Gebhard Müller
| Gebhard Müller | |
 (c) Landesarchiv Baden-Württemberg, CC BY 1.0 Gebhard Müller, 1949. | |
| Född | 17 april 1900[1][2][3] Eberhardzell, Tyskland |
|---|---|
| Död | 7 augusti 1990[1][2][3] (90 år) Stuttgart[4] |
| Begravd | Waldfriedhof Stuttgart |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Tübingens universitet |
| Sysselsättning | Domare, politiker, advokat |
| Befattning | |
| Medlem av landdagen i Württemberg-Hohenzollern Ledamot i Baden-Württembergs lantdag Ledamot i Baden-Württembergs lantdag 1. Wahlperiode des Landtags von Baden-Württemberg (1952–1956)[5] Ministerpresident för Baden-Württemberg (1953–1958)[6] Ledamot av Förbundsdagen andra förbundsdagen, Zollernalb – Sigmaringen (1953–1953)[7] Domare vid tyska författningsdomstolen (1959–1971) | |
| Politiskt parti | |
| Centrumpartiet CDU | |
| Föräldrar | Johannes Müller |
| Utmärkelser | |
| Baden-Württembergs förtjänstorden (1975) Heimatmedaille des Landes Baden-Württemberg (1979)[8] Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors Storkors av Piusorden Bayerska förtjänstorden Hedersdoktor vid Freiburgs universitet Storkors av Hederslegionen | |
| Redigera Wikidata | |
Gebhard Müller, född 17 april 1900 i Füramoos, kungariket Württemberg, död 7 augusti 1990 i Stuttgart, tysk politiker (CDU) och jurist, statspresident i Württemberg-Hohenzollern 1948-1952, ministerpresident i Baden-Württemberg 1953-1958, domare vid Bundesverfassungsgericht 1958-1971.
En folkomröstning efter Västtysklands självständighet ledde fram till att Württemberg-Hohenzollern upphörde och blev en del av den nya större delstaten Baden-Württemberg. De ledande förordarna för en sammanslagningen var Württemberg-Badens ministerpresident Reinhold Maier och Gebhard Müller. Sammanslagningen, som ledde till en konservativ CDU-ledd koalition under Müller, förblev emellertid kontroversiell med kulturella och politiska motsättningar mellan mer traditionella badare och württembergare under flera årz Frågan löstes slutligen genom en folkomröstning 1970 där över 80 % stödde de då sedan länge etablerade gränserna. Müller behöll makten till 1959, då han utsågs till chefsdomare i den då i Karlsruhe, i delstaten lokaliserade författningsdomstolen.
Som regeringschef i den provisoriska delstaten Württemberg-Hohenzollern skrev Müller i februari 1949 under den sista dödsdomen att verkställas i den västtyska ockupationszonen, undantaget Västberlin (som lydde under andra lagar under hela Tysklands delning, och där en halshuggning verkställdes senare under samma år) och avrättningar beordrade av rena krigsförbrytartribunaler, vilka fortsatte fram till och med 1951. Västtysklands grundlag som antogs 1949 förbjöd dödsstraff i hela förbundsrepubliken, vilket sedan 1990 gäller även i Berlin och det tidigare DDR.
Noter
- ^ [a b] Stammdaten aller Abgeordneten des Deutschen Bundestages, läs online, läst: 13 april 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: muller-gebhard.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000001990, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, digital.wlb-stuttgart.de .[källa från Wikidata]
- ^ Ministerpräsidenten seit 1952, Staatsministerium Baden-Württemberg, läst: 28 juni 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Stammdaten aller Abgeordneten des Deutschen Bundestages, läs online, läst: 28 december 2018.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.ak-heimatpflege-ka.de , läst: 7 mars 2022.[källa från Wikidata]
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
(c) Landesarchiv Baden-Württemberg, CC BY 1.0
Besuch von Gebhard Müller und General Marie-Pierre Kœnig in Weingarten am Blutfreitag 27. Mai 1949, auf dem Rathausbalkon zu sehen: Marie-Pierre Kœnig, Bischof Carl Joseph Leiprecht, Gebhard Müller, Aloisius Muench, Noiret und Guillaume Widmer