Grentaggig ulk
| Grentaggig ulk | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Kindpansrade fiskar Scorpaeniformes |
| Familj | Simpor Cottidae |
| Släkte | Gymnocanthus |
| Art | Grentaggig ulk G. tricuspis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Gymnocanthus tricuspis | |
| Auktor | Reinhardt, 1830[1] |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Grentaggig ulk (Gymnocanthus tricuspis) hör till familjen simpor i ordningen kindpansrade fiskar. Lever i Arktis och angränsande vatten[2].
Utseende
Ett stort huvud med bred mun, kraftiga bröstfenor och två ryggfenor, den främre med taggstrålar, den bakre med mjukstrålar. Stjärtfenan är rundad, och fisken saknar i stort sett fjäll, med undantag av ett område mellan bröstfenorna.[3] Gällocket har 4 taggar; de 3 nedersta är trubbiga och obetydliga, medan den översta är grenad i flera mindre taggar.[2] Rygg- och bröstfenorna har mörka tvärband, medan själva kroppen är grå till mörkbrun på ovansidan, blekgul på undersidan.[3] Färggränsen mellan över- och undersida är oregelbunden men klart avgränsad.[2] Som mest kan arten bli 30 cm lång.[4]
Vanor
Den grentaggiga ulken är en bottenfisk, som kan leva ner till 450 m där den gräver sig ner i sand- och blandade sand- och gyttjebottnar. Den föredrar kallt vatten med en temperatur på -2°C till 13°C, och en salthalt mellan 32 och 35 promille, även om den ibland kan förekomma i vatten med en salthalt så låg som 16 till 30 promille. Födan består av bottenlevande märlkräftor och havsborstmaskar.[4] Litet är känt om dess fortplantning; man vet dock att den leker under hösten och producerar ägg med en storlek av 2 mm i diameter.[3]
Utbredning
Arten finns cirkumpolärt i Arktis och går söderut till Saint Lawrenceviken i Kanada, sällsynt ända till Maine i USA samt till östra Grönland, Island, norra Norges kust, Vita havet, Barents hav, Novaja Zemlja och Spetsbergen.[4]
Källor
- ^ ”Gymnocanthus tricuspis (Reinhardt, 1830)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=167275. Läst 4 juni 2012.
- ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 185, 418. ISBN 91-1-844202-1
- ^ [a b c] ”Arctic staghorn sculpin Gymnocanthus tricuspis” (på engelska). Canada's Arctic. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304215830/http://www.arctic.uoguelph.ca/cpl/organisms/fish/marine/sculpins/staghorn.htm. Läst 9 juni 2012.
- ^ [a b c] Froese, Rainer (15 november 2012). ”Gymnocanthus tricuspis Reinhardt, 1830 Arctic staghorn sculpin” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/Gymnocanthus-tricuspis.html. Läst 9 juni 2012.
Media som används på denna webbplats
Arctic Staghorn Sculpin Gymnocanthus tricuspis (Reinhardt, 1830)