Georges Catroux

Georges Catroux
Född	29 januari 1877[1][2][3] Limoges, Frankrike
Död	21 december 1969[1][3][4] (92 år) Paris
Begravd	Thiais parisiska kyrkogård
Medborgarskap	Frankrike
Utbildad vid	prytanée national militaire École spéciale militaire de Saint-Cyr, 1898
Sysselsättning	Diplomat, militär
Befattning
Indokinas generalguvernør (1939–1940) General Delegate of Free France in the Levant (1941–1943) Algeriets guvernör (1943–1944) Minister (1943–1943) Ambassador of France to the Soviet Union (1945–1948) Hederslegionens storkansler (1954–1969) Algeriets guvernör (1956–1956)
Maka	Frances de Dalmatie
Utmärkelser
Storkors av Hederslegionen Miljon elefanter och vitt parasoll-orden Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden Storkors av Georg I:s orden Kommendör av Legion of Merit Storkors av Ouissam Alaouite-orden Médaille militaire Riddare med storkors av Bathorden Storkors av Sankt Olavs orden Storkors med kedja av Leopoldorden Tjeckiska Segermedaljen Storkors av Kambodjas kungliga orden Storkors av Annamitiska drakorden Croix de guerre des Théâtres d'opérations extérieures Croix de guerre 1914–1918 Croix de Guerre 1939–1945 Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors Storkorset av Nationalförtjänstorden Kommandør av Ordenen for fortjenester i Sahara Kommendör av Arts et Lettres-orden Stora ordensbandet av Cederträdorden Companion av Franska befrielseorden Storoffiser av Den nasjonale fortjenstorden
Redigera Wikidata

Georges Catroux, född den 29 januari 1877 i Limoges, Haute-Vienne, Frankrike, död den 21 december 1969 i Paris, var en fransk armégeneral och politiker.

Biografi

Catroux var son till en karriärofficer som stigit i graderna och fick sin utbildning vid Prytanée National Militaire och vid École Spéciale Militaire de Saint-Cyr 1896.

Under de första åren av sin framstående militära karriär flyttade han från Franska Algeriet (där han träffade Charles de Foucauld och sedan Lyautey) till Indokina. År 1915 blev han som bataljonschef tagen till fånga av tyskarna. Under tiden i fångenskap träffade han Charles de Gaulle, som då var kapten.

Efter första världskriget blev han medlen av den franska militärstyrkan i Arabien och tjänstgjorde därefter i Marocko, Algeriet och Levanten.

I juli 1939 utsågs Catroux till generalguvernör i franska Indokina och tog i augusti, en månad före andra världskrigets utbrott, över posten från en civil tjänsteman. Men efter de första avtalen med Japan i juli 1940, och därpå följande oenighet med den nya Vichy-regeringen, tvingades Catroux lämna över sin post till amiral Jean Decoux.

Catroux valde då att övergå till de Gaulle, som då var ledare för den fria franska rörelsen, och har var då som femstjärnig general den högst rankade officer som gick över från den franska armén.

Åren 1941–43 var Catroux överbefälhavare för de fria franska styrkorna och de Gaulle utsåg honom till kommissarie för Levanten 1941 och senare till generalguvernör i Algeriet 1943–44. Han blev minister för Nordafrika i de Gaulles första regering från september 1944 till oktober 1945 och sedan ambassadör i Sovjetunionen 1945–48.

Efter oroligheter i Marocko 1955 förhandlade Catroux om återinsättande av sultanen Mohammed V. Han var också ordförande i den kommission som utredde omständigheterna kring det franska nederlaget vid Dien Bien Phu i Indokina, samt domare i militärdomstolen som ransakade de generaler som försökt ta makten i Algeriet 1961.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

• Bra Böckers lexikon, 1973

Noter