Gråhuvad domherre

	Gråhuvad domherre; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Finkar; Fringillidae
Släkte	Pyrrhula
Art	Gråhuvad domherre; P. erythaca
Vetenskapligt namn
	§ Pyrrhula erythaca
Auktor	Blyth, 1862

Gråhuvad domherre^[2] (Pyrrhula erythaca) är en asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.^[3]

Kännetecken

Utseende

Gråhuvad domherre är en 17 centimeter lång fink, lik domherren (Pyrrhula pyrrhula) med kraftig kropp och kort, tjock näbb, svarta vingar och stjärt samt vit övergump. Hanen har dock grå hjässa, nacke och rygg, och orangeröd undersida. Honan är istället brun på ryggen och beige undertill.^[4]

Läte

Den gråhuvade domherrens sång är en mjuk, visslad serie, innehållande längre glidande toner men även kortare gnissliga.^[5]

Utbredning och systematik

Gråhuvad domherre förekommer i östra och södra Asien. Den delas numera vanligen in i två underarter med följande utbredning:^[3]

Pyrrhula erythaca erythaca – förekommer i Himalaya, från Sikkim till Bhutan, sydöstra Tibet, västra Kina och norra Myanmar.
Pyrrhula erythaca wilderi – förekommer i Liaoning i nordöstra Kina

Underarten wilderi inkluderas ofta i nominatformen.^[6] Taiwandomherren (P. owstoni) inkluderades tidigare i gråhuvad domherre, men urskiljs numera vanligen^[3]^[6] som egen art baserat på studier^[7] som visar på genetiska, morfologiska och lätesmässiga skillnader. Även i begränsad mening visar genetiska studier att gråhuvad domherre inte är monofyletisk visavi rödhuvad domherre (P. erythrocephala), trots att de beter sig som biologiska arter, vilket tolkas som tecken på tidigare hybridisering och snabb artbildning.^[8]

Levnadssätt

Gråhuvad domherre förekommer i bergsområden på 1800–4000 meters höjd i södra och östra Asien.^[9] Den är en stannfågel men genomför lokala förflyttningar i höjdled.^[9] Arten påträffas i blandad skog och Salix-snår.^[4] Den lever mestadels av olika sorters frön, knoppar och hängen, huvudsakligen från Salix.^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC), som dock inkluderar taiwandomherren i bedömningen.^[1]

Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som fåtalig till lokalt vanlig, dock mycket sällsynt i Sikkim och Bhutan.^[10]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Pyrrhula erythaca Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^ [a b] Clement, P. (2018). Grey-headed Bullfinch (Pyrrhula erythaca). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61417 2 oktober 2018).
^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
^ Dong, Feng; Li, Shou-Hsien; Chiu, Chi-Cheng; Dong, Lu; Yao, Cheng-Te; Yang, Xiao-Jun (1 december 2020). ”Strict allopatric speciation of sky island Pyrrhula erythaca species complex” (på engelska). Molecular Phylogenetics and Evolution 153: sid. 106941. doi:10.1016/j.ympev.2020.106941. ISSN 1055-7903. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S105579032030213X.
^ Töpfer, T., Haring, E., Birkhead, T.R., Lopes, R.J., Severinghaus, L.L., Martens, J. & Päckert, M. (2011) A molecular phylogeny of bullfinches Pyrrhula Brisson, 1760 (Aves: Fringillidae). Mol. Phylogenet. Evol. 58(2): 271–282.
^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör gråhuvad domherre.
Bilder & media
Wikispecies har information om Pyrrhula erythaca.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Pyrrhula erythaca Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[Indian-4] [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press

[hbw-5] [a b] Clement, P. (2018). Grey-headed Bullfinch (Pyrrhula erythaca). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61417 2 oktober 2018).

[IOC-6] [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.

[7] Dong, Feng; Li, Shou-Hsien; Chiu, Chi-Cheng; Dong, Lu; Yao, Cheng-Te; Yang, Xiao-Jun (1 december 2020). ”Strict allopatric speciation of sky island Pyrrhula erythaca species complex” (på engelska). Molecular Phylogenetics and Evolution 153: sid. 106941. doi:10.1016/j.ympev.2020.106941. ISSN 1055-7903. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S105579032030213X.

[8] Töpfer, T., Haring, E., Birkhead, T.R., Lopes, R.J., Severinghaus, L.L., Martens, J. & Päckert, M. (2011) A molecular phylogeny of bullfinches Pyrrhula Brisson, 1760 (Aves: Fringillidae). Mol. Phylogenet. Evol. 58(2): 271–282.

[Larsson-9] [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

[10] Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

Navigation

Navigering

Temaportaler