Granitsparv

Granitsparv
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFältsparvar
Emberizidae
SläkteEmberiza
ArtGranitsparv
E. socotrana
Vetenskapligt namn
§ Emberiza socotrana
Auktor(Ogilvie-Grant & Forbes, 1899)
Synonymer
  • Socotrasparv
  • Fringillaria socotrana[2]

Granitsparv[3] (Emberiza socotrana) är en tätting i familjen fältsparvar som enbart förekommer på ön Sokotra i Indiska oceanen.[4]

Utseende och läte

Granitsparven är med sina 13 centimeter i kroppslängd en relativt liten fältsparv. Huvudet är strimmigt i svart och vitt, ovansidan rödbrun och undersidan vit med rödaktig anstrykning på bröstet. I flykten syns ett vitaktigt band tvärs över nedre delen av ryggen. Liknande zebrasparven (E. tahapisi) har mörka vingtäckare, svart strupe, mörkare undersid och saknar det vita bandet över ryggen. Sången är en hög och tunn vissling som ibland upprepas två eller tre gånger, följt av ett mjukt gurglande läte.[1]

Utbredning och systematik

Fågeln häckar enbart i höglänta områden på ön Sokotra utanför Jemen,[4] där vid ett 15-tal lokaler varav de flesta i bergskedjan Hagghier och i bergsområden på västligaste delen av ön.[1] Vintertid verkar den röra sig till lägre nivåer, där flockar har observerats i kustområden på västra och norra delen av ön.[1]Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Sokotras läge utanför Afrikas horn och söder om Jemen.

Släktestillhörighet

Den placeras traditionellt i släktet Emberiza, men vissa taxonomiska auktoriteter har nu delat upp Emberiza i flera mindre släkten.[2] Granitsparven och övriga afrikanska fältsparvar bryts ut till släktet Fringillaria.

Levnadssätt

Granitsparven häckar i höglänta områden, troligen vid mellan 500 och 1.200 meters höjd, i oländig terräng med klippor och klippblock i närheten av granittoppar (därav namnet). Kunskapen om dess föda är begränsad, men den har setts inta olika sorters frön. Varken ägg eller bo finns beskrivna. Möjligen är den delvis en kolonihäckare efter observationer av sjungande hanar i november. Häckningssäsongen tros sträcka sig från november till februari.[1]

Status

Fram till och med 2016 kategoriserade internationella naturvårdsunionen IUCN arten som sårbar (VU) på basis av det mycket begränsade utbredningsområdetr.[1] Med tanke på att beståndet verkar stabilt och att det i nuläget saknas några direkta hot mot arten behandlas den sedan 2017 i stället som nära hotad.[1] Världspopulationen uppskattas till cirka 3.800 individer.[5]

Noter

  1. ^ [a b c d e f g] Birdlife International 2017 Emberiza socotrana . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.2. Läst 11 december 2017.
  2. ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  3. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  5. ^ Porter, R.F., Suleiman, A.S. 2013. The populations and distribution of the breeding birds of the Socotra archipelago, Yemen: 1. Sandgrouse to Buntings. Sandgrouse 35: 43–81.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Fringillaria socotrana.jpg
Socotra Bunting, from The Natural History of Sokotra and Abd-el-Kuri
Socotra Archipelago.PNG
Location of Socotra Archipelago, Indian Ocean, Yemen.