George Grosz

George Grosz
George Grosz, 1930.
FöddGeorg Ehrenfried Groß
26 juli 1893[1][2][3]
Berlin[4]
Död6 juli 1959[1][2][3] (65 år)
Västberlin[4]
BegravdFriedhof Heerstraße[5]
Medborgare iUSA[6][7][8] och Tyskland[9]
Utbildad vidHochschule für Bildende Künste Dresden, [10]
SysselsättningMålare[11][12][13], illustratör[12][13], litograf[13], grafiker[11], gravör[12], författare, fotograf[13], universitetslärare, tecknare[13], ritare[12]
ArbetsgivareArt Students League of New York[10]
Politiskt parti
Tysklands kommunistiska parti
MakaEva Peters
Utmärkelser
Guggenheimstipendiet (1937)[10]
Redigera Wikidata

George Grosz, född 26 juli 1893 i Berlin som Georg Ehrenfried Groß, död 6 juli 1959 i Västberlin, var en tysk expressionistisk/dadaistisk målare och grafiker. George Grosz anglifierade sitt förnamn omkring 1916, för att visa sitt avståndstagande från den nationalism som rådde i kejsardömet Tyskland i samband med första världskriget. Efternamnet fick sin lilla särprägel vid samma tid. Han är mest känd för sina satiriska tuschteckningar av Weimarrepublikens Tyskland. Förutom teckningar målade han oljemålningar i en kraftig kolorit med samma motivkrets, ofta stads- och personporträtt.

Liv och verk

George Grosz antogs som elev vid konstfack i Dresden 1909 och lärde där känna den något äldre Otto Dix. Efter examen 1912 flyttade han till födelsestaden Berlin som familjen hade lämnat när han var fem år. Han hade fått ett statligt stipendium för fortsatta studier vid konstfack där. Från våren 1913 kunde han vistas i Paris under åtta månader, för att studera kroki och aktmåleri vid Académie Colarossi. Betydelsefulla influenser var japanska träsnitt, karikatyrer i Simplicissimus liksom verk av såväl Honoré Daumier som Henri de Toulouse-Lautrec.

Grosz krigserfarenheter därefter som tysk soldat, men även som civilperson i Berlin och som intagen på ett militärt nervhem lämnade bestående intryck. Målningen Metropolis (1916-17) färdigställde han under sin konvalescens. Han medverkade samtidigt till bildandet av den berlinska dadagruppen ihop med Richard Huelsenbeck, vars litterära verk han illustrerade med teckningar, och bröderna John Heartfield och Wieland Herzfelde. De utgjorde senare även en vänsterfalang inom den större konstnärligt radikala sammanslutningen Novembergruppe som genom sitt namn ville anknyta till den tyska novemberrevolutionen.

Mot slutet av 1920-talet förknippas han med stilriktningen den nya sakligheten. Med obarmhärtig och skrämmande precision blottställde Grosz i sina verk tjänstemännen och profithajarna som gjorde sin förtjänst på kriget, och, i dess kölvatten, det syndiga levernet, det politiska kaoset och borgerlighetens självbelåtenhet.

Mellan juni och oktober 1932 fick Grosz en lärartjänst vid Art Students League of New York. Där undervisade han i kroki och aktmåleri. Han bestämde sig för att lämna Tyskland för gott och emigrerade den 12 januari 1933 till USA, hans barn kom efter i oktober. Strax efter nazisternas maktövertagande i slutet av januari stormades hans ateljé, och blott nio dagar efter riksdagshusbranden blev George Grosz den första offentliga personen att fråntas sitt tyska medborgarskap.

Under våren 1933 visades målningen Metropolis på en nationalsocialistisk utställning benämnd Kulturbolschewistische Bilder,[14] som arrangerades på Kunsthalle Mannheim. Den visades även på utställningen Mannheimer Schreckenskammer ["Mannheims skräckkammare"] i Erlangen sommaren 1933.[15] Allt som fanns utgivet av och med George Grosz - tidskrifter, illustrerade böcker, grafikmappar och konstböcker - hade bränts den våren under bokbål runt om i Nazityskland. Alla verk av honom avlägsnades från museer och offentliga samlingar 1937, däribland 8 målningar och 64 teckningar. Några visades på vandringsutställningen "Entartete Kunst" (1937–1941).[15] Vissa verk såldes till utlandet 1939, andra utplånades förmodligen. Några återfinns idag på Pinakothek der Moderne i München. Av 170 verk från berlintiden är 70 försvunna.

Grosz stannade i New York där han undervisade i konst fram till 1959. Då återvände han till Berlin, men kort efter hemkomsten ramlade han i trapphuset till sin bostad och avled.

George Grosz var gift med Eva Grosz (1895–1960). De är båda begravda på Friedhof Heerstraße i Berlins Westend, strax intill vännen Theodor Däubler.

Galleri

Verk i bokform

Teckningar

Skrifter

  • Die Kunst ist in Gefahr. 3 Aufsätze, tillsammans med Wieland Herzfelde (Malik-Verlag, 1925), 44 s.
  • Ein kleines Ja und ein großes Nein, sein Leben von ihm selbst erzählt, en självbiografi (Hamburg: Rowohlt, 1955)

Redaktörskap

Referenser

Källor

Noter

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Georg Grosz, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 34262, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Georg Grosz, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00079708, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/George-Grosztopic/Britannica-Online.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.berlin.de.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, The New York Times.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, The New York Times.[källa från Wikidata]
  8. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 2374, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, The New York Times.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b c] Guggenheim Fellows-databasen, Guggenheim fellow-ID: george-grosz.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b] Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 41773, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c d] läs online, vocab.getty.edu.[källa från Wikidata]
  13. ^ [a b c d e] Artnet, Artnet konstnärs-ID: george-grosz.[källa från Wikidata]
  14. ^ "Kulturbolsjevism" var ett politiskt slagord som användes av nazister på ett nedvärderande sätt om konstnärer, konst, arkitektur och vetenskap, som ansågs alltför progressiv och vänsterorienterad. Jämför de:Kulturbolschewismus (tyska).
  15. ^ [a b c] Freie Universität Berlin: Beschlagnahmeinventar.

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Die Kunst ist tot.Tatlin.jpg
"Art is dead…," Grosz and Heartfield at the Dada fair in Berlin, 1920.
George Grosz. Metropolis (1917) (24818582780).jpg
Författare/Upphovsman: Dr. Alexey Yakovlev, Licens: CC BY-SA 2.0

Rus: Георг Грос, "Метрополис"

Painted after his nervous breakdown and subsequent release from the German army, George Grosz's Großstadt (Metropolis) presents the city as a place that is as hellish as the battlefield. Bathed in shades of fiery red, flame blue, and rich purple, buildings topple and streets buckle. Tilted on a diagonal, the composition conveys the social upheavals of wartime. Multiple perspectives merge to create a disorienting space and collapse distinctions between inside and outside. Grosz shows simultaneously a café's exterior signage and facade and its interior, which is reduced to a chair and table with bottles and an empty glass.

Moral order has broken down as well. Grosz's zig-zag composition plots a tour through the city's debauchery. A properly dressed man lecherously eyes the naked body of an upside-down woman. Wearing little more than stockings and a shirt that bares her breasts, a streetwalker presses her hand into the crotch of a passing man. Grosz explored such potent combinations of sex, violence, and revolution throughout his career.

© Publication excerpt from Heather Hess, German Expressionist Digital Archive Project, German Expressionism: Works from the Collection. 2011.