Georges Catroux

Georges Catroux
Född	29 januari 1877[1][2][3] Limoges, Frankrike
Död	21 december 1969[2][3][4] (92 år) Paris
Begravd	Thiais parisiska kyrkogård
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	prytanée national militaire École spéciale militaire de Saint-Cyr, 1898
Sysselsättning	Diplomat, militär
Befattning
Franska Indokinas kolonialguvernör (1939–1940) General Delegate of Free France in the Levant (1941–1943) Algeriets guvernör (1943–1944) Minister (1943–1943) Frankrikes ambassadör i Sovjetunionen (1945–1948) Hederslegionens storkansler (1954–1969) Algeriets guvernör (1956–1956)
Maka	Frances de Dalmatie
Utmärkelser
Storkors av Hederslegionen Storkors av Leopoldorden Storkors av Sankt Olavs orden Médaille militaire Storkors av Ouissam Alaouite-orden Riddare med storkors av Bathorden Miljon elefanter och vitt parasoll-orden Tjeckiska Segermedaljen Médaille des Évadés Médaille de l'Aéronautique Storofficer av Gabons nationalförtjänstorden Interallierade segermedaljen 1914–1918 Frankrikes kolonialmedalj Médaille commémorative de Syrie-Cilicie Médaille commémorative du Maroc Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden Kommendör av Legion of Merit Storkorset av Nationalförtjänstorden Kommendör av Arts et Lettres-orden Croix de guerre des Théâtres d'opérations extérieurs Croix de Guerre 1939–1945 Croix de guerre 1914–1918 Storkors av Georg I:s orden Kommendör av Sahariska förtjänstorden Stora ordensbandet av Cederträdorden Storkors av Kambodjas kungliga orden Companion av Franska befrielseorden Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors Storkors av Annamitiska drakorden Minnesmedalj för kriget 1914–1918
Redigera Wikidata

Georges Catroux, född den 29 januari 1877 i Limoges, Haute-Vienne, Frankrike, död den 21 december 1969 i Paris, var en fransk armégeneral och politiker.

Catroux var son till en karriärofficer som stigit i graderna och fick sin utbildning vid Prytanée National Militaire och vid École Spéciale Militaire de Saint-Cyr 1896.

Under de första åren av sin framstående militära karriär flyttade han från Franska Algeriet (där han träffade Charles de Foucauld och sedan Lyautey) till Indokina. År 1915 blev han som bataljonschef tagen till fånga av tyskarna. Under tiden i fångenskap träffade han Charles de Gaulle, som då var kapten.

Efter första världskriget blev han medlem av den franska militärstyrkan i Arabien och tjänstgjorde därefter i Marocko, Algeriet och Levanten.

I juli 1939 utsågs Catroux till generalguvernör i franska Indokina och tog i augusti, en månad före andra världskrigets utbrott, över posten från en civil tjänsteman. Men efter de första avtalen med Japan i juli 1940, och därpå följande oenighet med den nya Vichy-regeringen, tvingades Catroux lämna över sin post till amiral Jean Decoux.

Catroux valde då att övergå till de Gaulle, som då var ledare för den fria franska rörelsen, och har var då som femstjärnig general den högst rankade officer som gick över från den franska armén.

Åren 1941–43 var Catroux överbefälhavare för de fria franska styrkorna och de Gaulle utsåg honom till kommissarie för Levanten 1941 och senare till generalguvernör i Algeriet 1943–44. Han blev minister för Nordafrika i de Gaulles första regering från september 1944 till oktober 1945 och sedan ambassadör i Sovjetunionen 1945–48.

Efter oroligheter i Marocko 1955 förhandlade Catroux om återinsättande av sultanen Mohammed V. Han var också ordförande i den kommission som utredde omständigheterna kring det franska nederlaget vid Dien Bien Phu i Indokina, samt domare i militärdomstolen som ransakade de generaler som försökt ta makten i Algeriet 1961.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

• Bra Böckers lexikon, 1973