Giorgio de Chirico

Giorgio de Chirico
Född10 juli 1888[1][2][3]
Volos[4][5][6], Grekland
Död20 november 1978[2][3][7] (90 år)
Rom[4][5][6]
Medborgare iGrekland och Italien[8]
Utbildad vidAkademie der Bildenden Künste München[4]
Athens kunstskole
SysselsättningKonstnär[9], illustratör, smyckesformgivare[10], tecknare[4], scenograf[5][11], skulptör[4][5][12], författare[12], målare[4][12][11], gravör[11]
MakaRaissa Calza
FöräldrarEvaristo de Chirico
Utmärkelser
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset
Namnteckning
Webbplatslänk
Redigera Wikidata

Giorgio de Chirico, född 10 juli 1888 i Volos, Grekland, död 20 november 1978 i Rom, Italien, var en italiensk målare, scenograf, illustratör, grafiker och skulptör. Han är mest känd för sina metafysiska målningar från 1910-talet. Dessa hade avgörande påverkan på två av 1920-talets konstströmningar, den magiska realismen och den surrealistiska rörelsen.

Verksamhet

Måleri

Efter konststudier i München, där han hade influerats av bland andra Arnold Böcklin och Max Klinger, flyttade han till Paris 1911. På 1910-talet utförde han de målningar, som han har blivit mest berömd för, de så kallade "metafysiska" målningarna. Dessa framställer sällsamma, pseudoklassiska byggnader i ett överdrivet perspektiv runt tomma torg och hotfulla skulpturer. Den drömliknande stämningen förstärks genom inplaceringen av oväntade föremål, målade med kylig objektivitet.

Chirico betecknas som den kanske främste inspiratören till surrealistiskt måleri. Under tjugotalets första hälft stod han i nära kontakt med rörelsen, ledd av André Breton, men kontakterna blev snart komplicerade genom Chiricos egensinnighet och ovilja att följa andras order. Efter 1925 var förhållandet mellan Chirico och surrealisterna ytterst antagonistiskt.

Chiricos måleri på 1920-talet kännetecknas av målningar med skyltdockor, mekaniska ritinstrument och underliga, spöklika interiörer. Målningarna från denna period räknas till höjdpunkterna inom det moderna, föreställande måleriet. Efter 1929 slog Chirico in på helt nya vägar och utvecklade en maniererad, naturalistisk stil, och från 1933 tog han öppet avstånd från den modernistiska rörelsen. Under senare delen av trettiotalet och fyrtiotalet ägnade han sig i huvudsak åt ett egenartat nybarockt måleri. Han fortsatte emellertid att måla sina metafysiska motiv också under senare delen av sitt liv. Ofta, men inte alltid, i form av repliker av målningar från perioden 1911-1917. Dessa målningar antedaterades stundom — men långt ifrån alltid. På fyrtiotalet inledde han en serie rättsprocesser mot ägare till, förmodligen, helt äkta metafysiska bilder, som han nu hävdade var falska. På sextiotalet inledde han sin "neo-metafysiska" stil, som kännetecknas av en än mer artificiell färgskala än i de tidigare bilderna, samt att den på tiotalet utvecklade metafysiska ikonografin nu även fått drag av Chiricos senare arbeten. Giorgio de Chirico hade bara en elev, målaren Luca Bestetti, som tog privatlektioner i hans hem, och därefter var verksam som illustratör åt fadern Carlo Bestettis förlag.

Roman

1929 publicerade Chirico en mycket inflytelserik "metafysisk" roman, Hebdomeros (original på franska: Hebdomeros, Editions du Carrefour, Paris 1929. Svensk översättning Torsten Ekbom, Galerie Blanche, 1987), som mottogs med beundran också av konstnärens fiender surrealisterna. Denna bok betraktas idag, ironiskt nog, som ett mästerverk inom surrealistisk litteratur.

Konfiskeringar av Chiricos verk i Nazityskland

25 augusti 1937 beslagtog Propagandaministeriet i Nazityskland vad som fanns av Giorgio de Chirico på tyska museer, därför att det definierades som entartete Kunst och sådant skulle inte finnas i riket. På Museum Folkwang i Essen fanns Selbstbildnis mit Palette / Självporträtt med palett, en temperamålning på duk från 1924, som 1938 fraktades till Schloss Schönhausens värdedepå för värdering inför en eventuell försäljning utomlands. Där bytte konstsamlaren Emanuel Fohn till sig målningen 1939 okänt mot vad. Tjugo år senare skänktes den till konstmuseet i Winterthur där den fortfarande finns (år 2020). Blad 5 i den fjärde Bauhausutgåvan av en portfolio med "Neue europäische Graphik. Italienische und russische Künstler" ["Ny europeisk grafik. Italienska och ryska konstnärer"] (Weimar, 1924) var en litografi av Chirico, kallad Oreste e Pilades (1921). Den konfiskerades tillsammans med hela portfolion på ett flertal museer och förvärvades av konsthandlaren Hildebrand Gurlitt 1941. Proveniensen är okänd därefter.

Verk (i urval)

Representation

Giorgio de Chirico finns representerad vid bland annat Moderna museet[13], Göteborgs konstmuseum[14], Ateneum[15], British Museum[16], Victoria and Albert  Museum[17], Metropolitan  Museum[18], Museum of Modern Art[19], Kunstmuseum Basel[20], National Gallery of Australia[21], Museum Boijmans Van Beuningen[22], Pinakothek der Moderne[23], Peggy Guggenheim Collection[24], Musée d'Art Moderne de la Ville de Paris[25], Cleveland Museum of Art[26], Nelson-Atkins Museum of Art[27], National Gallery of Victoria[28], Art Institute of Chicago[29], Philadelphia Museum of Art[30], San Francisco Museum of Modern Art[31], Minneapolis Institute of Art[32], Tate Modern[33], National Gallery of Art[34], Saint Louis Art Museum[35], Yale University Art Gallery[36], Museum of Fine Arts, Boston[37] och Israel Museum[38].

Källor

Noter

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Giorgio DeChirico, RKDartists (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Giorgio de Chirico, Chirico, Giorgio de (på engelska), Benezit Dictionary of Artists, 17 januari 2018, 10.1093/BENZ/9780199773787.ARTICLE.B00037552, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f] läs online, hedendaagsesieraden.nl .[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d] arkiv Storico Ricordi, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] RKDartists.[källa från Wikidata]
  7. ^ SNAC, Giorgio de Chirico, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  8. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  9. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  10. ^ Esther Doornbusch, Hedendaagsesieraden.nl, 2016, läs online, läst: 8 april 2020.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b c] läs online, vocab.getty.edu .[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  13. ^ Moderna museet
  14. ^ Göteborgs konstmuseum
  15. ^ Ateneum
  16. ^ British Museum
  17. ^ Victoria and Albert Museum
  18. ^ Metropolitan Museum
  19. ^ Museum of Modern Art
  20. ^ Kunstmuseum Basel
  21. ^ National Gallery of Australia
  22. ^ Museum Boijmans Van Beuningen
  23. ^ Pinakothek der Moderne
  24. ^ Peggy Guggenheim Collection
  25. ^ Musée d'Art Moderne de la Ville de Paris
  26. ^ Cleveland Museum of Art
  27. ^ Nelson-Atkins Museum of Art
  28. ^ National Gallery of Victoria
  29. ^ Art Institute of Chicago
  30. ^ Philadelphia Museum of Art
  31. ^ ”San Francisco Museum of Modern Art”. Arkiverad från originalet den 25 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200125000320/https://www.sfmoma.org/artwork/51-8/. Läst 4 oktober 2020. 
  32. ^ Minneapolis Institute of Art
  33. ^ Tate Modern
  34. ^ National Gallery of Art
  35. ^ Saint Louis Art Museum
  36. ^ Yale University Art Gallery
  37. ^ Museum of Fine Arts, Boston
  38. ^ Israel Museum

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.