Gil Scott-Heron

Gil Scott-Heron
Gil Scott-Heron, 2009.
Född	Gilbert Scott-Heron 1 april 1949[1][2][3] Chicago[4], USA
Död	27 maj 2011[5][1][2] (62 år) New York[6], USA
Begravd	Kensico Cemetery
Medborgare i	USA
Utbildad vid	Johns Hopkins University Lincoln University DeWitt Clinton High School Ethical Culture Fieldston School
Sysselsättning	Sångare, teaterregissör, kostymtecknare, singer-songwriter, rappare, artist, poet, pianist, författare[7], kompositör, skivartist
Maka	Brenda Sykes (g. 1978–1987)
Barn	4
Föräldrar	Gil Heron
Utmärkelser
Grammy Lifetime Achievement Award (2012) Rock and Roll Hall of Fame (2021)[8]
Webbplats	gilscottheron.com
Redigera Wikidata

Gil Scott-Heron, född 1 april 1949 i Chicago, Illinois, död 27 maj 2011 i New York, New York, var en amerikansk poet och musiker, mest känd för sina verk som spoken word-artist under det sena 1960-talet och tidiga 1970-talet .

Gil Scott-Heron förknippas ofta med militant afroamerikansk aktivism och är mest känd för sin dikt och sång The Revolution Will Not Be Televised. Scott-Heron kallas ofta för hiphopens fader och många kända rappare som Chuck D från Public Enemy och Mos Def har inspirerats av hans stil.

• 1970 – Small Talk at 125th and Lenox
• 1971 – Pieces of a Man
• 1972 – Free Will
• 1973 – Winter in America
• 1975 – The First Minute of a New Day
• 1976 – From South Africa to South Carolina
• 1976 – It's Your World
• 1977 – Bridges
• 1978 – Secrets
• 1979 – 1980
• 1980 – Real Eyes
• 1981 – Reflections
• 1982 – Moving Target
• 1994 – Spirits
• 1994 – Minister of Information: Live
• 2010 – I'm New Here

Hans pappa, Gil Heron, var en jamaicansk professionell fotbollsspelare som bland annat spelade för Celtic FC.

• Wikimedia Commons har media som rör Gil Scott-Heron.
  Bilder & media