Gottlob Christian Storr

Gottlob Christian Storr
Född	10 september 1746[1] Stuttgart[2]
Död	18 januari 1805[3] (58 år) Stuttgart[4]
Begravd	Hoppenlau begravningsplats
Medborgare i	Hertigdömet Württemberg
Utbildad vid	Tübingens universitet
Sysselsättning	Teolog, universitetslärare
Arbetsgivare	Tübingens universitet
Maka	Charlotte Amalie Reuß
Barn	Louise Christiane Storr
Föräldrar	Johann Christian Storr
Släktingar	Gottlieb Conrad Christian Storr (syskon)
Redigera Wikidata

Gottlob Christian Storr, född den 10 september 1746 i Stuttgart, död där den 17 januari 1805, var en tysk evangelisk teolog.

Biografi

Storr, som var son till konsistorialrådet Johann Christian Storr och äldre bror till Wilhelm Ludwig Storr (1752–1804), gick i klosterskolan Denkendorf och gymnasiet i Stuttgart.

Han studerade från 1763 historia, matematik, filosofi och filologi, från 1765 teologi i Tübingen, för bland andra Jeremias Friedrich Reuß (1700–1777), Johann Friedrich Cotta (1701–1779) och Christoph Friedrich Sartorius (1701–1782).

Efter sin teologiska examen (1768) företog han från 1769 till 1771 en bildnings- och forskningsresa genom Tyskland, Republiken Förenade Nederländerna, England och Frankrike.

I Tübingen blev han 1772 stiftsrepetent, 1775 extra ordinarie professor i filosofi och 1777 i teologi. 1786 erhöll han, som efterträdare till Tobias Gottfried Hegelmaier (1730–1786) den tredje professuren i teologiska fakulteten och höll föreläsningar i moralteologi och systematik.

Den 6 november 1797 blev Storr av hertig Fredrik II utnämnd till överhovpredikant och flyttade mot slutet av året som överkonsistorialråd till hovet i Stuttgart.

Storr räknas som vägröjare för den rent bibliska supranaturalismen och grundare av den äldre Tübingenskolan (den tübingska ortodoxin). Han företrädde teorin, att de kanoniska evangelierna gick tillbaka till apostlarna själva.

Samtidigt var han en av de tidigaste förespråkarna för Markus-prioriteten, i kontrast till det genom århundraden obetvivlade augustinska postulatet om Matteus-prioritet.

Enkelt uttryckt handlar detta om vilket av evangelierna som är det äldsta. Numera är det en vedertagen uppfattning i så gott som alla kretsar att det korta Markusevangeliet skrevs först, men tidigare ansågs den ordning i vilken de står i Nya Testamentet också vara den i vilken de tillkom.

Bibliografi

• Observationes super Novi Testamenti versionibus syriacis. 1772
• Dissertatio de evangeliis arabicis. 1775
• Commentar über den Hebräerbrief. Tübingen 1789, 2. upplagan 1809
• Über den Zweck der evangelischen Geschichte und der Briefe Johannis. Tübingen 1786, 2. upplagan 1810
• Doctrinae christianae pars theoretica. Stuttgart 1793 (tysk översättning av Johann Friedrich Flatt, Stuttgart 1813)
• Opuscula academica ad interpretationem librorum sacrorum pertinentia. Tübingen 1796–1803, 3 band
• Neue Apologie der Offenbarung Johannis. Tübingen 1805

Postumt utgivet:

• Sonn- und Festtagspredigten. Tübingen 1808, 2 band
• Predigten über die Leidensgeschichte Jesu. Tübingen 1810
• Wochenpredigten über neutestamentliche Briefe. Tübingen 1823 f., 2 band

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

Tryckta källor

* (en) Werner Raupp: Storr, Gottlob Christian, in: Heiner F. Klemme/Manfred Kuehn (Ed.), The Dictionary of Eighteenth-Century German Philosophers, Vol. 3, London/New York 2010, p. 1138–1140.

* (de) Werner Raupp: Storr, Gottlob Christian, in: Neue Deutsche Biographie (NDB), Vol. 25 (2013), p. 447–449.