Gits Olsson
Gits Olsson | |
Gits Olsson 1967. | |
Född | Stig Erik Oscar Olsson 16 maj 1925 Stockholm |
---|---|
Död | 28 mars 1985 (59 år) Stockholm |
Yrke | Kåsör, författare, journalist |
Nationalitet | Svensk |
Språk | svenska |
Stig Erik Oscar "Gits" Olsson, född 16 maj 1925 i Stockholm, död 28 mars 1985 i Stockholm, var en svensk kåsör, författare, journalist och manusförfattare.
Biografi
Olsson inledde sin tidningsbana i Svenska Morgonbladet 1942. Under 25 års tid (1952–1976) [1] var han knuten till tidningen Se där han höll i en kåserispalt. Sedan 1977 även medarbetare i Svenska Dagbladet.
Gits Olsson utgav också kåserisamlingar där en av huvudfigurerna är "morfar". Morfar har sina rötter i Göteborg och sprider vitsar ikring sig till förtret för sin omgivning. Författarnamnet "Gits" är hans tilltalsnamn "Stig" baklänges.
Gits Olsson är begravd på Dalarö begravningsplats.[2]
Bibliografi (i urval)
- Sveriges nöjen: en glad liten bok med glada minnen från glada tider
- Replikerna
Serien Gits Olssons bästa:
- Gubbarna på ön (1973)
- Så länge snurran kan gå... (1974)
- Mitt i plurret! (1975)
- Vårt avlånga folk (1976)
- De log med stövlarna på... (1977)
- Adel, präster, borgare och Svensson (1978)
- Den snö som föll i fiol (1979)
- Botten upp (1980)
- Plums i protokollet (1981)
- Morfar är lös (1982)
- Morfar i täten (1983)
- Se upp därnere! (1984)
- Lite bakom flötet (1985)
Efter Olssons död utgavs ett antal böcker under namnet Gits Olssons Bästa som i huvudsak innehöll urval från de ovanstående böckerna i serien.
Regi
- 1972 – Efter elvatusen år
Filmmanus
- 1972 – Anderssonskans Kalle
- 1969 – Åsa-Nisse i rekordform
- 1967 – Åsa-Nisse i agentform
- 1967 – Drrapå – kul grej på väg till Götet
- 1965 – Pang i bygget
Referenser
- ^ ”Gits Olsson”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/gits-olsson. Läst 24 februari 2019.
- ^ SvenskaGravar
Externa länkar
|