Gråhuvad mås

	Gråhuvad mås; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Måsfåglar; Laridae
Släkte	Chroicocephalus se text
Art	Gråhuvad mås; C. novaehollandiae
Vetenskapligt namn
	§ Chroicocephalus cirrocephalus
Auktor	(Vieillot, 1818)
Utbredning
Synonymer
	Larus cirrocephalus;

Gråhuvad mås^[2] (Chroicocephalus cirrocephalus) är en måsfågel som förekommer dels i Afrika söder om Sahara, dels i Sydamerika.^[3]^[4] Några enstaka fynd finns i södra Europa. Den ökar i antal och beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende och läte

Gråhuvad mås är med en längd på 39–43 centimeter och vingbredd på 100–115 centimeter något större än skrattmåsen som den annars liknar. Adult i sommardräkt har dock grått huvud istället för chokladbrunt, ögat är vitaktigt och runt ögat syns en röd orbitalring och vit ögonring. Vingarna är bredare och trubbigare, vingundersidan mörk och på vingspetsarna syns mer svart, vari det syns två vita fläckar. Näbben är längre och pannan flackare som hos långnäbbad mås.^[5]

Lätena består av olika kacklande och skrattande ljud, liknande skrattmåsens men djupare och hesare.^[6]

Utbredning och systematik

Gråhuvad mås har en för måsfåglar ovanlig utbredning i att den förekommer både i Sydamerika och Afrika söder om Sahara, inklusive Madagaskar.^[3] Den delas in i två underarter:^[3]

Chroicocephalus cirrocephalus cirrocephalus – förekommer i Ecuador, Peru och kustnära områden i centrala Brasilien till Argentina
Chroicocephalus cirrocephalus poiocephalus – förekommer i Afrika söder om Sahara och på Madagaskar

Resultat från DNA-studier visar de två underarterna möjligen utgör egna arter, där underarten poiocephalus genetiskt står närmare kapmås (C. hartlaubii). Författarna till studien noterar dock att hybridisering mellan gråhuvad mås och kapmås i södra Afrika kan ligga bakom detta resultat, men de presenterar inga bevis för detta.^[7]

Arten är en mycket sällsynt gäst i södra Europa, med fynd från Italien och Spanien.^[8]^[9]

Släktestillhörighet

Länge placerades merparten av måsarna och trutarna i släktet Larus. Genetiska studier^[10]^[11] visar dock att arterna i Larus inte är varandras närmaste släktingar. Pons m.fl. (2005) föreslog att Larus bryts upp i ett antal mindre släkten, varvid gråhuvad mås placerades i Chroicocephalus. Brittiska British Ornithologists’s Union (BOU) följde efter 2007^[12], amerikanska American Ornithologists' Union (AOU) i juli 2007 och Sveriges ornitologiska förening 2010.^[13] Även de världsledande auktoriteterna eBird/Clements^[3] och International Ornithological Congress IOU^[4] har implementerat rekommendationerna in sin taxonomi, dock ännu ej BirdLife International.^[1]

Ekologi

Gråhuvad mås påträffas utmed tropiska och subtropiska kuster, i Afrika även vid stora inlandssjöar och våtmarker i Sydamerika. Den lever huvudsakligen av fisk, men även ryggradslösa djur, häger- och skarvägg samt död fisk och avfall. Fågeln häckar i kolonier från april–maj i Afrika innan regnperioden och från början av maj i Sydamerika. Boet placeras på marken, på flytande vegetation eller i vass eller papyrus.^[1]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Referenser

^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Larus cirrocephalus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 29 december 2014.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b c d] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-27
^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 413. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Malling Olsen, K. and Larsson, H. (2003). Gulls of Europe, Asia and North America. Christopher Helm, London.
^ Given, A.D., J.A. Mills, and A.J. Baker (2005), Molecular Evidence for Recent Radiation in Southern Hemisphere Masked Gulls, Auk 122, 268-279.
^ Gråhuvad mås på Tarsiger.com
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Crochet, P.-A., F. Bonhomme, and J.-D. LeBreton (2000), Molecular phylogeny and plumage evolution in gulls (Larini), J. Evol. Biol. 13, 47-57. Fulltext
^ Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699. PDF Arkiverad 9 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.
^ G. Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. Parker & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report. Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007
^ Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från SOF:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40-48. ISSN 0042-2649.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör gråhuvad mås.
Bilder & media
Wikispecies har information om Chroicocephalus cirrocephalus.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d e] Birdlife International 2012 Larus cirrocephalus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 29 december 2014.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b c d] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-27

[IOC-4] [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.

[Fågelguiden-5] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 413. ISBN 978-91-7424-039-9

[6] Malling Olsen, K. and Larsson, H. (2003). Gulls of Europe, Asia and North America. Christopher Helm, London.

[7] Given, A.D., J.A. Mills, and A.J. Baker (2005), Molecular Evidence for Recent Radiation in Southern Hemisphere Masked Gulls, Auk 122, 268-279.

[8] Gråhuvad mås på Tarsiger.com

[Mitchell-9] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6

[10] Crochet, P.-A., F. Bonhomme, and J.-D. LeBreton (2000), Molecular phylogeny and plumage evolution in gulls (Larini), J. Evol. Biol. 13, 47-57. Fulltext

[11] Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699. PDF Arkiverad 9 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.

[Ibis-12] G. Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. Parker & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report. Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007

[VF69-13] Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från SOF:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40-48. ISSN 0042-2649.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

Navigation

Navigering

Temaportaler