Grete Waitz

Grete Waitz
Grete Waitz (NYC Marathon, 2010) 2.jpg
FöddGrete Andersen
1 oktober 1953[1][2][3]
Oslo
Död19 april 2011[4][1][2] (57 år)
Oslo
MedborgarskapNorge
SysselsättningMaratonlöpare, långdistanslöpare, friidrottare
MakeJack Waitz
(g. 1975–)[5]
Utmärkelser
Porsgrunds Porselænsfabriks Ærespris (1974)
Bislettmedaljen (1975)
Norska sportjournalisternas statyett (1975)[6]
Aftenpostens guldmedalj (1977)
Årets Peer Gynt (1979)
Fearnleys olympiske ærespris (1984)
Idrettsgallaens hederspris (2008)
Sankt Olavs orden
Redigera Wikidata
Grete Waitz
Friidrott, damer
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
SilverUSA Los Angeles 1984Maraton
Världsmästerskap
GuldFinland Helsingfors 1983Maraton
GuldSkottland Glasgow 1978Terränglöpning
GuldIrland Limerick 1979Terränglöpning
GuldFrankrike Paris 1980Terränglöpning
GuldSpanien Madrid 1981Terränglöpning
GuldStorbritannien Gateshead 1983Terränglöpning

Grete Waitz, född Andersen den 1 oktober 1953 i Oslo, död 19 april 2011 i Oslo, var en norsk friidrottare, terränglöpare och förgrundsgestalt för kvinnor på de längre distanserna. Hon vann New York Maraton nio gånger och var världsrekordhållare på 3000 meter.

Biografi

Enligt NRK:s dokumentär Et løp for livet [7] växte Grete Waitz upp i Keyserløkka, Oslo med två löpande äldre bröder. När hon bestämde sig för att satsa på friidrotten var det inte alla klubbar som tog emot kvinnor. Klubben Tjalve nekade henne, så hon fick gå till klubben Vidar istället. Där träffade hon också senare sin blivande man och ständige träningskompanjon Jack Waitz.

Efter karriären arbetade Waitz som tränare men även med välgörenhetsarbete, exempelvis för IOK.

Grete Waitz sprang sitt sista maraton 1992 med sin vän och tillika grundaren av New York Maraton, Fred Lebow. Han hade blivit diagnostiserad med hjärncancer två år tidigare och gett sig den på att springa sitt eget lopp en gång innan han dog. Han tog sig igenom med hennes hjälp på 5:32:34.[8]

2005 blev Waitz själv diagnostiserad med cancer. 2007 startade hon organisationen Aktiv Mot Kreft (Aktiv Mot Cancer).[9]

Efter sin död 2011 hedrades hon, som andra idrottsutövaren i Norge, med en statsbegravning.[10][11]

Resultat

Waitz började sin karriär som banlöpare. Hon satte världsrekord på 3 000 meter två gånger[12], deltog i OS i München 1972 och tog två EM-brons. 1983 tog hon det första VM-guldet någonsin, då damernas maraton var första gren i det första världsmästerskapet i Helsingfors. Året därpå blev hon silvermedaljör vid olympiska sommarspelen i Los Angeles. Hon sänkte världsrekordet för maraton med sammanlagt nio minuter. Hennes personbästa från 1986 var 2.24.54. Waitz blev kanske mest känd för sina nio segrar i New York Marathon. Hon vann också London Marathon två gånger och tog guld vid VM i terränglöpning fem gånger.[13]

Personbästa

GrenTidPlatsDatum
1 500 meter4:00:55 [14]Prag1978-09-03
Engelsk mil4:26:90 [14]Gateshead1978-07-09
3 000 meter8:31:75 [14]Bislett, Oslo1979-07-17
15 km47:52 [14]Tampa, FL1984-02-11
Maraton2:24:54 [14]London1986-04-20

Utmärkelser

Referenser

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Grete-Waitztopic/Britannica-Online, omnämnd som: Grete Waitz, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6f929jm, omnämnd som: Grete Waitz, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 68599361, omnämnd som: Grete Waitz, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Marathon Great Grete Waitz Passes Away (på engelska), 19 april 2011, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Tidligere vinnere (på norskt bokmål), Norske sportsjournalisters forbund, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ ET LØP FOR LIVET Arkiverad 3 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine., dokumentär NRK, visas på SVTPLAY tom 31-maj-2012.
  8. ^ Grete Waitz reflects on her, & Fred Lebow's, last NYC Marathon”. Daily News (New York). 30 oktober 2008. http://www.nydailynews.com/sports/more-sports/grete-waitz-reflects-fred-lebow-s-nyc-marathon-article-1.304957. Läst 17 maj 2012. 
  9. ^ Grete Waitz, Marathon Champion, Dies at 57”. The New York Times. 19 april 2011. http://www.nytimes.com/2011/04/20/sports/othersports/20waitz.html?pagewanted=all. Läst 17 maj 2012. 
  10. ^ "Grete Waitz får begravelse på statens regning". Verdens Gang, 21 april 2011. Läst 2012-05-13. (bokmål)
  11. ^ ”Grete Waitz er død”. http://nrk.no/sport/1.7601169. Läst 19 april 2011. 
  12. ^ ”12th IAAF World Championships In Athletics: IAAF Statistics Handbook. Berlin 2009.” (pdf). Monte Carlo: IAAF Media & Public Relations Department. 23 augusti 2009. sid. Sidan 642. Arkiverad från originalet den 29 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110629134819/http://www.iaaf.org/mm/document/competitions/competition/05/15/63/20090706014834_httppostedfile_p345-688_11303.pdf. Läst 14 maj 2012. 
  13. ^ iaaf om Grete och terränglöpning Arkiverad 27 februari 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  14. ^ [a b c d e f] ”Grete Waitz profil på iaaf.org”. Arkiverad från originalet den 4 november 2011. https://web.archive.org/web/20111104191626/http://iaaf.org/athletes/biographies/letter=w/athcode=63544/index.html. Läst 14 maj 2012. 
  15. ^ St. Olavs Orden- Norska Kungahuset.
  16. ^ sportsjournalister.org Arkiverad 3 mars 2006 hämtat från the Wayback Machine. Prisvinnarlista (läst maj-2012)
  17. ^ Bryhn, Rolf (2020-01-30). ”Fearnleys olympiske ærespris” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Fearnleys_olympiske_%C3%A6respris. Läst 1 maj 2022. 
  18. ^ Tvedt, Knut Are (2021-07-04). ”Bislett stadion” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Bislett_stadion. Läst 1 maj 2022. 

Media som används på denna webbplats