Glyptodonter

Glyptodont Status i världen: Förhistorisk Stratigrafisk utbredning: Pleistocen
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Pansrade trögdjur Cingulata
Familj	Glyptodont Glyptodontidae
Vetenskapligt namn
§ Glyptodontidae
Auktor	Owen, 1839
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Glyptodonter (Glyptodontidae) är en utdöd familj trögdjur (liknande bältdjur) som levde i Nord- och Sydamerika under pleistocen. De dog ut för cirka 10 000 år sedan. Deras kroppar var nästan klotformade och hade tjocka pansar som skydd.

Till skydd hade den en taggig svans, som hos vissa arter (Doedicurus) var ombildad till en form av spikklubba. Den största (Doedicurus), kunde uppnå en längd av 4 meter, och (Panochtys) var av en noshörnings storlek. Släktet (Glyptondon), som gett familjen dess namn, nådde dock endast maximalt två meters längd. ^[1]

Glyptodonterna var trögrörliga växtätare och man misstänker att de utrotades av människan.

Evolution

Glyptodonter utvecklades först under miocen i Sydamerika, som förblev sitt centrum för artmångfald. Exempelvis upptäcktes en glyptodont som levde under tidig miocen med många primitiva funktioner, jämfört med andra arter, och beskrevs som Parapropalaehoplophorus septentrionalis, vid en numera upphöjd plats i Chile. ^[2] När Panamanäset bildats för cirka tre miljoner år sedan spred sig flera arter, däribland Glyptotherium texanum såväl som pampatheres och bältdjur, norrut som en del av Great American Interchange.

Beskrivning

Glyptodonterna hade sköldpaddsliknande kroppsbepansring, gjord av beniga avlagringar i huden som kallas osteoderm. Varje art av glyptodont hade ett unikt osteodermt mönster och en unik typ av skal. Detta skydd kan liknas med sköldpaddors bepansring; glyptodonter kunde inte dra tillbaka huvudet, men deras bepansrade hud fungerade som en benig mössa på toppen av skallen. Även svansen hade en ring av ben som skydd. Doedicurus hade en stor spiksvans som liknade en stridsklubba som den använde för att försvara sig mot rovdjur och eventuellt andra djur inom samma art. Glyptodonter hade även storleken på sin sida; många, däribland typexemplet, Glyptodon, var stora som moderna bilar. Närvaron av sådana tunga försvar tyder på existensen av ett stort och effektivt rovdjur. Vid tiden då glyptodonterna utvecklades tillhörde Phorusrhacidae (terrorfåglar), en familj av stora flygoförmögna köttätande fåglar, toppkonsumenterna på ön och kontinenten Sydamerika.

Utseendemässigt liknade glyptodonter den mycket tidigare dinosaurie-familjen ankylosaurider och, i mindre utsträckning, de nyligen utdöda jättarna Meiolania (sköldpaddor) i Australien. Det rörde sig alltså om konvergent evolution, där obesläktade arter utvecklas till liknande former.

Beteende

Glyptodonterna var betande herbivorer. Likt många andra trögdjur så hade de inga framtänder eller hörntänder, men hade ett antal kindtänder som torde ha kunnat mala ner besvärlig växtlighet, som gräs. De hade också tydligt djupa käkar, med stora nedåtgående och beniga utskjutningar som kunde förankra kraftiga tuggmuskler. ^[3]

Utrotning

Glyptodonterna dog ut i slutet av förra istiden tillsammans med ett stort antal andra megafaunala arter, inklusive pampatheriidae, Megatherium och Macrauchenia. Deras mycket mindre, lättare bepansrade och flexibla släktingar, bältdjuren, överlevde.

Källhänvisningar

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Glyptodontidae, 9 juli 2014.