Gloria (symbol)

Mosaik från 600-talet som visar Jesus Kristus med korsgloria.
Persisk miniatyr som föreställer Mohammad (till höger) som leder andra profeter, däribland Abraham, Moses och Jesus, i bön.

Gloria (nimbus)[1] är i konsten en markering av personers helighet[2], ofta i form av en skiva eller strålglans som symboliserar gudomligt ljus. I kristen konst har glorian vanligen formen av en gyllene rund skiva bakom den avbildades huvud. Glorian har sina rötter i persisk ikonografi av solguden Mithra.

En variant på glorian är en aureola, som omger hela gestalten. Inom kyrkokonsten används aureola främst vid framställningar av Kristus, Treenigheten eller jungfru Maria.[3]

Korsgloria

Kristi gloria skiljer sig från andras genom tre markerade radier. Den brukar kallas korsgloria men är egentligen en treenighetssymbol.[4]

Medeltida konst

I medeltida konst är mandorlor, som omger hela personen i en gyllene strålkrans vanlig. Inom ortodoxa kyrkan har mandorlor fortsatt vara vanliga in i modern tid.

I medeltida persisk konst, såsom miniatyrmåleri, framställs glorian i form av en eldsflamma som täcker den avbildades huvud.

Renässansen

Under renässansen uppkom bruket att avbilda glorian som en svävande ring över huvudet (helgongloria).

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ http://www.ne.se/gloria/183353 - Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 20oct 2013
  2. ^ Svenska Akademiens ordbok: Gloria
  3. ^ Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983, ISBN 9152602974
  4. ^ ”Wayback Machine”. web.archive.org. 23 december 2011. Arkiverad från originalet den 23 december 2011. https://web.archive.org/web/20111223120343/http://www.catholicbiblical.ca/wp-content/uploads/Early-Christian-symbols.pdf. Läst 11 april 2021. 

Media som används på denna webbplats

Medieval Persian manuscript Muhammad leads Abraham Moses Jesus.jpg
Medieval Persian manuscript depicting Muhammad leading Abraham, Moses and Jesus in prayer. BNF Supplément turc 190 f. 9v (detail)