Glasvar
| Glasvar Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Plattfiskar Pleuronectiformes |
| Familj | Piggvarar Scophthalmidae |
| Släkte | Lepidorhombus |
| Art | Glasvar L. whiffiagonis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lepidorhombus whiffiagonis | |
| Auktor | Walbaum, 1792[2] |
| Synonymer | |
| Lepidorhombus whiffliagonis (Walbaum, 1792)[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Glasvar (Lepidorhombus whiffiagonis) är en plattfisk som tillhör familjen piggvarar. Den kallas även glasvarv.[3]
Utseende
Som hos de flesta piggvarar är vänstersidan ögonsida. Denna är ljusbrun, medan blindsidan är vit. Kroppen är dock halvgenomskinlig, som namnet antyder. Ryggfenan är lång.[4] Bukfenan och analfenan är åtskilda.[5]
Största längd är 60 cm; arten håller sig dock vanligen under 25 cm.[6] Honan är större än hanen.[3] Största vikt är 3 kg.[4]
Vanor
Glasvaren är en bottenfisk som föredrar blandbotten (sand och grus)[4] på ett djup mellan 100 och 400 m. I Joniska havet går den dock djupare, mellan 200 och 700 m.[6] Emellertid kan den också vistas pelagiskt[5]; vid lugnt väder kan den simma vid ytan på grunt vatten.[3] Födan utgörs av kräftdjur, bläckfisk och små, bottenlevande fiskar.[6]
Fortplantning
Arten leker under vår och försommar på djupt vatten vid Brittiska öarna och Island.[5] Äggen som är små (omkring 1 mm) och pelagiska, kläcks efter omkring en vecka. Även ynglen är pelagiska tills de har blivit mellan 2,5 och 3 cm långa.[5]
Utbredning
Utbredningsområdet sträcker sig från Island via södra Norge, runt Brittiska öarna, Skagerack till Medelhavet[4] och Västsahara (Kap Bojador)[6]. Den går sällsynt in i Kattegatt men förökar sig inte i Sverige.[4]
Kommersiell användning
Glasvaren tas som bifångst vid trålfiske[5] och är en viktig matfisk i många länder.[6] [3]
Hot
För beståndet är inga hot kända. Hela populationen ökar. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Referenser
- ^ [a b] Abad, E., Cardinale, M., Chanet, B., Iriondo, A., Martínez Portela, P., Munroe, T.A. & Turan, C. 2020 Lepidorhombus whiffiagonis . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 27 februari 2022.
- ^ [a b] ”Lepidorhombus whiffiagonis (Walbaum, 1792)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=172835. Läst 20 augusti 2010.
- ^ [a b c d] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 214, 488, 492. ISBN 91-1-844202-1
- ^ [a b c d e] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 203, 205. ISBN 91-518-4572-5
- ^ [a b c d e] Muus, Bent J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa. Stockholm: Prisma. sid. 254. ISBN 91-518-3505-3
- ^ [a b c d e] Froese, Rainer (20 april 2010). ”Lepidorhombus whiffiagonis (Walbaum, 1792) Megrim” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/SpeciesSummary.php?id=28. Läst 20 augusti 2010.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Etrusko25, Licens: CC BY-SA 3.0
Lepidorhombus whiffiagonis collected by trawling nets in Italian waters of central Thyrrenian sea. Photo by Massimiliano Marcelli.