George de Godzinsky

George de Godzinsky
Född	5 juli 1914[1] Sankt Petersburg
Död	23 maj 1994 (79 år) Helsingfors[2]
Begravd	Sandudds begravningsplats
Medborgare i	Finland
Utbildad vid	Konstuniversitetets Sibelius-Akademi, 1937
Sysselsättning	Dirigent, kompositör, pianist
Befattning
Dirigent i Eurovision Song Contest
Barn	Robert de Godzinsky (f. 1950)[3]
Föräldrar	François de Godzinsky
Utmärkelser
Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1975) Statspriset i musik Gyllene Emma
Redigera Wikidata

George de Godzinsky, född 5 juli 1914 i Sankt Petersburg, död 23 maj 1994 i Helsingfors,^[4] var en finlandsrysk kompositör, kapellmästare och pianist. Han komponerade även filmmusik, operetter och populärmusik.

Biografi

de Godzinsky var son till François de Godzinsky och Maria Othmar-Neuscheller. Fadern var tjänstman vid ryska handelsministeriet och ledde på 1930-talet en jazzorkester i Helsingfors. Båda föräldrarna hade studerat piano i Sankt Petersburg under Alexander Siloti. Under efterdyningarna av ryska revolutionen flydde familjen över Ladoga till Finland på vintern 1920 och bosatte sig i Brunnsparken i Helsingfors. de Godzinsky praktiserade piano i ryska scoutkårens balalajkaorkester, Helsingfors balalajkaorkester och mindre biografensembler, och värvades 1930 som pianist i faderns jazzband. Modern lämnade omsider Finland för att bli konsertpianist i Schweiz.^[4]

1931–1937 studerade de Godzinsky piano för Selim Palmgren, Erik Furuhjelm och Bengt Carlson vid Helsingfors konservatorium. I musikhistoria undervisades han av Leevi Madetoja och i musikteori av Erkki Melartin. Därutöver tog han lektioner i orkesterdirigering av Georg Schnéevoigt.^[4] I princip självlärd som kapellmästare^[5] blev de Godzinsky pianist vid Nationaloperan 1934 och var sedan 1935 involverad i åtskilliga operett-, opera- och balettuppsättningar.^[5] Mellan 1938 och 1952 ledde han flera underhållningsorkestrar,^[6] bland annat var han kapellmästare vid Svenska Teatern 1942–1952 och vid Stora Teatern i Göteborg 1952.^[6] Operasångaren Fjodor Sjaljapin engagerade de Godzinsky som ackompanjatör under sin turné i Fjärran Östern 1935–1936, varunder 57 konserter gavs i Manchuriet, Kina och Japan.^[4]

Under vinterkriget och fortsättningskriget ledde de Godzinsky högkvarterets underhållningsturnéer vid fronten, och var musikaliskt ansvarig vid Reino Palmroths vapenbrödraaftnar i Helsingfors mässhall. Efter freden anställdes han vid Suomen Filmiteollisuus som studiokapellmästare och filmkompositör.^[4] Mellan 1938 och 1962 komponerade eller arrangerade han musik för 56 långfilmer,^[5] och uppförde fyra baletter till H.C. Andersens sagor för TV.^[4] På inrådan av Georg Malmstén ägnade sig de Godzinsky som filmkompositör mycket åt så kallad ledmotivsdramaturgi, vilket inte minst illustreras av situationsanpassningen av J. Alfred Tanners Kulkurin valssi i filmen På livets landsväg.^[4]

Genom Nils-Eric Fougstedt^[4] blev de Godzinsky 1953 kapellmästare för radions underhållningsorkester och kom så att vara fram till 1980.^[5] En av höjdpunkterna i hans karriär var Nationaloperans baletts gästspel i Bergen, Warszawa, Paris och USA 1959–1965.^[4] 1951 blev han dirigent för manskvartetten Skepparkvartetten och förde ett långt samarbete med Harmony Sisters, som populariserade hans arrangemang under turnéer i axelmaktsländerna under andra världskriget.^[4] Sammanlagt komponerade de Godzinsky över 200 schlagersånger, 12 operetter, skådespel och musikaler och omkring 50 orkesterverk.^[5] Därtill utförde han arrangemang för artister som Tapio Rautavaara och Olavi Virta.^[4]

1980 fick de Godzinsky i pension. 1981 tilldelades han statspris, belönades med professorstitel 1985 och tillägnades 1991 en Jussistatyett för sina insatser inom film. Delstaten Wien gav honom 1990 en silvermedalj för hans kulturgärning för Österrike.^[4] 1975 belönades han med Pro Finlandia-medaljen.

Referenser