Georg Herwegh
| Georg Herwegh | |
 | |
| Född | 31 maj 1817[1][2][3] Stuttgart[4] |
|---|---|
| Död | 7 april 1875[1][2][3] (57 år) Lichtental, Tyskland |
| Begravd | Liestal |
| Medborgare i | Kungariket Württemberg och Schweiz |
| Utbildad vid | Eberhard-Ludwigs-Gymnasium evangaliska seminarierna i Maulbronn och Blaubeuren Tübinger Stift |
| Sysselsättning | Poet, författare[5], översättare |
| Politiskt parti | |
| Allgemeiner Deutscher Arbeiterverein SPD | |
| Maka | Emma Herwegh (g. 1843–)[6] |
| Barn | Camille Herwegh[6] Horace Herwegh (f. 1843 och 1843)[6] |
| Redigera Wikidata | |
Georg Friedrich Rudolph Theodor Herwegh, född den 31 maj 1817 i Stuttgart, död den 7 april 1875 i Liestal, Basel, var en tysk skald.
Herwegh arbetade först som tidningsman i sin hemstad, men flyttade sedan till Schweiz, där han utgav en samling politiska dikter, Gedichte eines Lebendigen (1841; 12:e upplagan 1896), vilka blev mycket populära. År 1842 reste han till Preussen och rönte överallt det bästa mottagande, även hos kungen, men till följd av ett skarpt brev till denne rörande censuren förvisades han snart ur landet. Han återvände då till Schweiz och slog sig, efter en resa till södra Frankrike och Italien, för framtiden ned i Paris, där han utgav andra samlingen Gedichte eines Lebendigen (1844) och Gedichte und kritische Aufsätze (1845).
I landsflykten översatte han Lamartines samlade arbeten (12 band, 1843–1844). Tilldragelserna 1848 förde honom åter fram i offentligheten. Han ställde sig i förbindelse med den revolutionära propagandan i Tyskland, och i april samma år uppträdde han i Storhertigdömet Baden i spetsen för en tysk-fransk republikansk arbetarskara, men blev lätt besegrad av württembergska trupper och flydde för att rädda livet. Sedermera levde han i tillbakadragenhet i Paris och Schweiz. För Bodenstedts Shakspeareupplaga översatte han några dramer. Postumt utkom Neue Gedichte (1877).
Herwegh var en stor poetiskt retorisk begåvning, vars ungdomsdikter är skrivna med utomordentlig sententiös fyndighet, i klangfull form och burna av ett stormande patos. Han saknade emellertid förmågan att låta den kraftiga agitationspoesien fördjupas till personlig dikt, och med åren isolerade han sig i bitterhet och fåfänga. Enstaka dikter som Aufruf!, Der Freiheit eine Gasse och "Arbetarmarseljäsen" intygar, att han i trots av doktrinarism och epikureism var sitt tidsskedes mest aktuelle politiske skald. "Briefe von und an Georg Herwegh" utgavs i 2 band, 1895–1896, av hans son, som 1906 utgav även "Herweghs Briefwechsel mit seiner Braut" (1906). Ett urval av Herweghs dikter översatte K.V.A. Strandberg 1844.
Källor
- Herwegh, Georg i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
Noter
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Georg Herwegh, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] International Music Score Library Project, Georg Herwegh, läst: 9 oktober 2017, licens: Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Гервег Георг”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] läs online, kops.uni-konstanz.de .[källa från Wikidata]
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Georg Herwegh.- Georg Herwegh hos Litteraturbanken
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Georg Herwegh, Kupferstich nach Ölbild von w:de:Hans Conrad Hitz (1798–1866) von Carl Arnold Gonzenbach (1806–1885), Zürich 1843, in Herweghs Handschrift Raum ihr Herrn dem Flügelschlag einer freien Seele.