Grande Terre (Nya Kaledonien)
| Grande Terre (Le Caillou) | |
| Ö | |
 Satellitfoto av Grande Terre taget av Terra/MODIS den 24 september 2012 | |
| Land |  Frankrike |
|---|---|
| Region | Nya Kaledonien |
| Längd | 400 km |
| Bredd | 50 km |
| Area | 16 192 km² |
| Tidszon | UTC+11 |
Grande Terre, Le Caillou, är den största ön i den franska ögruppen Nya Kaledonien och den sjätte största ön i Söderhavet. När den brittiske navigatören James Cook upptäckte ön 1774 gav han den namnet "Nya Kaledonien", av det latinska namnet för Skottland, Caledonia. Så småningom började hela ögruppen runt Grande Terre att benämnas Nya Kaledonien.
Grande Terre annekterades tillsammans med resten av ögruppen av Frankrike 1853. Grande Terres största ort är Nouméa, vilken även är huvudstad i Nya Kaledonien. De lokala invånarna kallar ön för "Le Caillou", klippan. Ön är rik på mineraltillgångar, framför allt nickel.
Grande Terre sträcker sig från nordväst till sydöst och har en area på 16 192 kvadratkilometer. Den är 350 kilometer lång och 50 kilometer bred. Utmed ön löper en bergskedja, med fem toppar som sträcker sig över 1 500 meter. Den högsta punkten är Mont Panié som är 1 628 meter hög. Ön omgärdas av ett korallrev.
Källor
- South Pacific handbook - David Stanley, s. 549. Läst 2 oktober 2014.
- New Caledonia profile, BBC. Läst 2 oktober 2014.
Media som används på denna webbplats
Roughly 1,300 kilometers (830 miles) east of Australia lies Grande Terre, the largest island of New Caledonia. The island is roughly 400 kilometers (250 miles) long and ringed by a 1,600-kilometer (1,000-mile) coral reef.
Cloud-free skies allowed the Moderate Resolution Imaging Spectroradiometer (MODIS) on NASA’s Terra satellite a clear view of Grande Terre on September 24, 2012. Coral reefs, appearing iridescent blue-green through the seawater, surround the mostly vegetation-coated island.
New Caledonia has a hot and humid climate, but conditions vary between the coasts of Grande Terre. Trade winds from the southeast bring relatively cool, moist air to the eastern part of the island, where rich forests fill the coastal strip east of the mountains. In the west lie open, arid plains. Between the east and west coasts, a mountain range forms the island’s spine. The tallest point is Mont Panié with an elevation of 1,628 meters (5,341 feet) above sea level.
The British explorer James Cook gave New Caledonia its name because its mountains reminded him of Scotland (once named Caledonia). In the years since his expedition, geologists have teased New Caledonia’s history from clues in the rock record. New Caledona was once a part of Gondwana, an ancient supercontinent that broke apart tens of millions of years ago. New Caledonia drifted northeastward and finally settled in its current position about 50 million years ago. Between 45 and 33 million years ago, tectonic plates colliding with each other uplifted the region, including part of the sea floor. Once elevated, New Caledonia began to erode, thanks to the action of wind and water.
New Caledonia’s rocks are unusually rich in iron, magnesium, and nickel; in fact, the island is home to about a quarter of the world’s known nickel resources. Meanwhile the soils are poor in nitrogen, calcium, phosphorus, and potassium, and plant life has had to adapt. About 75 percent of New Caledonia’s plant species are found only the island, placing New Caledonia third, after Hawaii and New Zealand, for endemic plant species.
Marine life around New Caledonia rivals the unique plant life. The United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization (UNESCO) characterizes the reef system as “the world’s most diverse concentration of reef structures.” The reef, mangrove, and seagrass habitats provide homes to fish, marine invertebrates, marine mammals (such as whales and dugongs), and turtles.