Glysing

Glysing
Heraldiskt vapen Henrik Glysing förde ett gående svin i vapnet
Senare ättlingar förde ett huvud av ett svin i vapnet
Ursprung	Holstein, Tyskland
Inflyttad	till Sverige på 1200-talet
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad	1300-talet
Svärdssidan	Erik Glysing

Ätten Glysing är en medeltida frälsesläkt från Holstein. En gren av släkten kom till Sverige på 1200-talet, troligen därför att kung Magnus Ladulås drottning kom från samma område.

Henrik Glysing lånade kung Magnus 114 mark rent silver mot pant i form av gods i Uppland. 1295 sålde han pantgodset Snytarstad (nu Snåtta) till S:ta Klara kloster i Stockholm. Han nämns senare i Kalmar-trakten och hör då till kung Birgers anhängare. Han levde ännu 1324 och var troligen gift med en dotter till riddaren Ragvald Puke.

Kettil Glysing (troligen svåger) kallas Kettil i sigillet och Puke i breven. Han nämns tidigast 1332 och dubbades till riddare 27 januari 1336 vid kung Magnus Erikssons kröning. Han nämns som riksråd 1344. Han levde ännu 1364. Hans hustru Ingeborg sägs 1377 ha varit änka i 13 år, varför han torde ha dött 1362 eller 1364. Ingeborg var dotter till Erik Turesson den äldre (Bielke) och Margareta Bengtsdotter (vingad pil).

Ätten utdog i Sverige på manssidan med Kettil Glysings son Erik Glysing (levde 1369), som under 1360-talets inbördeskrig var verksam på Öland för konung Albrekts räkning. På kvinnosidan utdog den 1413 med Erik Glysings syster Katarina Glysings dotter, vilken först liksom en av sina systrar varit gift med en son till den heliga Birgitta. Sedan denne dött i Neapel 1372, gifte hon om sig med en av de med konung Albrekt inkomna tyskarna, riddaren Johan Moltke, som stupade i Västergötland mot drottning Margareta 1389. En av deras döttrar blev gift med drotsen Kristiern Nilsson (Vasa) i dennes första äktenskap.

Källor

• Gillingstam, Hans (1957). Wernstedt Folke. red. Glysing. Äldre svenska frälsesläkter: ättartavlor. Bd 1. H. 1. Stockholm: Riddarhusdirektionen. sid. 53-55. Libris 12871 
• Glysing i Svenskt biografiskt lexikon