Georg Christoffer Rackwitz
Georg Christoffer Rackwitz | |
Född | 1760[1] Bratislava[2] |
---|---|
Död | 11 juli 1844[1][2] Tyska S:ta Gertruds församling[2], Sverige |
Medborgare i | Ungern |
Sysselsättning | Orgelbyggare, klavikordbyggare[3], pianobyggare[4] |
Redigera Wikidata |
Georg Christopher Rackwitz, född (döpt 2 februari) 1760 i Bratislava, död 11 juli 1844, var en instrumentmakare verksam i Sverige.
Rackwitz invaldes som associé av Kungliga Musikaliska Akademien den 14 januari 1815.
Biografi
1782 var han på gesällvandring till S:t Petersburg, Ryssland för att arbeta hos Kirschnick. Rackwitz flyttade till Stockholm 1791, och blev gesäll hos Mathias Petter Kraft och hos Olof Schwan. Han fick privilegier 1796 och tillverkade främst orglar och klavikord.
Rackwitz bodde från 1822 till 1842 på kvarteret Sporren nummer 2 i Klara församling, Stockholm.[5][6][7][8][9]
Instrument
Klavikord
- 1796 - Klavikord.
- 1796 - Klavikord.
Referenser
- Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771–1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.)
- Svenskt Klavikordbygge 1720–1820. Stockholm: Eva Helenius-Öberg. 1986. Libris 8347701
Noter
- ^ [a b] Georg Christoffer Rackwitz, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Sveriges dödbok 1830–2020, åttonde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2021, Rackwitz, Georg Christoph, läst: 18 november 2022.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.klaverenshus.se, läst: 7 augusti 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.klaverenshus.se, läst: 8 augusti 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Klara (A, AB) AI:23 (1822) Sida: 80-81
- ^ Klara (A, AB) AI:30 (1824) Sida: 118-119
- ^ Klara (A, AB) AI:53 (1832) Sida: 96-97
- ^ Klara (A, AB) AI:80 (1841) Sida: 39
- ^ Klara (A, AB) AI:83 (1842) Sida: 53
Vidare läsning
- Eva Helenius-Öberg: Georg Christoffer Rackwitz i Svenskt biografiskt lexikon (1995–1997)
|