Gläntgökbi

Gläntgökbi
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteGökbin
Nomada
ArtGläntgökbi
Nomada moeschleri
Vetenskapligt namn
§ Nomada moeschleri
AuktorAlfken, 1913
Hitta fler artiklar om djur med

Gläntgökbi (Nomada moeschleri) är en biart som beskrevs av Johann Dietrich Alfken 1913.[1][2] Den ingår i släktet gökbin och familjen långtungebin.[1][2] Inga underarter finns listade.[3]

Beskrivning

Gläntgökbiet har svart huvud och mellankropp, hos honan med röda markeringar. Hanen har istället gula markeringar kring käkarna, och röd skutell[a]. I spetsen har käkarna två taggar, kallade "tänder". Bakkroppen är rödbrun med mörka tvärband, och, främst hos hanen, utbredda, gula markeringar. Hos honan är de gula markeringarna begränsade till gula sidofläckar som kan smälta samman till band på tegiterna[b] 2 till 5. Bakskenbenen har en kraftig, svart tagg i den nedre änden, något som är ett viktigt tecken för att skilja arten från förväxlingsarter som trädgårdsgökbi och bryngökbi. Kroppslängden är 8 till 11 mm för båda könen.[4]

Ekologi

Gläntgökbiet förekommer i hagar, buskageterräng, ängar, kalhyggen[4], samt skogsbryn och andra glesbevuxna områden i skogar[5]. Arten flyger mellan maj och juni i norra delen av sitt utbredningsområderef name="ADB"/>, april till juni längre söderut[5].

Fortplantning

Honan bygger inte egna bon, utan lägger sina ägg i bon av andra, solitära bin, där larven dödar värdägget eller -larven och lever på det insamlade matförrådet.[5] Man är osäker på vilket eller vilka bin som tjänar som värdarter: Trädgårdssandbi (Andrena haemorrhoa) nämns ofta[5], även om bland annat Artdatabanken håller det för mindre troligt, men också äppelsandbi (Andrena helvola) och hallonsandbi (Andrena fucata) har föreslagits[5][4].

Utbredning

Gläntgökbiet förekommer i de centrala och nordliga delarna av den europeiska kontinenten, och vidare österut till Sibirien. Västgränsen går vid Nederländerna, nordgränsen vid Danmark, Sverige, Finland och Lettland. Globalt är arten inte hotad, utan IUCN klassificerar den som livskraftig ("LC").[5]

I Sverige finns arten i södra och östra Götaland med undantag för Blekinge, Öland och Gotland, samt i östra Svealand. Den har även observerats i Norrbotten en gång, 1951.[4] Arten är inte rödlistad i Sverige utan även där klassificerad som livskraftig.[4] Mellan 2000 och 2005 var den dock rödlistad som nära hotad ("NT").[6]

I Finland förekommer arten fragmenterat från Åland och sydvästkusten till Norra Karelen.[7] Inga observationer gjordes mellan 1966 och 1999. Efter år 2000 har arten setts i Åland, Egentliga Finland, Egentliga Tavastland, Päijänne-Tavastland, Södra Savolax och Norra Karelen.[8] Även i Finland är arten klassificerad som livskraftig sedan 2019, men tidigare har den först varit rödlistad som starkt hotad ("EN"), och sedan, mellan 2010 och 2019, som nära hotad.[7]

Källor

  1. ^ [a b] Nomada moeschleri Alfken, 1913” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=767435#null. Läst 13 april 2023. 
  2. ^ [a b] Cederberg, Björn (2006). ”Nomada moeschleri Alfken, 1913 | gläntgökbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/102696/details?lang=sv. Läst 13 april 2023. 
  3. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (11 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/nomada+moeschleri/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ [a b c d e] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Gläntgökbi Nomada moeschleri. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/nomada-moeschleri-102696. Läst 11 april 2023. 
  5. ^ [a b c d e f] Smit, J. 2014 Nomada moeschleri . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 13 april 2023.
  6. ^ Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Gläntgökbi Nomada moeschleri. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/nomada-moeschleri-102696. Läst 13 april 2023. 
  7. ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Gläntgökbi – Nomada moeschleri. Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204689. Läst 13 april 2023. 
  8. ^ ”Gläntgökbi – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204689&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 13 april 2023. 

Kommentarer

  1. ^ Skutellen hos en stekel som bina är den bakre delen av mellankroppens rygg.
  2. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Externa länkar