Grönryggig häger
| Grönryggig häger | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Pelikanfåglar Pelecaniformes |
| Familj | Hägrar Ardeidae |
| Släkte | Butorides |
| Art | Grönryggig häger B. virescens |
| Vetenskapligt namn | |
| § Butorides virescens | |
| Auktor | (Linnaeus, 1758) |
| Utbredning | |
 Artens utbredningsområde: Gult - häckningsområde (sommartid) Blått - vinterkvarter Grönt - Året runt. | |
| Synonymer | |
| |
Grönryggig häger[1] (Butorides virescens) är en nord- och centralamerikansk fågel i familjen hägrar med omstridd systematik.[2]
Utseende
Grönryggig häger är av samma storlek och form som mangrovehägern, en kort och knubbig häger med en längd på 40–47 centimeter med relativt korta ben och tjock hals. Vingarna är breda och rundade och näbben lång och spetsig. Ibland reser den fjädrarna på hjässan till en liten tofs.[3]
Grönryggig häger är generellt mörkare än mangrovehägern och är nästan purpurfärgad på sidan av huvud och hals samt bröst. På halsens mitt och längs hakan är de vita strecken mer kontrasterande. Ryggen är mörkare skiffergrå, antytt blågrön.[4]
Läten
Lätet beskrivs i engelsk litteratur som ett vasst och explosivt "skeew". När den upprörs kan en oregelbunden serie med låga, knackande läten höras.[5]
Utbredning och systematik
Grönryggig häger är mycket nära släkt med mangrovehäger som den hybridiserar med i Centralamerika. Vissa behandlar därför grönryggig häger som underarter till mangrovehäger.[6]
Fågeln delas in i fyra underarter med följande utbredning:[2]
- virescens/bahamensis-gruppen
- anthonyi-gruppen
- Butorides virescens anthonyi – förekommer i västra USA och norra Baja California
- frazari-gruppen
- Butorides virescens frazari – förekommer i södra Baja California
Den är en mycket sällsynt gäst i Europa, med fynd på framför allt Azorerna och i Storbritannien, men även Nederländerna, Frankrike, Island, Irland och Italien.[7]
Ekologi
Habitat
Grönryggad häger är vanliga häckfåglar i våtmarker både vid kusten och inåt landet, så länge det finns buskar och träd som kan erbjuda en skyddad häckplats. Den kan till och med häcka i fruktodlingar och torr skog om det finns vatten i närheten för att hitta föda. Vintertid i tropikerna är grönryggad häger en vanlig syn i mangroveträsk.[3]
Föda
Fågeln lever huvudsakligen av småfisk men intar också insekter, spindlar, kräftdjur, sniglar, amfibier, reptiler och gnagare. Den jagar genom att stå helt stilla vid vattenbrynet eller genom att vada långsamt i grunt vatten. När den upptäcker en fisk kastar sig hägern fram och fångar eller spetsar den med sin kraftiga näbb. Ibland kan den som få andra fåglar använda verktyg genom att locka fisk med insekter, maskar eller brödsmulor som den lägger på vattenytan.[3]
Häckning
Grönryggade hägrar häckar oftast ensamma, men kan ibland bilda kolonier med sin egen art eller andra hägerarter. Hanen bygger boet innan han hittar en hona att para sig med, men lämnar sedan över det mesta av bobygget till honan, en prydlig eller slarvig hög av grenar och kvistar i en träd- eller buskklyka. Ibland renoverar den gamla bon eller fortsätter på en natthägers eller snöhägers bo.[3]
Honan lägger en till två kullar med tre till fem blekgröna eller blåaktiga ägg som båda föräldrarna ruvar i 19–21 dagar. Ungarna är flygga efter ytterligare 16–17 dagar, men kan stanna med sina föräldrar i mer än en månad efter det tills de lärt sig födosöka.[3]
.jpg)
Status och hot
IUCN slår samman grönryggig häger med mangrovehäger varför virescens inte har en egen hotstatus.[6] Arten har minskat påtagligt i antal men är fortfarande vanlig.[3]
Namn
På svenska kallas den även grönryggad häger.[4]
Noter
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
- ^ [a b c d e f] Green Heron Faktablad om grönryggig häger på allaboutbird.org
- ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 410. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 59. ISBN 0-679-45120-X
- ^ [a b] BirdLife International 2014 Butorides striata Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 9 april 2015.
- ^ Tarsiger.com Fynd av grönryggig häger i Västpalearktis
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör grönryggig häger.
Wikispecies har information om Butorides virescens.- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Photo: Roy W. Lowe, USFWS Pacific Region
Författare/Upphovsman: Dan Pancamo, Licens: CC BY-SA 2.0
Green Heron
Författare/Upphovsman: Peter Wilton, Licens: CC BY 2.0
Daniel Webster, May 12, 2012
Författare/Upphovsman: John Benson, Licens: CC BY 2.0
Usually I only use the center focus point, or the center with assist from nearest neighbors. I want control over what's in focus. I guess single shot all points mode might be a good idea for wide landscapes, but I never remember to try it. All points servo, though, could be pretty useful for birds in flight. That way I only have to keep the bird in the frame instead of trying to keep it centered. BUT I have to remember to start with the bird in the center of the frame before touching the shutter button. All point servo always starts in the center, so if the center point sees the background when it's first engaged, the background is what's going to stay in focus no matter what. The Tenney Park mallards are air-worthy again, so I went out this morning in hopes of getting some takeoffs and landings and practice with all point servo. Unfortunately, the mallard maneuvers were just a little beyond my reach at 400mm, and i'd never succeed in keeping a moving target in frame with anything longer. But then I found this beauty. I'm going to call it a young Double-crested Cormorant until somebody tells me what it really is. Other frames show a neck which looks a lot longer than this.
UPDATE: It's actually a Green Heron. Thanks to Rob Uram for the ID.Författare/Upphovsman: DickDaniels (http://theworldbirds.org/), Licens: CC BY-SA 3.0
Green Heron (Butorides virescens) at Everglades Natiional Park, Florida