Generalguvernementet

Generalguvernementet
	Generalguvernementet
	Generalgouvernement (tyska)
Flagga	Vapen
	Karta över Polen 1939.; Den blå streckade linjen markerar Polens gräns före september 1939. Generalguvernementet är markerat med grönt; det grönrutiga området tillkom efter Tysklands invasion av Sovjet 1941. Den röda linjen markerar den gräns mellan Tyskland och Sovjet som fastlades i Molotov-Ribbentrop-pakten 1939.
Huvudstad	Łódź (12 oktober 1939 – 4 november 1939); Kraków (4 november 1939 – 1945)
Språk	Tyska, polska, ukrainska
Statsskick	guvernement
Bildades	12 oktober 1939 ;
Upphörde	1945
– upphörde genom	Tysklands kapitulation i andra världskriget
Areal	95 000 (1939–1941); 142 000 (1941–1945) km² ;
Folkmängd; – befolkningstäthet	12 000 000 (1941); 84,5 inv/km²

Den här artikeln handlar om det tyska Generalguvernermentet i nuv. Polen-Ukraina-Vitryssland 1939-1945. För Skånska generalguvernementet, se Skånska generalguvernementet, för generalguvernerment som statsskick, se Generalguvernement

Administrativ karta över generalguvernementet i augusti 1941.

Generalguvernementet (för de ockuperade områdena i Polen; tyska Generalgouvernement für die besetzten polnischen Gebiete) var en administrativ region i Polen, som Tyskland ockuperade efter invasionen av Polen, till skillnad från västra delarna av Polen, som Tyskland annekterade direkt. Generalguvernementet ägde bestånd mellan 1939 och 1945. Det av nazisterna deklarerade målet var att göra området "judefritt" och fördriva de etniska polackerna, för att landet istället skulle kunna tas i anspråk av tyska nybyggare (jämför "Lebensraum") och senare annekteras till Tyskland.^[1]

Samtliga polska skolor stängdes och ockupationsmakten reglerade invånarnas näringsintag till endast 2 500 kJ (600 kcal) per dag. På Generalguvernementets territorium uppfördes fyra olika förintelseläger: Bełżec, Sobibór, Treblinka och Majdanek. Många etniska polacker tvingades till det egentliga Tyskland för att utföra tvångsarbete.

Geografi

Generalguvernementet bildades den 26 oktober 1939, efter Tysklands polska fälttåg. Generalguvernementet sträckte sig över centrala Polen och begränsades i öst av den tysk-sovjetiska demarkationslinjen vid floderna Bug och San, i söder av gränsen till Ungern (Karpato-Ukraina) och det då självständiga Slovakien, i väst och norr av det tyska protektoratet Böhmen-Mähren, de preussiska provinserna Schlesien (polska Śląsk) och Östpreussen samt Reichsgau Wartheland.

Administration

Högste befattningshavare i Generalguvernementet var generalguvernören, Hans Frank, som hade sitt högkvarter först i staden Łódź (tyska Litzmannstadt), sedan i staden Kraków (tyska Krakau) från den 13 november 1939. Biträdande generalguvernör (statssekreterare) var 1939–1940 Arthur Seyss-Inquart och 1940–1945 Joseph Bühler. Från den 31 juli 1940 räknades Generalguvernementet som ett annex till Tyska riket, och därefter användes bara det första ledet i Generalguvernementets namn.

Den administration som generalguvernören var chef över kallades "Generalguvernementets regering". Högsta befattningshavare i de olika distrikten – Krakau, Lublin, Radom, Warschau och (från 1941) Galizien – kallades guvernör. Vid sidan av Frank hade även Hermann Göring högsta civila myndighet över Generalguvernementet, i sin egenskap av högste ansvarige för de tyska fyraårsplanerna.