Gliese 180

Gliese 180
Eridanus IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildEridanus
Rektascension04t 53m 49,9798s[1]
Deklination-17° 46′ 24,294″[1]
Skenbar magnitud ()10,894[2]
Stjärntyp
SpektraltypM2 V[3] eller M3 V[4]
U–B+1,155[2]
B–V+1,549[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-14,55 ± 0,24[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +408,571[1] mas/år
Dek.: -644,464[1] mas/år
Parallax ()83,7182 ± 0,0313[1]
Avstånd38,96 ± 0,01  (11,945 ± 0,004 pc)
Absolut magnitud ()+10,48[2]
Detaljer
Massa0,4316 ± 0,0050[3] M
Radie0,4229 ± 0,0047[3] R
Luminositet0,02427 ± 0,00035[3] L
Temperatur3 534+57-40[6] K
Metallicitet-0,12 ± 0,16[3] (Fe/H) dex
Vinkelhastighet3,4+1,9-0,8[6] km/s
Ålder5,0[7] miljarder år
Andra beteckningar
LHS 1712, GJ 180, HIC 22762, HIP 22762, 2MASS J04534995-1746235, NLTT 14144, PLX 1097, TYC 5903-680-1, UCAC4 362-006590, WISEA J045350.27-174631.3, Gaia DR2 2979590513145784192, Gaia DR1 2979590577567440384 [8][9]

Gliese 180 är en ensam stjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Eridanus[6]. Den har en skenbar magnitud av ca 10,89[2] och kräver ett teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 83,7 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 39 ljusår (ca 11,9 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -15 km/s.[5] Den har en relativt stor egenrörelse av 0,765 bågsekund per år över himlavalvet.[10]

Egenskaper

Gliese 180 är en röd till orange stjärna i huvudserien av spektralklass M2 V[3] eller M3 V,[4] vilket anger att den är en svag röd dvärg. Den har en massa som är ca 0,43[3] solmassor, en radie som är ca 0,42[3] solradier och har ca 0,024 gånger solens utstrålning av energi[3] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 3 600 K.[2]

Planetsystem

Gliese 180 har tre exoplaneter betecknade Gliese 180 b, Gliese 180 c och Gliese 180 d,[9] i ordning efter avstånd från stjärnan. Planeterna 'b' och 'c' är superjordar med ett omloppsperiodförhållande på 7:5, vilket tyder på en genomsnittlig rörelseresonans som stabiliserar banorna. Den beboeliga zonen för stjärnan, enligt kriterierna av Kopparapu et. al. (2013), sträcker sig från 0,12 AE ut till 0,24 AE, vilket således inkluderar objekt 'c'.[11]

Enligt Planetary Habitability Laboratory (PHL) i Puerto Rico kan både b- och c-världar i systemet klassificeras som potentiellt beboeliga objekt. Planet Gliese 180 b och Gliese 180 c har massa på 6,4 respektive 8,3 jordmassor.[12] Dr Mikko Tuomi från Storbritanniens University of Hertfordshire, vars team identifierade planeterna, anser dock att GJ 180 b är för varm för att vara potentiellt beboelig.[12]

Gliese 86 solsystem[13][14][15]
PlanetMassaHalv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
ExcentricitetInklinationRadie
b 0,02611 ± 0,00558 MJ0,103 ± 0,000817,38 ± 0,0160,11 ± 0,03--
c 0,02014 ± 0,00126 MJ0,129 ± 0,0124,329 ± 0,0140,09 ± 0,07--
d 7,56 ± 1,07 MJ0,309 ± 0,010106,300 ± 0,129<0,14 ± 0,04--

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Gliese 180, 9 december 2021.

Noter

  1. ^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b c d e f] Koen, C.; et al. (April 21, 2010), "UBV(RI)CJHK observations of Hipparcos-selected nearby stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 403 (4): 1949–1968, Bibcode:2010MNRAS.403.1949K, doi:10.1111/j.1365-2966.2009.16182.x.
  3. ^ [a b c d e f g h i] Schweitzer, A.; et al. (May 2019). "The CARMENES search for exoplanets around M dwarfs. Different roads to radii and masses of the target stars". Astronomy & Astrophysics. 625: 16. arXiv:1904.03231. Bibcode:2019A&A...625A..68S. doi:10.1051/0004-6361/201834965. S2CID 102351979. A68.
  4. ^ [a b] Stephenson, C. B. (July 1986), "Dwarf K and M stars of high proper motion found in a hemispheric survey", The Astronomical Journal, 92: 139–165, Bibcode:1986AJ.....92..139S, doi:10.1086/114146.
  5. ^ [a b] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015, S2CID 119257644.
  6. ^ [a b c] Passegger, V. M.; et al. (October 2020), "The CARMENES search for exoplanets around M dwarfs. A deep learning approach to determine fundamental parameters of target stars", Astronomy & Astrophysics, 642: 16, arXiv:2008.01186, Bibcode:2020A&A...642A..22P, doi:10.1051/0004-6361/202038787, A22.
  7. ^ Miles, Brittany E.; Shkolnik, Evgenya L. (2017), "HAZMAT. II. Ultraviolet Variability of Low-mass Stars in the GALEX Archive", The Astronomical Journal, American Astronomical Society, 154 (2): 67, arXiv:1705.03583, Bibcode:2017AJ....154...67M, doi:10.3847/1538-3881/aa71ab, ISSN 1538-3881, S2CID 119385780.
  8. ^ GJ180 (unistra.fr). Hämtad 2022-09-04.
  9. ^ [a b] "L 736-30". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2021-01-15.
  10. ^ Luyten, Willem J. (1979), LHS catalogue. A catalogue of stars with proper motions exceeding 0".5 annually (2nd ed.), Minneapolis: University of Minnesota, Bibcode:1979lccs.book.....L.
  11. ^ Tuomi, Mikko; et al. (2014), "Bayesian search for low-mass planets around nearby M dwarfs – estimates for occurrence rate based on global detectability statistics", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 441 (2): 1545–1569, arXiv:1403.0430, Bibcode:2014MNRAS.441.1545T, doi:10.1093/mnras/stu358, S2CID 32965505.
  12. ^ [a b] Sutherland, Paul (March 5, 2014). "Habitable planets common around red dwarf stars". Sen. Sen Corporation Ltd.
  13. ^ "Planet Gj 180 b". Extrasolar Planets Encyclopaedia. Hämtad 2014-05-25.
  14. ^ "Planet Gj 180 c". Extrasolar Planets Encyclopaedia. Hämtad 2014-05-25.
  15. ^ Feng, Fabo; et al. (2020), "Search for Nearby Earth Analogs. II. Detection of Five New Planets, Eight Planet Candidates, and Confirmation of Three Planets around Nine Nearby M Dwarfs", The Astrophysical Journal Supplement Series, 246 (1): 11, arXiv:2001.02577, Bibcode:2020ApJS..246...11F, doi:10.3847/1538-4365/ab5e7c, S2CID 210064560.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Eridanus IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Eridanus chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.