Gloria (symbol)
Gloria (nimbus)[1] är i konsten en markering av personers helighet[2], ofta i form av en skiva eller strålglans som symboliserar gudomligt ljus. I kristen konst har glorian vanligen formen av en gyllene rund skiva bakom den avbildades huvud. Glorian har sina rötter i persisk ikonografi av solguden Mithra.
En variant på glorian är en aureola, som omger hela gestalten. Inom kyrkokonsten används aureola främst vid framställningar av Kristus, Treenigheten eller jungfru Maria.[3]
Korsgloria
Kristi gloria skiljer sig från andras genom tre markerade radier. Den brukar kallas korsgloria men är egentligen en treenighetssymbol.[4]
Medeltida konst
I medeltida konst är mandorlor, som omger hela personen i en gyllene strålkrans vanlig. Inom ortodoxa kyrkan har mandorlor fortsatt vara vanliga in i modern tid.
I medeltida persisk konst, såsom miniatyrmåleri, framställs glorian i form av en eldsflamma som täcker den avbildades huvud.
Renässansen
Under renässansen uppkom bruket att avbilda glorian som en svävande ring över huvudet (helgongloria).
Se även
Referenser
Noter
- ^ http://www.ne.se/gloria/183353 - Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 20oct 2013
- ^ Svenska Akademiens ordbok: Gloria
- ^ Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983, ISBN 9152602974
- ^ ”Wayback Machine”. web.archive.org. 23 december 2011. Arkiverad från originalet den 23 december 2011. https://web.archive.org/web/20111223120343/http://www.catholicbiblical.ca/wp-content/uploads/Early-Christian-symbols.pdf. Läst 11 april 2021.
Media som används på denna webbplats
Medieval Persian manuscript depicting Muhammad leading Abraham, Moses and Jesus in prayer. BNF Supplément turc 190 f. 9v (detail)