Grottesången
.JPG)
Grottesången, fornvästnordiska Gróttasöngr, är en fornnordisk dikt som brukar ingå i den poetiska Eddan. Den finns dock inte i huvudhandskriften Codex Regius utan är bevarad i en avskrift av Snorres Edda. Den är översatt till svenska av bland annat Erik Brate, Åke Ohlmarks och Björn Collinder.
Dikten är utformad som en arbetssång som jättinnorna Fenja och Menja sjunger när de drar runt Grottekvarnen som ägs av kung Frode. Kvarnen Grotte är magisk och producerar vad som än önskas. Först mal de guld och välstånd till landet. Men då Frode är girig och inte låter dem vila börjar de mala ofärd och krig istället. De mal så att en sjökonung, Mysing, kommer med sin här till Frodes gård. Mysing dödar Frode och tar Grotte med sig. Han låter sedan jättinnorna mala fram så mycket salt att skeppet sjunker.
Dikten inspirerade Viktor Rydberg att skriva dikten Den nya grottesången,[1] som är en protest mot arbetsförhållandena i 1800-talets industrier.
Referenser
Tryckta källor
Wikisource har originalverk som rör Grottesången.- Den poetiska eddan (Tredje upplagan). Forum. 1972. ISBN 91-37-05045-1
Noter
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
The engraving shows the giantesses Fenja and Menja beside the mill Grótti. One giantess is sitting near the center of the frame while the other is standing by the side.
In the bottom right corner there is the signature of Carl Larsson (1853-1919), the artist and a date of [18]86. In the bottom left corner there is the signature of Gunnar Forssell (1859-1903), the xylographer.
The image list on page 468 in the book describes this image as "Fenja och Menja vid kvarnen Grotte".