Granskrika
| Granskrika Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Kråkfåglar Corvidae |
| Släkte | Cyanocitta |
| Art | Granskrika C. stelleri |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cyanocitta stelleri | |
| Auktor | (Gmelin, 1788) |
| Utbredning | |
 | |
Granskrika[2] (Cyanocitta stelleri) är en amerikansk fågel i familjen kråkfåglar med vid utbredning från Alaska till Nicaragua.[3]
Utseende och läten
Granskrikan är en 30–34 cm lång blå och svart kråkfågel med en tydlig huvudtofs. I formen liknar den nära släktingen blåskrikan, men är mycket mörkare med helsvart huvud och mantel, mörkblå vingar och stjärt utan vitt och ljus blå övergump och buk. Fåglar i inlandet är generellt ljusare än de utmed kusten, med vita teckningar i ansiktet. Lätena varierar, med omusikaliska fallande "shaaaaaar" och snabba "shek shek shek shek".[4][5]
Utbredning och systematik
Granskrikan delas in i fyra grupper av 16 underarter med följande utbredning:[3]
- stelleri-gruppen
- Cyanocitta stelleri stelleri – södra Alaska och kustnära British Columbia till nordvästra Oregon
- Cyanocitta stelleri carlottae – Haida Gwaii (British Columbia)
- Cyanocitta stelleri frontalis – centrala Oregon till södra Kalifornien, flyttar till nordligaste Baja
- Cyanocitta stelleri carbonacea – kustnära Kalifornien ((Marin och Contra Costa till Monterey County)
- Cyanocitta stelleri annectens – inre British Columbia till nordöstra Oregon och nordvästra Wyoming
- diademata-gruppen
- Cyanocitta stelleri macrolopha – Klippiga bergen (Nevada och Utah till norra Sonora)
- Cyanocitta stelleri diademata – västra Sierra Madre Occidental (sydöstra Sonora, Chihuahua och Jalisco)
- Cyanocitta stelleri philippsi – centrala Mexiko (San Luis Potosí, Guanajuato och Hidalgo)
- coronata-gruppen
- Cyanocitta stelleri coronata – högländer i centrala Mexiko (San Luis Potosí till norra Puebla)
- Cyanocitta stelleri purpurea – sydvästra Mexiko (höglandet i västra och centrala Michoacán)
- Cyanocitta stelleri azteca – bergstrakter i centrala Mexiko (Mexiko, Morelos, Puebla och väst-central Veracruz)
- Cyanocitta stelleri teotepecencis – bergstrakter i södra Mexico (centrala och södra Guerrero)
- Cyanocitta stelleri restricta – södra Mexiko (högländer i Oaxaca)
- Cyanocitta stelleri ridgwayi – högländer i södra Mexiko (Chiapas) till Guatemala och El Salvador
- Cyanocitta stelleri lazula – högländerna i El Salvador
- Cyanocitta stelleri suavis – högländer från västra Honduras till centrala Nicaragua
Underarterna teotepecencis, ridgwayi och lazula inkluderas ofta i coronata.[6]
Levnadssätt
Granskrikan är vanlig i barr- och blandskogar, där den ses i smågrupper på jakt efre frön, frukt och insekter. Bobygge inleds i mars, med äggläggning fram till mitten av juli.[5]
.jpg)
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Namn
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Georg Wilhelm Steller (född Stöhler, 1709-1746), tysk naturforskare och upptäcktsresande som deltog i Vitus Berings expedition till Ryska Amerika.[7] Tidigare kallades den stellerskrika även på svenska, men tilldelades 2024 ett mer informativt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté.[8]
Referenser
- ^ [a b c] Birdlife International 2016 Cyanocitta stelleri Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
- ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 281. ISBN 0-679-45120-X
- ^ [a b] Marzluff, J. (2020). Steller's Jay (Cyanocitta stelleri). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60693 20 mars 2020).
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.2). doi : 10.14344/IOC.ML.9.2.
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
- ^ Referensfel: Ogiltig
<ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnetBLS
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör granskrika.
Wikispecies har information om Cyanocitta stelleri.- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Cephas, Licens: CC BY-SA 4.0
Geographical distribution of Steller's Jay.
Four Stellar's Jays in nest
Författare/Upphovsman: Walter Siegmund, Licens: CC BY 2.5
Steller's Jay