Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt är en julpsalm av Zacharias Topelius diktad 1887. Den publicerades för första gången i Publicist-klubbens tidning JulQvällen och ingår i fjärde bandet av Zacharias Topelius' Samlade skrifter. Dikten presenterar "den åldrande skaldens syn på julens gåvor, änglavakt och frid, ljus, förtröstan, hopp och tro". Den tonsattes under namnet Julvisa av den då 30-årige Jean Sibelius1895 (opus 1, nummer 4).[1]
Den finska inledningen lyder "En etsi valtaa, loistoa" och visan publicerades på finska första gången 1909, möjligen i översättning av Martti Korpilahti, och togs med i den finska psalmboken 1986 i översättning av Niilo Rauhala från 1984. Sången hade dock hunnit bli mycket populär i den tidigare översättningen och det är i den versionen den i allmänhet sjungs bland finskspråkiga.
Svensk mediedatabas förtecknar nära 100 grammofoninspelningar av sången.[2][3] Sången hör till de populäraste julsångerna i Finland.[4]
