelning | Nuvarande mandatfördelning |
|---|---|---|
| 1979 | 40 av 410 |  Ledamöter tillhörande partigruppen |
| 1984 | 31 av 434 | |
| 1989 | 49 av 518 | |
| 1994 | 43 av 567 | |
| 1999 | 50 av 626 | |
| 2004 | 88 av 732 | |
| 2009 | 84 av 736 | |
| 2014 | 67 av 751 | |
| 2019 | 108 av 751 | |
| 2024 | 77 av 720 |
Renew-gruppen består av 77 ledamöter från 20 medlemsstater. De flesta av ledamöterna kommer från Väst- och Centraleuropa; stödet är betydligt lägre i Östeuropa. Gruppen är den tredje största i Europaparlamentet.[12] Ledamöter från en och samma medlemsstat bildar en nationell delegation.
Gruppens ledamöter utser ett ordförandeskap bestående av en gruppledare och åtta vice gruppledare för en period av två och ett halvt år, som kan förnyas. Ordförandeskapet ansvarar för att fatta snabba beslut i viktiga frågor, leda gruppsammanträden och representera gruppen utåt. Det bereder också sammanträdena för gruppens presidium, som består av ordförandeskapet, gruppens ledamöter av Europaparlamentets presidium, utskottsordförande och tidigare talmän som tillhör gruppen. Därutöver får varje nationellt parti utse var sin ledamot till presidiet.
Presidiet ansvarar för att bereda gruppens strategiska beslut, utarbeta ett förslag till årlig budget samt fastställa detaljerna kring hur gruppens sekretariat ska vara sammansatt.
Parlamentsledamöter
| Medlemsstat | Nationellt parti | Europeiskt parti | Mandat | |
|---|---|---|---|---|
 Belgien | Les Engagés | EDP | 1 | |
| Belgien | Mouvement Réformateur | ALDE | 3 | |
| Belgien | Öppna VLD | ALDE | 1 | |
 Bulgarien | Rörelsen för rättigheter och friheter | ALDE | 3 | |
| Bulgarien | Vi fortsätter förändringen | – | 2 | |
 Danmark | Moderaterne | – | 1 | |
| Danmark | Radikale Venstre | ALDE | 1 | |
| Danmark | Venstre | ALDE | 2 | |
 Estland | Centerpartiet | ALDE | 1 | |
| Estland | Estniska reformpartiet | ALDE | 1 | |
 Finland | Centern i Finland | ALDE | 2 | |
| Finland | Svenska folkpartiet | ALDE | 1 | |
 Frankrike | Ensemble | – | 13 | |
 Irland | Fianna Fáil | ALDE | 4 | |
| Irland | Partilösa ledamöter | – | 2 | |
 Lettland | Attīstībai/Par! | – | 1 | |
 Litauen | Laisvės partija | ALDE | 1 | |
| Litauen | Liberala rörelsen | ALDE | 1 | |
 Luxemburg | Demokratiska partiet | ALDE | 1 | |
 Nederländerna | Demokraterna 66 | ALDE | 3 | |
| Nederländerna | Folkpartiet för frihet och demokrati | ALDE | 4 | |
 Polen | Polen 2050 | – | 1 | |
 Portugal | Iniciativa Liberal | – | 2 | |
 Rumänien | Alianța Dreapta Unită | – | 3 | |
 Slovakien | Progressiva Slovakien | ALDE | 6 | |
 Slovenien | Gibanje Svoboda | ALDE | 2 | |
 Spanien | Coalición por una Europa Solidaria | – | 1 | |
 Sverige | Centerpartiet | ALDE | 2 | |
| Sverige | Liberalerna | ALDE | 1 | |
 Tyskland | FDP | ALDE | 5 | |
| Tyskland | Freie Wähler | EDP | 3 | |
 Österrike | NEOS | ALDE | 2 |
Se även
- Alliansen liberaler och demokrater för Europa
- Europeiska demokratiska partiet
- Partigrupper i Europaparlamentet
Referenser
- ^ ”20 MEPs to watch in 2020”. POLITICO.eu. 13 januari 2020. https://www.politico.eu/article/20-meps-to-watch-in-2020-european-parliament/. ”The European Parliament is younger, more diverse — and more divided ... Macron's baby in the Parliament: the centrist Renew Europe group.”
- ^ Bourgery-Gonse, Théo (27 april 2023). ”New EU debt rules welcome, but tensions simmer on Germany’s new ‘benchmarks’”. Euractiv. https://www.euractiv.com/section/economy-jobs/news/new-eu-debt-rules-welcome-but-tensions-simmer-on-germanys-new-benchmarks/. Läst 10 juni 2024. ”This split of minds between the French and the Germans might play out concretely within the centre-right Renew group in the European Parliament.”
- ^ Collins, Sarah (30 april 2021). ”Ireland set to lose €200m in fight for share of the EU’s Brexit fund”. Irish Independent. https://www.independent.ie/business/ireland-set-to-lose-200m-in-fight-for-share-of-the-eus-brexit-fund/40374661.html. Läst 10 juni 2024.
- ^ ”Barroso faces uneasy ride with new Parliament” (på engelska). EurActiv.com. 8 juni 2009. https://www.euractiv.com/section/eu-priorities-2020/news/barroso-faces-uneasy-ride-with-new-parliament/. Läst 15 november 2022.
- ^ ”Watson set to pull out of EP presidency race” (på engelska). EUobserver. 8 juli 2009. https://euobserver.com/eu-political/28427. Läst 15 november 2022.
- ^ ”Verhoftstadt elected as new Liberal leader” (på engelska). EUobserver. 30 juni 2009. https://euobserver.com/eu-political/28393. Läst 15 november 2022.
- ^ ”Ciolos picked as new chief of liberal group” (på engelska). EUobserver. 19 juni 2019. https://euobserver.com/tickers/145197. Läst 15 november 2022.
- ^ ”Ex-Romanian prime minister to lead centrist Renew Europe group” (på engelska). Politico. 19 juni 2019. https://www.politico.eu/article/ex-romanian-prime-minister-renew-europe/. Läst 15 november 2022.
- ^ ”Stéphane Séjourné elected as Renew Europe leader” (på engelska). Politico. 19 oktober 2021. https://www.politico.eu/article/stephane-sejourne-elected-renew-europe-leader/. Läst 15 november 2022.
- ^ ”France’s Valérie Hayer to be president of EU liberal group Renew” (på engelska). EurActiv.com. 24 januari 2024. https://www.euractiv.com/section/politics/news/frances-valerie-hayer-to-be-president-of-eu-liberal-party-renew/. Läst 25 januari 2024.
- ^ ”French Renew MEP Valérie Hayer on course to lead European Parliament’s third-largest faction” (på engelska). Politico. 24 januari 2024. https://www.politico.eu/article/french-renew-mep-valerie-hayer-on-course-lead-eu-parliament-third-largest-faction/. Läst 25 januari 2024.
- ^ ”Ledamöter ordnade efter politisk grupp och land”. Europaparlamentet. https://www.europarl.europa.eu/meps/sv/search/table. Läst 7 juli 2019.
Externa länkar
| |||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
 | EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
Media som används på denna webbplats
.svg)
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Flag of Portugal, created by Columbano Bordalo Pinheiro (1857–1929), officially adopted by Portuguese government in June 30th 1911 (in use since about November 1910). Color shades matching the RGB values officially reccomended here. (PMS values should be used for direct ink or textile; CMYK for 4-color offset printing on paper; this is an image for screen display, RGB should be used.)
The flag of Slovenia.
- "The construction sheet for the coat of arms and flag of the Republic of Slovenia
- is issued in the Official Gazette Uradni list Republike Slovenije #67, 27 October 1994
- as the addendum to the Law on the coat of arms and flag."
John Stuart Mill
Political groups of the European Parliament in the Louise Weiss building:
(c) Claude Truong-Ngoc / Wikimedia Commons - cc-by-sa-3.0
Guy Verhofstadt Parlement européen Strasbourg 26 nov 2014
Författare/Upphovsman: European Parliament from EU, Licens: CC BY 2.0
Stéphane Séjourné (RE) at the State of the Union debate, 2022. State of the Union address delivered by the President of the European Commission Ursula von der Leyen on 14 September 2022 in Strasbourg.
This year's guest of honour was Olena Zelenska, First Lady of Ukraine.
It was followed by a debate with Members of Parliament where they assess the work accomplished by the Commission in the preceding twelve months and discuss future challenges.
Read more: <a href="https://www.europarl.europa.eu/news/en/headlines/eu-affairs/20220907STO39906/state-of-the-eu-2022-highlights-video" rel="noreferrer nofollow">www.europarl.europa.eu/news/en/headlines/eu-affairs/20220...</a>
This photo is free to use under Creative Commons license CC-BY-4.0 and must be credited: "CC-BY-4.0: © European Union 2022– Source: EP". (<a href="https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/" rel="noreferrer nofollow">creativecommons.org/licenses/by/4.0/</a>) No model release form if applicable. For bigger HR files please contact: webcom-flickr(AT)europarl.europa.euThe Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.