Grön kejsarduva

	Grön kejsarduva; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Duvfåglar; Columbiformes
Familj	Duvor; Columbidae
Släkte	Ducula
Art	Grön kejsarduva; D. aenea
Vetenskapligt namn
	§ Ducula aenea
Auktor	(Linnaeus, 1766)
	D. a. paulina

Grön kejsarduva^[2] (Ducula aenea) är en vida spridd asiatisk fågel i familjen duvor.^[3] Arten minskar i antal men beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende

Grön kejsarduva är en stor (44–47 cm) duva. Den är metalliskt grön på ovansida och stjärt, medan den är grå på huvud och undersida. Undre stjärttäckarna är rödbruna. Nikobarkejsarduvan, av vissa behandlad som underart, är mörkare blå- eller lilaaktig ovan, med bruna eller grå undre stjärttäckare.^[4]

Engganokejsarduvan, tidigare behandlad som underart, är turkos- eller blåglansig ovan, grön på undergumpen och lilaskär på bröstet.^[5]

D. a. pusilla, Sri Lanka
Grön kejsarduva i Assam i Indien

Utbredning och systematik

Grön kejsarduva delas in i tolv underarter fördelade i tre grupper, med följande utbredning:^[3]

aenea-gruppen
- Ducula aenea sylvatica – norra Indien till Nepal, Thailand, Indokina och Andamanerna
- Ducula aenea pusilla – södra Indien och Sri Lanka
- Ducula aenea mista – ön Simeulue (utanför nordvästra Sumatra)
- Ducula aenea babiensis – öarna Babi och Lasia (utanför Simeulues sydöstra kust)
- Ducula aenea consobrina – Nias (utanför västra Sumatra)
- Ducula aenea vicinus – Batuöarna och Mentawaiöarna (utanför västra Sumatra)
- Ducula aenea aenea – Malackahalvön, Sumatra och Borneo till Bali och Filippinerna
- Ducula aenea palawanensis – Palawan, närliggande södra Filippinerna och Banggi
- Ducula aenea fugaensis – norra Filippinerna (Calayan, Camiguin Norte och Fuga)
Ducula aenea nuchalis – norra Luzon (norra Filippinerna)
Ducula aenea paulina – Sulawesi, Sangihe, Talaudöarna, Togianöarna, Sulaöarna och intilliggande öar

Tidigare inkluderades engganokejsarduva (D. oenothorax) i arten, men urskildes 2014 som egen art av BirdLife International, 2022 av tongivande eBird/Clements och 2023 av International Ornithological Congress.^[3]^[6] Även nikobarkejsarduva har inkluderats i grön kejsarduva.

Status och hot

Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar grön kejsarduva som livskraftig, dock minskande i antal.^[1]

Referenser

^ [a b] Birdlife International 2014 Ducula aenea Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^ del Hoyo, J., Collar, N., Kirwan, G.M. & Garcia, E.F.J. (2019). Enggano Imperial-pigeon (Ducula oenothorax). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467157 13 oktober 2019).
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör grön kejsarduva.
Bilder & media
Wikispecies har information om Ducula aenea.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2014 Ducula aenea Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[Indian-4] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press

[hbw2-5] Hoyo, J., Collar, N., Kirwan, G.M. & Garcia, E.F.J. (2019). Enggano Imperial-pigeon (Ducula oenothorax). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467157 13 oktober 2019).

[IOC-6] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

Navigation

Navigering

Temaportaler