George Cruikshank

George Cruikshank
Född27 september 1792[1][2]
London[3]
Död1 februari 1878[4][1][5] (85 år)
London[3]
BegravdKensal Green Cemetery[3]
Medborgare iStorbritannien[6]
SysselsättningKarikatyrtecknare[2], illustratör[2], konstnär[7], fotograf[8]
FöräldrarIsaac Cruikshank
Redigera Wikidata

George Cruikshank, född 27 september 1792 i London, död 1 februari 1878 i samma stad, var en engelsk karikatyrtecknare, raderare och målare[9]. Han var son till den skotske målaren Isaac Cruikshank.[10]

Cruikshank började sin karriär med att teckna politiska karikatyrer, men gick sedan över till att teckna genrekarikatyrer, som till exempel i sina skisser ur folklivet i London. Han var efter William Hogarth Englands störste mästare i grotesk och satirisk konst, och hans sedeskildringar framställdes med stor medkänsla. Han skapade många illustrationer, bland annat utifrån arbeten av Walter Scott, Charles Dickens och Oliver Goldsmith[9].

Karikatyrer och illustrationer

Napoleon, von Blücher och den ryske generalen Vorontsov i De allierade bagarna.
Fagin i den fördömda cellen ur Oliver Twist.

Efter amiral Nelsons död 1805 i slaget vid Trafalgar ritade han Nelsons begravning och ett år senare ritade han karikatyrer av Napoleon och den brittiske kungen Georg III. De följande åren ritade han fler karikatyrer av Napoleon, men hans stora erkännande kom 1819 då han illustrerade satiren "The political house that Jack built" av William Hone, som skapade diskussioner om den så kallade Peterloomassakern 16 augusti 1819. Med illustrationer av Pierce Egans "Life in London" i månatliga utgivningar 1820-1821, kom hans definitiva genombrott.[11]

Cruikshank ritade bilder som attackerade den kungliga familjen och ledande politiker. 1820 fick han en muta på 100 pund för ett löfte om att inte göra omoraliska karikatyrer av kungen. Hans arbeten inkluderade en personifiering av England (John Bull), som utvecklades från omkring 1790 i samarbete med andra satiriska konstnärer, som till exempel James Gillray och Thomas Rowlandson[10].

Han tecknade sociala karikatyrer av det brittiska vardagslivet för The Comic Almanack (1835-1853) och Omnibus (1842). Senare under karriären gjorde hans illustrationer av Dickens och andra författare att han nådde en internationell publik[10].

Hans far dog av sin alkoholism 1811 och efter det gick han med i nykterhetsrörelsen[11]. Med inspiration från denna skapade han omslag till texter med moraliska teman, där de mest kända är The Bottle i 8 delar (1847) och fortsättningen The Drunkard's Children i 8 delar (1848) samt med det ambitiösa verket The Worship of Bacchus, som publicerades med signering efter hans oljemålning som numera finns i National Gallery i London[10].

Cruikshank illustrerade Charles Dickens Sketches by Boz (1836) och Oliver Twist (1838). Den 30 december 1871, publicerade han ett brev i The Times där han krävde ersättning för mycket av handlingen i Oliver Twist. Brevet skapade kontroverser om vem av de två som hade skapat verket. Dickens var författaren men Cruikshank gav många idéer som senare kom med i boken[10].

Han illustrerade också ungdomsutgåvor av Robinson Crusoe (1831) och Don Quijote (1833)¨.

Han ersatte en av sina största influenser, James Gillray, som Englands populäraste satiriker. Under en generation beskrev han opartiskt Tories, Whigs och radikaler. Han fick det satiriska materialet från alla offentliga händelser som till exempel krig och brittiska fiender (han var mycket patriotisk)[10].

Källor

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/George-Cruikshanktopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 132648, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c] Find a Grave, läs online, läst: 12 juli 2024.[källa från Wikidata]
  4. ^ George Cruickshank, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 19298, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w67h1hxv, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ KulturNav, 12 februari 2016, KulturNav-ID: 3d388d53-85b7-4590-a2ed-1617186464cc, läst: 27 februari 2016.[källa från Wikidata]
  7. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015.[källa från Wikidata]
  8. ^ Union List of Artist Names, 7 augusti 2021, ULAN: 500115604, läs online, läst: 9 maj 2022.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b]
    Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, George Cruikshank, 1904–1926.
  10. ^ [a b c d e f] Delvis översatt version från engelskspråkiga Wikipedia
  11. ^ [a b] Delvis översatt version från tyskspråkiga Wikipedia

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

George-cruikshank.jpg
portait photograph of George Cruikshank, excerpt from a book on an educational site of wikispaces:history of books,of Shelley and Humphreys
Cruikshank - The Allied Bakers.png

In this image Charles XIV Johan Bernadotte of Sweden, Michael Woronzoff of Russia and Marshal Blücher of Prussia try to shove Napoleon I of France into the 'Allied Oven'. On the other side Francis I emperor of Austria feigns opening the door, while actually preventing the dish from going in. This leads to impatient reactions of the other commanders. The weathervane on the emperors hat symbolizes his indecisiveness. On the right the Duke of Wellington approaches with more cakes that need to be baked. One of the cakes holds the French tricolore and two spurred jack-boots, the other cake contains the city of Bordeaux. In front of the oven sits a Dutchman holding a pair of bellows, which he does not use.

With this image Cruikshank takes a theme from his great inspiration James Gillray, who created a similar scene in 1806 with a totally different distribution of roles: Tiddy Doll, the great French-Gingerbread-Baker; drawing out a new Batch of Kings.