Gliese 367 (Añañuca)

Gliese 367/Añañuca
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSeglet
Rektascension09t 44m 29,83677s[1]
Deklination-45° 46′ 35,4276″[1]
Skenbar magnitud ()10,153 ± 0,044[2]
Stjärntyp
SpektraltypM1.0 V[2]
Astrometri
Radialhastighet ()+47,42 ± 0,14[1] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -462,621[1] mas/år
Dek.: -582,668[1] mas/år
Parallax ()106,1727 ± 0,0141[1]
Avstånd30,719 ± 0,004  (9,419 ± 0,001 pc)
Detaljer
Massa0,454 ± 0,011[2] M
Radie0,457 ± 0,013[2] R
Luminositet0,0288 ± 0,0027[2] L
Temperatur3 522 ± 70[2] K
Metallicitet-0,01 ± 0,12[2]
Vinkelhastighet0,48 ± 0,02[2] km/s
Ålder8,0 +3,8−4,6,[2]
0,057 +0,003−0,002,[3] miljarder år
Andra beteckningar
LHS 2182, CD-45 5378, CPD-45 3978, GJ 367, HIC 47780, HIP 47780, 2MASS J09442986-4546351, NLTT 22506, NSV 4609, PLX 2313, TYC 8168-2031-1, UCAC4 222-038568, WISEA J094429.37-454641.4, Gaia DR2 5412250540681250560, Gaia DR3 5412250540681250560, Gaia DR1 5412250570738855808[4][5]

Gliese 367 eller Añañuca, är en ensam stjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Seglet. Den har en skenbar magnitud av ca 10,15[2] och kräver ett teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 106,2 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 30,7 ljusår (9,4 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 47 km/s.[1]

Observation

Gliese 367:s ålder är oklar. Modellering med stjärnisokroner ger en ung ålder på mindre än 60 miljoner år, men dess omloppsbana runt Vintergatan är mycket excentrisk, ovanlig för en ung stjärna.[3] Den kan ha tvingats in i en sådan omloppsbana genom en gravitationspåverkan.[3] Spektroskopiska bevis som presenterades i en studie 2023 stöder en hög ålder för Gliese 367.[6]

Nomenklatur

Beteckningen Gliese 367 kommer från Gliese Catalog of Nearby Stars och anger den 367:e stjärnan i den första upplagan av katalogen.

I augusti 2022 inkluderades stjärnan bland 20 system som skulle namnges av det tredje NameExoWorlds-projektet.[7] De godkända namnen, föreslagna av ett team från Chile, tillkännagavs i juni 2023. Gliese 367 heter Añañuca och dess innersta planet heter Tahay, efter namn på de endemiska chilenska vildblommorna Phycella cyrtanthoides och Calydorea xyphioides.[8]

Egenskaper

Primärstjärnan Gliese 367 A är en röd dvärgstjärna i huvudserien av spektralklass M1.0 V.[2] Den har en massa som är ca 0,45[2] solmassa, en radie på ca 0,46[2] solradie och utsänder från dess fotosfär energi motsvarande ca 0,029[2] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 3 500 K.[2] Stjärnan misstänks vara en variabel med amplitud 0,012 magnitud och period 5,16 år.[9] En stjärnmångfaldsundersökning 2015 misslyckades med att upptäcka några stjärnkompisar till Gliese 367.[10]

Planetsystem

Gliese 367 observerades av TESS-data i februari-mars 2019, vilket ledde till att den utsågs till ett objekt av intresse,[11] och i januari 2021 visade ytterligare radiell hastighetsdata existensen av en kortperiodisk planet, om än med låg säkerhet.[11] Planetens existens bekräftades av både markbaserade och satellitbaserade transitfotometridata i december 2021.[2]

Gliese 367 b har en omloppsperiod av 7,7 timmar, en av de kortaste banorna för någon känd planet. På grund av dess snäva omloppsbana bombarderas exoplaneten av strålning över 500 gånger vad jorden tar emot från solen.[2][12] Dagtemperaturen på GJ 367 b är runt 1 500 °C.[13] På grund av dess snäva omloppsbana är den troligen tidvattenlåst.[14] Atmosfären på Gliese 367 b skulle, på grund av de extrema temperaturerna, ha kokat bort tillsammans med alla tecken på liv.[13] Kärnan i GJ 367 b är sannolikt sammansatt av järn och nickel, vilket gör att dess kärna liknar Merkurius kärna. Kärnan i GJ 367 b är extremt tät och utgör det mesta av planetens massa.[13]

År 2022 var Gliese 367 b den minsta kända exoplaneten inom 10 parsec av solsystemet,[15] och den näst minst massiva efter Proxima Centauri d.

En direkt avbildningsstudie 2022 lyckades inte hitta några ytterligare planeter eller stjärnföljeslagare kring Gliese 367. Detta utesluter alla följeslagare på avstånd större än 5 AE med massa som är större än 20 jupitermassor (för en ålder av 5 miljarder år) eller 1,5 jupitermassa (för en ålder av 50 miljoner år).[3] Upptäckten av ytterligare två superjordplaneter med omloppsperiod på 11,5 respektive 34 dygn publicerades 2023.[6]

Gliese 367 solsystem[6]
Planet
Massa
Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet
Inklination
Radie
b / Tahay
0,633 ± 0,050 M🜨
0,00709 ± 0,00027
0,32192 ±
0,06 +0,07−0,04
79,89 +0,87−0,85
0,699 ± 0,024 R🜨
c
≥4,13 ± 0,36 M🜨
-
11,5301 ± 0,0078
0,09 +0,07−0,05
--
d
≥6,03± 0,49 M🜨
-
34,369 +0,073−0,032
0,14 ± 0,09
--

Se även

  • Lista över närmaste exoplaneterna

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Gliese 367, 2 december 2023.

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h] Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q] Lam, Kristine W. F.; et al. (2021). "GJ 367b: A dense, ultrashort-period sub-Earth planet transiting a nearby red dwarf star". Science. 374 (6572): 1271–1275. arXiv:2112.01309. Bibcode:2021Sci...374.1271L. doi:10.1126/science.aay3253. PMID 34855492. S2CID 244799656.
  3. ^ [a b c d] Brandner, Wolfgang; Calissendorff, Per; Frankel, Neige; Cantalloube, Faustine (2022). "High-contrast, high-angular resolution view of the GJ 367 exoplanet system". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 513: 661–669. arXiv:2204.02998. Bibcode:2022MNRAS.513..661B. doi:10.1093/mnras/stac961.
  4. ^ Gliese 367 - Wikipedia . Hämtad 2024-03-09.
  5. ^ "CD-45 5378". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2021-12-04.
  6. ^ [a b c] Goffo, Elisa; Gandolfi, Davide; et al. (September 2023). "Company for the ultra-high density, ultra-short period sub-Earth GJ 367 b: discovery of two additional low-mass planets at 11.5 and 34 days". The Astrophysical Journal Letters. 955 (1): L3. arXiv:2307.09181. Bibcode:2023ApJ...955L...3G. doi:10.3847/2041-8213/ace0c7.
  7. ^ "List of ExoWorlds 2022". nameexoworlds.iau.org. aIAU. 8 August 2022. Hämtad 27 augusti 2022.
  8. ^ "2022 Approved Names". nameexoworlds.iau.org. IAU. Hämtad 7 juni 2023.
  9. ^ Hosey, Altonio D.; Henry, Todd J.; Jao, Wei-Chun; Dieterich, Sergio B.; Winters, Jennifer G.; Lurie, John C.; Riedel, Adric R.; Subasavage, John P. (2015). "The Solar Neighborhood XXXVI. The Long-Term Photometric Variability of Nearby Red Dwarfs in the V RI Optical Bands". The Astronomical Journal. 150 (1): 6. arXiv:1503.02100. Bibcode:2015AJ....150....6H. doi:10.1088/0004-6256/150/1/6. S2CID 13913564.
  10. ^ Ward-Duong, K.; Patience, J.; De Rosa, R. J.; Bulger, J.; Rajan, A.; Goodwin, S. P.; Parker, Richard J.; McCarthy, D. W.; Kulesa, C. (2015). "The M-dwarfs in Multiples (Min Ms) survey – I. Stellar multiplicity among low-mass stars within 15 pc★". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 449 (3): 2618–2637. arXiv:1503.00724. Bibcode:2015MNRAS.449.2618W. doi:10.1093/mnras/stv384.
  11. ^ [a b] Palatnick, Skyler; Kipping, David; Yahalomi, Daniel (2021). "Validation of HD 183579b Using Archival Radial Velocities: A Warm Neptune Orbiting a Bright Solar Analog". The Astrophysical Journal Letters. 909 (1): L6. arXiv:2101.12137. Bibcode:2021ApJ...909L...6P. doi:10.3847/2041-8213/abe0bb. S2CID 231719821.
  12. ^ "ExoFOP TIC 34068865". exofop.ipac.caltech.edu. Hämtad 7 december 2021.
  13. ^ [a b c] "Iron-Rich Sub-Earth Exoplanet Found Orbiting Gliese 367 | Sci-News.com". Breaking Science News | Sci-News.com. 3 December 2021. Hämtad 2021-12-03.
  14. ^ Mann, Adam (2021-12-02). "Metal Planet Orbits Its Star Every 7.7 Hours". The New York Times. ISSN 0362-4331. Hämtad 2021-12-03.
  15. ^ "Planetary Systems Composite Data". NASA Exoplanet Archive. Hämtad 7 december 2021.

Media som används på denna webbplats

Vela IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Vela chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.