Giftkremla

	Giftkremla
	Russula emetica
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Svampar; Fungi
Stam	Basidiesvampar; Basidiomycota
Klass	Agaricomycetes
Ordning	Russulales
Familj	Russulaceae
Släkte	Kremlor; Russula
Art	Giftkremla; R. emetica
Vetenskapligt namn
	§ Russula emetica
Auktor	(Schaeff.: Fr.) Pers.
Synonymer
	Russula gregaria (Kauffman) Moënne-Locc. & Reumaux 2003; Russula emetica var. gregaria Kauffman 1918; Agaricus linnaei var. emeticus (Schaeff.) Fr. 1815; Agaricus emeticus var. emeticus Schaeff. 1774; Agaricus emeticus Schaeff. 1774; Russula clusii

? *Den mykologiska karaktären hos giftkremla:*
hymenium: skivor	hatt: välvd		skivtyp: vidfästa		ätlighet: oätlig	giftig
fot: bar		sporavtryck: vit		ekologi: mykorrhiza

Giftkremla (Russula emetica) är en svampart i släktet kremlor. Giftkremlan har en starkt brännande smak och klassas som oätlig och svagt giftig.

Giftkremla är typart för släktet Russula. Den har en röd, konvex till flat hatt som är upp till 8,5 centimeter i diameter, med ett toppskikt som kan skalas bort nästan ända in till centrum. Lamellerna är vita till creme-färgade och sitter tätt. Den jämna och vita foten mäter upp till 10,5 centimeters höjd och 2,4 centimeters bredd. Den beskrevs vetenskapligt för första gången 1774. Denna svamp har ett stort utbredningsområde på norra halvklotet, där den växer på jorden i fuktig skogsmark och bildar mykorrhiza med barrträd, särskilt med tall.

Svampens namn syftar på de skador i matsmältningskanalen som den orsakar om den äts rå. Fruktkroppens kött är mycket pepprigt, men dess frånstötande smak och dess giftighet kan tas bort med förvällning alternativt ättiksinläggning. I allmänhet rekommenderas det inte att man äter den, men det är ganska vanligt att man äter den i Östeuropa och Ryssland. I släktet Russula finns det många arter som liknar giftkremla, med röd hatt och vita lameller. En del av dessa kan med säkerhet skiljas från giftkremlan endast med hjälp av mikroskopiska egenskaper.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Giftkremla.
Bilder & media

Referenser

^ Moënne-Loccoz, P.; Reumaux, P. (2003) , In: Les Russules Émétiques, Prolégomènes à Une Monographie des Emeticinae d'Europe et d'Amérique du Nord (Bassens):264 pp.
^ Kauffman (1918) , In: Publications Mich. geol. biol. Surv., Biol. Ser. 5 26:152
^ Fr. (1815) , In: Observ. mycol. (Havniae) 1:67
^ [a b] Schaeff. (1774) , In: Fung. Bavar. Palat. 4:9
^ sensu Cooke; fide Checklist of Basidiomycota of Great Britain and Ireland (2005) ”CABI databases”. http://www.speciesfungorum.org. Läst 24 januari 2013.

[1] Moënne-Loccoz, P.; Reumaux, P. (2003) , In: Les Russules Émétiques, Prolégomènes à Une Monographie des Emeticinae d'Europe et d'Amérique du Nord (Bassens):264 pp.

[2] Kauffman (1918) , In: Publications Mich. geol. biol. Surv., Biol. Ser. 5 26:152

[3] Fr. (1815) , In: Observ. mycol. (Havniae) 1:67

[Schaeff._1774-4] [a b] Schaeff. (1774) , In: Fung. Bavar. Palat. 4:9

[5] sensu Cooke; fide Checklist of Basidiomycota of Great Britain and Ireland (2005) ”CABI databases”. http://www.speciesfungorum.org. Läst 24 januari 2013.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

Navigation

Navigering

Temaportaler

Giftkremla

Externa länkar

Referenser

Media som används på denna webbplats

Systematik
Giftkremla
Russula emetica
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Svampar Fungi
Stam	Basidiesvampar Basidiomycota
Klass	Agaricomycetes
Ordning	Russulales
Familj	Russulaceae
Släkte	Kremlor Russula
Art	Giftkremla R. emetica
Vetenskapligt namn
§ Russula emetica
Auktor	(Schaeff.: Fr.) Pers.
Synonymer
Russula gregaria (Kauffman) Moënne-Locc. & Reumaux 2003^[1] Russula emetica var. gregaria Kauffman 1918^[2] Agaricus linnaei var. emeticus (Schaeff.) Fr. 1815^[3] Agaricus emeticus var. emeticus Schaeff. 1774^[4] Agaricus emeticus Schaeff. 1774^[4] Russula clusii ^[5]