Gliese 445
Gliese 445 | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Giraffen |
Rektascension | 11t 47m 41,3885s[1] |
Deklination | +78° 41′ 28,179 ″[1] |
Skenbar magnitud () | 10,80[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | M4.0 Ve[3] |
B–V | +1,572[2] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | -111,707[1] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: +748,111[1] mas/år Dek.: +480,804[1] mas/år |
Parallax () | 190,3251 ± 0,0194[4] |
Avstånd | 17,137 ± 0,002 lå (5,2542 ± 0,0005 pc) |
Absolut magnitud () | +12,227[5] |
Detaljer | |
Massa | 0,14[6] M☉ |
Radie | 0,285[5] R☉ |
Luminositet | 0,008[7] L☉ |
Temperatur | 3 507[1] K |
Metallicitet | -0,30[5] |
Vinkelhastighet | <2,5[8] km/s |
Andra beteckningar | |
LHS 2459, G 254-29, GJ 445, HIC 57544, HIP 57544, LSPM J1147+7841, 2MASS J11474143+7841283, NLTT 28539, PLX 2722, TYC 4553-192-1, UCAC4 844-010540, USNO-B1.0 1686-00047479, Gaia DR2 1129149723913123456, Gaia DR3 1129149723913123456, Gaia DR1 1129149719617136384[9][10] |
Gliese 445 eller AC +79 3888, är en ensam stjärna i norra delen av stjärnbilden Giraffen. Den har en skenbar magnitud av ca 10,80[3] och kräver ett teleskop för att kunna observeras.[11] Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 190,3 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 17,1 ljusår (ca 5,3 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -112 km/s.[1]
Sonden Voyager 1 och Gliese 445 kommer att passera varandra inom ett avstånd av 1,6 ljusår om cirka 40 000 år.[12] Vid den tiden kommer Gliese 445 att vara i en del av himlen som skiljer sig från dess nuvarande plats. Sonden kommer inte längre att vara i drift.
Medan Voyagersonden rör sig genom rymden mot Gliese 445, närmar sig stjärnan snabbt solen. När sonden passerar Gliese 445 kommer stjärnan att befinna sig cirka 1,059 parsek (3,45 ljusår) från solen,[13] men med mindre än hälften av den ljusstyrka som krävs för att kunna ses med blotta ögat.[11] Vid den tiden kommer Gliese 445 att vara ungefär i paritet med Ross 248 för att vara den närmaste stjärnan till solen.
Egenskaper
Gliese 445 är en röd dvärgstjärna i huvudserien av spektralklass M4.0 Ve.[1] Den har en massa som är ca 0,14[6] solmassor, en radie som är ca 0,285[5] solradier och har ca 0,008 gånger solens utstrålning av energi[7] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 3 500 K.[1] Stjärnan är också en känd röntgenkälla.[14]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Gliese 445, 16 oktober 2022..
Noter
- ^ [a b c d e f g h i j] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ [a b] Urban, S. E.; Zacharias, N.; Wycoff, Observatory G. L. U. S. Naval; Washington, 2004-2006 D. C. (2004). "VizieR Online Data Catalog: The UCAC2 Bright Star Supplement (Urban+, 2006)". VizieR On-line Data Catalog. Bibcode:2004yCat.1294....0U.
- ^ [a b] Lépine, Sébastien; Hilton, Eric J.; Mann, Andrew W.; Wilde, Matthew; Rojas-Ayala, Bárbara; Cruz, Kelle L.; Gaidos, Eric (2013). "A Spectroscopic Catalog of the Brightest (J < 9) M Dwarfs in the Northern Sky". The Astronomical Journal. 145 (4): 102. arXiv:1206.5991. Bibcode:2013AJ....145..102L. doi:10.1088/0004-6256/145/4/102. S2CID 117144290.
- ^ Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (2021). "Gaia Early Data Release 3: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 649: A1. arXiv:2012.01533. Bibcode:2021A&A...649A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202039657. S2CID 227254300. (Erratum: doi:10.1051/0004-6361/202039657e). Gaia EDR3 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c d] Houdebine, Éric R.; Mullan, D. J.; Doyle, J. G.; de la Vieuville, Geoffroy; Butler, C. J.; Paletou, F. (2019). "The Mass-Activity Relationships in M and K Dwarfs. I. Stellar Parameters of Our Sample of M and K Dwarfs". The Astronomical Journal. 158 (2): 56. arXiv:1905.07921. Bibcode:2019AJ....158...56H. doi:10.3847/1538-3881/ab23fe. S2CID 159041104.
- ^ [a b] Gaidos, E.; Mann, A. W.; Lépine, S.; Buccino, A.; James, D.; Ansdell, M.; Petrucci, R.; Mauas, P.; Hilton, E. J. (2014). "Trumpeting M dwarfs with CONCH-SHELL: A catalogue of nearby cool host-stars for habitable exoplanets and life". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 443 (3): 2561. arXiv:1406.7353. Bibcode:2014MNRAS.443.2561G. doi:10.1093/mnras/stu1313. S2CID 119234492.
- ^ [a b] McDonald, I.; Zijlstra, A. A.; Watson, R. A. (2017). "Fundamental parameters and infrared excesses of Tycho-Gaia stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 471 (1): 770. arXiv:1706.02208. Bibcode:2017MNRAS.471..770M. doi:10.1093/mnras/stx1433. S2CID 73594365.
- ^ Stelzer, B.; Marino, A.; Micela, G.; López-Santiago, J.; Liefke, C. (2013). "The UV and X-ray activity of the M dwarfs within 10 pc of the Sun". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 431 (3): 2063. arXiv:1302.1061. Bibcode:2013MNRAS.431.2063S. doi:10.1093/mnras/stt225. S2CID 119193975.
- ^ LHS 2459 (unistra.fr). Hämtad 2022-10-23.
- ^ "GJ 445". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 29 juli 2008.
- ^ [a b] Mark Littmann (1 January 2004). Planets Beyond: Discovering the Outer Solar System. Courier Corporation. ISBN 978-0-486-43602-9.
- ^ "NASA – Voyager - Mission - Interstellar Mission". Jet Propulsion Laboratory. Hämtad 2020-04-03.
- ^ Bobylev, Vadim V. (March 2010). "Searching for Stars Closely Encountering with the Solar System". Astronomy Letters. 36 (3): 220–226. arXiv:1003.2160. Bibcode:2010AstL...36..220B. doi:10.1134/S1063773710030060. S2CID 118374161.
- ^ Schmitt JHMM; Fleming TA; Giampapa MS (September 1995). "The X-Ray View of the Low-Mass Stars in the Solar Neighborhood". Astrophys. J. 450 (9): 392–400. Bibcode:1995ApJ...450..392S. doi:10.1086/176149.
Externa länkar
- https://www.universeguide.com/star/57544/gliese445.
- Wikisky image of TYC 4553-192-1 (Gliese 445)
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Camelopardalis chart