Grekiska inbördeskriget
 | Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Grekiska inbördeskriget | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Kalla kriget | |||||||
 Demokratiska grekiska arméns baser och organisation under inbördeskriget. | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
 Nationella arménStöttad av:  Storbritannien USA (efter 1947) |  Demokratiska grekiska armén (1946–49) N.O.F.-partisanerStöttad av: | ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
| Alexander Papagos, Thrasyvoulos Tsakalotos | Markos Vafiadis, Nikolaos Zachariadis | ||||||
| Styrka | |||||||
| max. 232 500 alla vapengrenar[1] | 51 000 | ||||||
| Förluster | |||||||
| Grekiska armén, flottan och flygvapnet från 16 augusti 1945 till 22 december 1951:[2] 15 268 döda 37 255 skadade 3 843 saknade 865 desertörer grekiska gendarmeriet, från 1 december 1944 till 27 december 1951:[3] 1 485 döda 3 143 skadade 159 saknade | Grekiska arméns anspråk: 38 839 döda 20 128 tillfångatagna | ||||||
| 1 000 000 människor flyttade temporärt under kriget[4] | |||||||
Grekiska inbördeskriget (grekiska: ο Eμφύλιος [Πόλεμος], "Inbördeskriget") utkämpades mellan åren 1946 och 1949, och var det första fallet av ett kommunistiskt gerillakrig under efterkrigstiden. Segern för Greklands kung Pauls och den grekiska regeringens antikommunistiska armé ledde till att Grekland 1952 blev medlem av NATO, och bidrog till att kalla krigets ideologiska maktbalans fastställdes för Egeiska havets del.
Inbördeskrigets ena part var den huvudsakligen konservativa och centristiska civilbefolkningen, och den reguljära armén under kungen och regeringen, stödd av USA och Storbritannien. Den andra parten var huvudsakligen grekiska kommunister och nyckelpersoner från den största antifascistiska motståndsrörelsen (ELAS), under ledning av Greklands kommunistparti (KKE) och stödd av Albanien, Jugoslavien och Bulgarien som erbjöd logistisk stöd till den provisionella regeringen, speciellt de styrkor som opererade i den norra delen av Grekland. Sovjetunionen under ledning av Stalin hade lovat att avstå från inblandning i överensstämmelse med Procentavtalet.
Krigets förfas ägde rum 1942-1944. Motståndsrörelsens vänster- och högerflyglar kämpade inbördes mot varandra om ledningen över den grekiska motståndsrörelsen. Under den andra fasen (1944) konfronterades de segrande kommunisterna, vilka kontrollerade större delen av Grekland, med den återvändande exilregeringen under Georgios Papandreou, som hade bildats med hjälp av de allierade i Kairo. I en tredje fas (1946-1949) stred en regeringskoalition med höger- och centerpartier, som valts under en bojkott av Greklands kommunistparti (KKE), mot beväpnade styrkor som leddes av Demokratiska grekiska armén. Fastän kommunistpartiets inblandning var känd i hela världen fortfor partiet att vara lagligt till 1948 och fortsatte att understödja attacker från sitt kontor i Aten tills proskriptionen. Vändpunkten i kriget inträffade 1949, när Alexandros Papagos blev överbefälhavare över den reguljära armén och i oktober samma år tvingades gerillan att kapitulera.
Under konflikten försökte grannländer att göra territoriella anspråk på Grekland. Många medlemmar av ELAS var slavisktalande makedonier från norra Grekland, vilka grundade Nationella frihetsfronen (NOF) 1944, med stöd av den jugoslaviske ledaren Tito, som hade planer för grekiska Makedonien. KKE var mycket positivt inställda till tanken om att bilda "Den socialistiska republiken Makedonien", som skulle omfatta grekiska Makedonien. Senare blev ELAS och SNOF oense om politiska frågor och splittrades.
Inbördeskriget efterlämnade ett arv av politisk polarisering i Grekland och medföljande instabilitet. Som en följd av detta ingick Grekland en allians med USA och blev medlem av NATO, medan relationerna med de sovjetallierade grannländerna i norr blev ansträngda.
Referenser
Noter
- ^ Woodhouse, C.M. (2002) [1976] (på engelska). The Struggle for Greece 1941-1949. London: Hurst & Company. sid. 237
- ^ Γενικόν Επιτελείον Στρατού, Διεύθυνσις Ηθικής Αγωγής, Η Μάχη του Έθνους, Ελεύθερη Σκέψις, Aten, 1985, ss. 35-36
- ^ Γενικόν Επιτελείον Στρατού, s. 36
- ^ Γιώργος Μαργαρίτης, Η ιστορία του Ελληνικού εμφυλίου πολέμου ISBN 960-8087-12-0
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
.svg)
.svg)
US Flag with 48 stars. In use for 47 years from July 4, 1912, to July 3, 1959.
.svg)
Flag of the Socialist Federal Republic of Yugoslavia (1946-1992).
The design (blazon) is defined in Article 4 of the Constitution for the Republic of Yugoslavia (1946). [1]
Flag of the Socialist Federal Republic of Yugoslavia (1946-1992).
The design (blazon) is defined in Article 4 of the Constitution for the Republic of Yugoslavia (1946). [1]
.svg)
.svg)
Författare/Upphovsman: Okänd, but under the authority of the Socialist Republic of Macedonia., Licens: CC BY-SA 3.0
Flag of the Socialist Republic of Macedonia from 1946 to 1992 and of the Republic of Macedonia from 1991 to 1992.
.svg)
Flagga av Konungariket Grekiska (1863-1924; 1935-1973).
The Greek Government in Exile during the Second World War
King George of the Hellenes with senior Royal Air Force officers in the Western Desert during his visit to a Greek fighter station.
.svg)
Författare/Upphovsman: Scroch, Licens: CC BY-SA 4.0
National Flag of the People's Republic of Bulgaria (1948-1968). Tha flag has got the coat-of-arms from 1948
Författare/Upphovsman: Alexikoua, Licens: CC BY-SA 3.0
Βάσεις και Οργάνωση του ΔΣΕ (Δημοκρατικού Στρατού Ελλάδας) κατά τον Εμφύλιο Πόλεμο (1946-1949).
Badge of the Democratic Army of Greece, which fought in the Greek Civil War of 1946-1949. The blue and white colours derive from the Greek flag, the letter Delta stands for Δημοκρατία, which means both "Democracy" and "Republic" in Greek.