Grönfläckig padda

Grönfläckig padda
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassGroddjur
Amphibia
OrdningStjärtlösa groddjur
Anura
FamiljÄkta paddor
Bufonidae
SläkteBufotes
ArtGrönfläckig padda
B. viridis
Vetenskapligt namn
§ Bufotes viridis
AuktorLaurenti, 1768
Utbredning
Utbredning i ljusgrönt
Synonymer
  • Bufo viridis
  • Pseudepidalea viridis
  • Bufotes variabilis
  • Europeisk grön padda
Ropande hane från Berlin.
(c) Christian Fischer, CC BY-SA 3.0
Ropande hane från Berlin.
Hitta fler artiklar om djur med
Hanens parningsrop

Grönfläckig padda (Bufotes viridis) är en art i familjen äkta paddor. Artens taxonomi är mycket omdiskuterad, varför auktoriter ibland kan uppge något olika utbredningsområde. Släktet Bufotes behandlades tidigare som ett undersläkte till Bufo.

Utseende

Arten är 5–8,5 cm (sällsynt 10 cm) lång. Ryggen är ljusgrå, brun till ljust olivgrön med mörkare gröna, distinkt formade fläckar med svart rand. Ryggsidan har dessutom flera små vårtor. Buksidan är ljusgrå. Parotidkörtlarna (giftkörtlarna) bakom öronen är stora och välutvecklade.[2]

Ekologi

Den grönfläckiga paddan är främst aktiv under morgon och kväll, och gömmer sig i hålor i marken under dagen.[3]

Den lever i våtmarker och klippterräng med vattensamlingar, nära kusten,[4] men även i torrare habitat som dyner, ängar, stäpper och trädesåkrar. Den kan även påträffas i grunda vattensamlingar i stenbrott och sandtag.[4] Den fångar insekter som myror, skalbaggar, spindlar och andra smådjur.[5] Sniglar och maskar kan också sällsynt ingå i kosten. Ynglen äter alger och mikroskopiska smådjur.[6]

Paddan kan förekomma i vatten med salthalter upp till 20 promille. Även äggen är salttåliga, paddan kan yngla i brackvatten på upp till 8 promille salthalt.[7]

Arten kan bli upp till 7 år i naturen, 8–9 år i fångenskap.[6]

Utbredning

Grönfläckig padda förekommer från Nordafrika i söder till sydligaste Skandinavien, Estland och norra Kazakstan i norr. Västgränsen går vid Italien och Rhen i Europa och Västsahara i Nordafrika. Österut når den till Kazakstan och Iran. Den har minskat kraftigt och finns numera i Norden på några få danska öar och på ett fåtal platser i sydligaste Sverige.[8]

Förekomst i Skandinavien

I Sverige beskrevs arten första gången säkert av Anders Sparrman i Karlskrona 1795. Två tidigare fynd, beskrivna av Christian Gråberg 1733 på Gotland och Carl von Linné 1741 på Öland avser troligen grönfläckig padda, men arten är troligen mycket äldre här. Ett fynd av ett ben från padda i Eketorps borg från ca 1 000 e. Kr. är troligen från grönfläckig padda. Idag förekommer arten i Sverige på några få håll i Skåne, Blekinge, Gotland och Öland. Av dessa är det enbart Limhamns kalkbrott, Eskilstorps strandängar samt kolonin på Utklippan i Karlskronas skärgård som har några större och reproducerande populationer.[8] På Gotland utrotades arten sannolikt i slutet av 1900-talet, men har från 1994 återinplanterats på två platser på Fårö och en plats på Storsudret.[9]

I Danmark finns arten framför allt på Møn, samt fläckvis i den övriga danska övärlden. Den finns också på den konstjorda ön Pepparholm vid Öresundsbron. På Jylland saknas den dock helt.[10]

I Finland och Norge förekommer inte arten.[8]

Status och hot

Arten har på många platser minskat drastiskt under 1900-talet. Den har dock ett mycket stort utbredningsområde, och den globala minskningen är inte tillräckligt stor för att den ska bedömas som hotad, varför IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).[1]

Status i Skandinavien

Den grönfläckiga paddan har varit helt utrotad på Gotland. 1994 gjordes återplanteringsförsök, och 2005–2008 gjordes förnyade försök. Det är osäkert om man lyckats etablera en stadig population på ön.[8] På Falsterbohalvön, där den grönfläckiga paddan tidigare hade ett av sina största habitat finns idag endast ett fåtal exemplar kvar.[8]

Arten var 2005 och 2010 upptagen på svenska Rödlistan som akut hotad (CR). För att försöka rädda arten i Sverige togs därför ett åtgärdsprogram fram av Naturvårdsverket. Sedan 2015 är paddan klassificerad som sårbar (VU).[4]

Beståndet i Danmark har minskat med 95 % under perioden 1940–1995.[8] Åtgärder har vidtagits även i Danmark för att skydda arten, framför allt på öarna Samsø, Fyn och småöarna söder därom samt Sprogø, Lolland, Falster och Møn.[11]

Från att i Danmark ha varit rödlistad 1997 som sårbar (VU) har den 2003 omklassificerats till livskraftig (LC).[12]

Taxonomi och namnkontrovers

Denna arts taxonomi är omstridd. Ursprungligen fördes den till släktet Bufo, och kallades då Bufo viridis. När släktet delades upp, hamnade den initialt i släktet Pseudepidalea. Flera auktoriteter anser emellertid att detta var felaktigt, IUCN betraktar det senare släktet som polyfyliskt, i alla fall för de så kallade grönpaddorna (denna art, B/P. balearicus, B/P. boulengeri, B/P. siculus och B/P. variabilis[13]) och förordar att de i stället skall föras till Bufotes.[14][1]

Inte bara släktet Bufos ställning har diskuterats, utan även den inbördes namnstandarden bland grönpaddorna. I Danmark har Danmarks Fugle og Natur, som har kopplingar till Århusuniversitetet, ändrat paddans arttillhörighet till Bufotes variabilis med motiveringen att B. viridis bör reserveras för den art som lever i västliga och sydliga Medelhavsområdet samt Balkan, medan B. variabilis bör beteckna den art som lever i Turkiet, Östeuropa och Östersjöområdet (inklusive Danmark).[13][15]

IUCN konstaterar att en sådan uppdelning har skett, men menar att den är kontroversiell och inte fullt accepterad, bland annat därför att populationerna i Nordtyskland, Danmark och Sverige är geografiskt isolerade, och därför inte säkert kan sägas tillhöra Bufotes variabilis.[16]

Den svenska Artdatabanken betraktar den ännu (2021) som Bufotus viridis, men redovisar den taxonomiska konflikten.[4]

Galleri

Källor

Litteratur

  • Fog, Kåre; Schmedes, Adam; Rosenørn de Lasson, Dorthe (2001) [1997] (på danska). Nordens padder og krybdyr. København: G.E.C. Gads Forlag. ISBN 87-12-02982-3 

Referenser

  1. ^ [a b c] Bufotes viridis på IUCN:s rödlista, auktor: Aram Agasyan et. al. (2008), läst 3 mars 2022.
  2. ^ Fog, Schmedes, Rosenørn: Nordens padder og krybdyr, sid:185
  3. ^ Fog, Schmedes, Rosenørn: Nordens padder og krybdyr, sid:190
  4. ^ [a b c d] Thurfjell, H., Tjernberg, M., Ahlén, I., Andersson, Å., Andrén, C., Andrén, H., Berg, C., Grahn, J. & Green, M. (2020, 2021). ”Bufotes viridis Grönfläckig padda”. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/100022/detaljer. Läst 7 juni 2023. 
  5. ^ Axel Kwet (2009). European Reptile and Amphibian Guide. New Holland Publishers. sid. 82–83. ISBN 978-1-84773-444-0 
  6. ^ [a b] Fog, Schmedes, Rosenørn: Nordens padder og krybdyr Sid 192
  7. ^ Fog, Schmedes, Rosenørn: Nordens padder og krybdyr, sid:189
  8. ^ [a b c d e f] Åtgärdsprogram för bevarande av grönfläckig padda 2011–2016 Arkiverad 23 mars 2013 hämtat från the Wayback Machine. Naturvårdsverket 2010 Läst 26 juni 2015.
  9. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310060401/http://www.lansstyrelsen.se/gotland/Sv/djur-och-natur/hotade-vaxter-och-djur/fridlysta-vaxter-och-djur/Pages/gronflackig-padda.aspx. Läst 13 oktober 2015. 
  10. ^ Fog, Schmedes, Rosenørn: Nordens padder og krybdyr Sid 183–184
  11. ^ ”Grønbroget tudse” (på danska). Danska naturstyrelsen. Arkiverad från originalet den 19 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150719182440/http://naturstyrelsen.dk/naturbeskyttelse/artsleksikon/dyr/padder/froeer-og-tudser/groenbroget-tudse/. Läst 29 juni 2015. 
  12. ^ ”Den danske Rødliste – Padder” (på danska). Fagdatacenter for Biodiversitet og Terrestrisk Natur. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304214652/http://www2.dmu.dk/1_Om_DMU/2_Tvaer-funk/3_fdc_bio/projekter/redlist/gpdata.asp?ID=10&mode=default#up. Läst 29 juni 2015. 
  13. ^ [a b] ”Forslag: Bufo viridis ændres til Bufo variabili” (på danska). Forum. Danmarks Fugle og Natur. 1 juni 2010. http://www.fugleognatur.dk/forum/show_message.asp?MessageID=468248&ForumID=13. Läst 1 juli 2015. 
  14. ^ Darrel Frost. ”Amphibian Species of the World” (på engelska). The American Museum of Natural History. http://research.amnh.org/vz/herpetology/amphibia/Amphibia/Anura/Bufonidae/Bufotes. Läst 27 juni 2015. 
  15. ^ ”Grønbroget Tudse (Bufotes variabilis)” (på danska). Danmarks Fugle og Natur. http://www.fugleognatur.dk/artintro.asp?ID=735. Läst 1 juli 2015. 
  16. ^ Aziz Avci et al. 2009 Bufotes variabilis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 30 juni 2015.
Katalogdata
​​​ • BioLib: 324​​ • EoL: 46394579​ • GBIF: 5216588​​​ • Inaturalist: 1453013​ • ITIS: 661888​​​ • Fossilworks: 94503​​​​​​​​​​​​ • ZooBank: 27FF5CCE-F82E-44A3-B376-A8A2827A23AC​​​​​​​​​​​​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Hersel Autobahnabfahrt555 April 2020 Wechselkröte Img 3820 Weddeling.jpg
Författare/Upphovsman: Weddi, Licens: CC BY-SA 4.0
Laichende Wechselkröten im Amplexus, Bornheim Hersel, 2020
Bufo-viridis-mating-call.ogg
Författare/Upphovsman: Mnolf, Licens: CC BY-SA 3.0
Mating call of a European Green Toad (Bufo viridis)
BufoViridisCallingMale.jpg
(c) Christian Fischer, CC BY-SA 3.0
Calling male of a Green Toad (Bufo viridis-Complex) with gular vocal sac – not fully distended. The picture was taken at night in a settlement tank (pond).
Bufo viridis sc.JPG
Författare/Upphovsman: User:Скампецкий, Licens: CC BY 3.0
The European green toad . This picture is taken in Theodosia, Ukraine.
Kröte-Kreta.jpg
Författare/Upphovsman: Frente, Licens: CC BY-SA 2.0 de
Älteres Wechselkrötenweibchen, aufgenommen auf Kreta
Bufo viridis (Marek Szczepanek).jpg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 3.0