Generalguvernör över Finland

Generalguvernör över Finland var en från början svensk ämbetstitel, som upprättades 1594 (Sveriges första generalguvernör), då Clas Fleming utnämndes till posten. Generalguvernören utgjorde den högsta militära och civila myndigheten över ett område, ofta bestående av flera landskap, och var alltså kungamaktens ställföreträdare. Under 1600-talet upprättades flera svenska generalguvernement både i Östersjöprovinserna och i svenska gränslandskap, särskilt under krigstider. Enligt 1634 års regeringsform skulle de svenska provinserna öster och söder om Finska viken utgöra ett generalguvernement, men kom i praktiken att bestå av flera, vilka stod under den finske generalguvernörens befäl. Dessutom skulle det bara vara riksråd, som utnämndes till generalguvernörer.

Fram till mitten av 1600-talet fanns det ofta en svensk generalguvernör över Finland och den mest kände är greve Per Brahe d.y. Eftersom hans tid som generalguvernör anses särskilt lyckosam för landet har uttrycket i grevens tid i Finland kommit att syfta på denna tid och betyda en lycklig tid, till skillnad från i Sverige, där det har betydelsen av "i sista minuten". Efter 1669 upphörde utnämningen av generalguvernörer över Finland, förutom 1710–1712, då Karl von Nieroth utnämndes, eftersom landet hotades av ryssarna under stora nordiska kriget. Efter dennes död 1712 stod posten tom, eftersom ryssarna strax därefter ockuperade Finland under den så kallade stora ofreden. Efter krigsslutet (1721) utnämndes emellertid inga nya generalguvernörer (med specialundantag för Gustaf Fredrik von Rosen 1747–1751, med anledning av misstänkta ryska truppsammandragningar vid finsk-ryska gränsen), eftersom 1719 och 1720 års regeringsformer uttryckligen avskaffade generalguvernement i Sverige. Johann Balthasar von Campenhausens, som innehade posten 1742–1743, var rysk och styrde under den ryska ockupation av Finland, som benämns lilla ofreden. I 1772 års regeringsform ändrades bestämmelsen till att generalguvernement fick upprättas "om besynnerliga omständigheter därtill föranledde". I Finland återupprättades generalguvernementet dock inte, utan Johan Christopher Toll, som 1801–1809 var generalguvernör över Skåne, blev den siste i Sverige som innehade titeln.

I 1809 års regeringsform förbjöds inrättandet av generalguvernement i Sverige. Genom finska kriget 1808–1809 erövrades dock Finland av Ryssland och redan 1808 upprättades ett ryskt generalguvernement i landet, för både den civila och den militära ledningen. Generalguvernören var ledare för den finska senaten, som var det autonoma storfurstendömet Finlands regering mellan 1808 och 1917. Han var också den ryske tsarens högste representant och fick sina instruktioner direkt från denne. Många av de ryska generalguvernörerna kom att bli starkt ogillade av den finska befolkningen. Den förste på posten, Göran Magnus Sprengtporten, avgick efter bara ett år och Nikolaj Bobrikov blev i början av 1900-talet mördad av nationalisten Eugen Schauman.

Generalguvernörer under svenska tiden fram till 1808

Namn	Bild	Födelse	Tillträde	Frånträde	Död	Källor
Clas Eriksson Fleming		Cirka 1530	1594	13 april 1597
Nils Turesson Bielke		5 november 1569	1623	1631	17 december 1639
Gabriel Bengtsson Oxenstierna		18 mars 1586	1631	1633	12 december 1656
Per Brahe d.y.		18 februari 1602	1637	1641
			1648	1654	12 september 1680
Erik Karlsson Gyllenstierna		10 december 1602	1657	23 oktober 1657
Gustaf Evertsson Horn		28 maj 1614	1657	1658	27 februari 1666
Herman Fleming		17 september 1619	1664	1669	28 september 1673
Karl von Nieroth		1650	1710	25 januari 1712
Johann Balthasar von Campenhausen		30 juni 1689	1742	1743	28 februari 1758
Gustaf Fredrik von Rosen		6 augusti 1688	13 februari 1747	1752	17 juni 1769
Namn	Bild	Födelse	Tillträde	Frånträde	Död	Källor

1. Rysk generalguvernör under den ryska ockupationen av Finland 1741–1743.

Generalguvernörer under ryska tiden 1808–1917

Namn	Bild	Födelse	Tillträde	Frånträde	Död	Källor
Göran Magnus Sprengtporten		16 augusti 1740	1 december 1808	17 juni 1809	19 september 1819
Michail Barclay de Tolly		27 december 1761	17 juni 1809	1 februari 1810	26 maj 1818
Fabian von Steinheil		3 oktober 1762	Mars 1810	1813
Gustaf Mauritz Armfelt		31 mars 1757	1813	1813	19 augusti 1814
Fabian von Steinheil			1814	1824	23 februari 1831
Arsenij Zakrevskij		24 september 1786	1824	1831	23 januari 1865
Alexander Sergejevitj Mensjikov		11 september 1787	1831	1855	2 maj 1869
Friedrich Wilhelm Rembert von Berg		27 maj 1794	1855	1861	18 januari 1874
Platon Rokassovskij		15 januari 1800	1861	1866	6 april 1869
Nikolaj Adlerberg		19 maj 1819	1866	1881	25 december 1892
Fjodor Logginovitj Heiden		27 september 1821	2 juni 1881	13 januari 1897	31 augusti 1900	[1]
Stepan Gontšarov		1831	1897	1898	1912
Nikolaj Bobrikov		27 januari 1839	29 augusti 1898	17 juni 1904
Ivan Obolenskij		2 november 1853	18 augusti 1904	18 november 1905	27 februari 1910
Nikolaj Gerhard		3 september 1838	6 december 1905	2 februari 1908	9 december 1929
Vladimir von Boeckmann		31 maj 1848	2 februari 1908	24 november 1909	26 november 1923
Franz Albert Seyn		27 juli 1862	24 november 1909	16 mars 1917	Sommaren 1918
Adam Lipski		1860	Mars 1917	Mars 1917	?
Michail Stachovitj		1861	31 mars 1917	17 september 1917	1923
Nikolaj Nekrasov		1 februari 1879	17 september 1917	7 november 1917	7 maj 1940
Namn	Bild	Födelse	Tillträde	Frånträde	Död	Källor

Se även

• Lista över Finlands statsöverhuvuden

Referenser

Noter

Övriga källor

• August Theodor Låstbom: Swea och Götha höfdinga-minne sedan 1720. Tredje Afdelningen: General-Gouverneurer och Landshöfdingar i Finland., Upsala 1843, S. 1-6