Granater
- För projektiler, se Granat; för namnet, se Granath.
| Granater | |
 | |
| Kategori | Mineral |
|---|---|
| Grupp | Supergrupp granat, subgrupp granat |
| Färg | Grön, Röd, Orange, Violett, Brun, Brunorange, Gul |
| Kristallstruktur | Kubisk |
| Spaltning | Ofullständig |
| Brott | mussligt, sprött, splittrigt |
| Hårdhet (Mohs) | 6–7½ |
| Dubbelbrytning | Ingen |
| Streckfärg | Vit |
Granater är en grupp av mineral, som utgörs av nesosilikater med den allmänna formeln XII3YIII2(SiO4)3 där X vanligen utgörs av kalcium, magnesium, tvåvärt järn eller mangan och Y vanligen av aluminium, krom eller trevärt järn.[1] Det finns följaktligen flera slag av granater.
Pyrop, almandin och spessartin bildar fasta lösningar med varandra (pyralspiserien, aluminium på plats Y). Uvarovit, grossular och andradit bildar en annan serie fasta lösningar (ugranditserien, kalcium på X-platsen).[2] Andra ovanligare grundämnen som kan ingå i granaterna under subgruppen granat är skandium Sc, vanadin V, yttrium Y och titan Ti.[3] Finare slag av granater används som smyckesstenar.
Grossular (kalciumaluminiumsilikat) är gul till röd, rosa, grön eller brun[4] Pyrop (magnesiumaluminiumsilikat) är mörkröd till nästan svart i en violett nyans, almandin (järnaluminiumsilikat) är mörkt rödbrun till violett, spessartin (manganaluminimsilikat) röd eller orange, och andradit (kalciumjärnsilikat) kan vara gul, grön, brun, rödbrun eller svart. Alla former har en hårdhet på omkring 7.
Granat är ett så kallat metamorft mineral, vilket innebär att det oftast blir till i samband med bildandet av metamorfa bergarter.[5]
Grossular, almandin och andradit förekommer i Sverige, i synnerhet i Hälsingland, Värmland och Södermanland. De största fyndigheterna finns i Afrika. Granat är en vanlig biprodukt vid järnmalmsindustrin, och finns i granatådergnejs, granit, granitgnejs, aplit, pegmatit och amfibolit.
- Granatexempel
(c) Rob Lavinsky, iRocks.com – CC-BY-SA-3.0Achtaragdit
(c) I, TomR, CC BY-SA 2.5
Granater och diamanter
Bägare daterad 1670-1674.
––––––––––––––––––––
a) Beställd ca 1638 av Vladislav IV av Polen och Sveriges arvkonung, som gav den till hustrun Cecilia Renata av Österrike. 1639 hamnade den hos Johan II Kasimir av Polen (som hade anspråk på den svenska tronen), och till slut 1673 hos Ludvig XIV av Frankrike.
Källor
- Lundegårdh, Per H., Stenar i färg (Sthlm 1960)
- ^ Gunnar Hägg, 1973 Allmän och oorganisk kemi, sjätte uppl, Almqvist & Wixell, sid. 575.ISBN 9120037066
- ^ Walter Schumann, Ädelstenar och Prydnadsstenar, Världens alla arter och varieteter 1600 exempel, 13:e utökade och uppdaterade upplagan, 2002, utgivare= Sveriges Gemmologiska Riksförening, sidan 120, ISBN 978-91-631-9069-8
- ^ Malkolm E. Back 2018, Fleischer’s glossary of mineral species, sidan 330
- ^ Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 212. ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
- ^ ”Metamorfa bergarter”. geologia.fi. Arkiverad från originalet den 26 november 2013. https://archive.is/20131126195456/http://www.geologia.fi/index.php/sv/geologi/bergarter/metamorfa-bergarter. Läst 26 november 2013.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Granater.
Wikimedia Commons har media som rör Media som används på denna webbplats
Uvarovite pendant.
Garnet. Jeffery Mine, Quebec, Canada. Bureau of Mines, Mineral Specimens C\01687.
Författare/Upphovsman: Jarno from Rotterdam, Netherlands, Licens: CC BY 2.0
My fave piece: smokey quartz and bright orange garnet crystals, China
(c) Rob Lavinsky, iRocks.com – CC-BY-SA-3.0
Grossular-Hibschite Series (Variety Achtaragdite)
- Locality: Akhtaragda River mouth (Achtaragda River mouth), Vilyui River Basin (Vilui River Basin; Wilui River Basin), Saha Republic (Sakha Republic; Yakutia), Eastern-Siberian Region, Russia
- Size: 2.5 x 2.4 x 1.5 cm
- Achtaragdite is a unique, rare and poorly understood pseudomorph from this remote Siberian locality that is the Type Locality for grossular garnet. It is a variety of the grossular-hibschite garnet series and is (technically, according to Internet research) a hydrogrossular-chlorite-carbonate pseudomorph after what was formerly considered to be wadalite or some other rare hydrogarnet. The real precursor mineral for these pseudomorphs is now considered to be helvite. The very lightweight floater crystal (a combination of grossular and intergrown kaolinite) has the very sculptural textbook form of isometric helvite crystals. This unusual and rare pseudomorh is an old-time piece, as it comes with a faded Lazard Cahn label dating from 1927-1940. Cahn studied in Germany prior to World War I under Victor Goldschmidt. This amazing pseudo undoubtedly dates to the Imperial Russia era.
Författare/Upphovsman: "Gümüş Kolye Modelleri", Licens: CC BY-SA 2.5
Garnet and Diamond necklace
Designed and created by Ernesto Moreira
Houston, TX
2006
22kt Yellow gold necklace with large deep red Malaya Garnet (99 carats) as center stone, (3.015 carats) of pave diamonds and (50.65 carats) of garnets varying from deep red to bright orange.
This photo of item # [1] at the Houston Museum of Natural Science was contributed under the team name "Assignment_Houston_One" as part of the Wikipedia Loves Art project in February 2009.
Houston Museum of Natural Science
Nyckelord: Juveler, Glitter, Granater, Röd, Röda, Rött, Bägare, 1600-tal, Barocken, Föremålsbild
_-_Usakos%2c_Karibib_District%2c_Erongo_Region%2c_Namibia%2c_Afryka..jpg)
Författare/Upphovsman: Lech Darski, Licens: CC BY-SA 3.0
Granat, (demantoid) - Usakos, Karibib District, Erongo Region, Namibia, Afryka.
%2c_almandyn_-_Bella_Vista_Mine%2c_Mitkof_Island%2c_Wrangell-Petersburg_borough%2c_Alaska%2c_USA..JPG)
Författare/Upphovsman: Lech Darski, Licens: CC BY-SA 3.0
Granat, almandyn - Bella Vista Mine, Mitkof Island, Wrangell-Petersburg borough, Alaska, USA.
Författare/Upphovsman: Aurelienreys, Licens: CC BY-SA 3.0
Carte des principaux pays producteurs de grenats dans le monde
(c) I, TomR, CC BY-SA 2.5
Pyrope from Kenya/Tanzania, National Museum of Natural History, Washington DC