Gatsten

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-05)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Byggnadsminnet Vägavnitt vid Åsen på Gamla Rikstvåan i Bohuslän, med stensättning från 1934–1935
Gatstensgränd i Gamla Stan, Stockholm 2009
Gatstensavnistt på stigningen Muur van Geraardsbergen som bland annat ofta används vid cykelloppet Flandern runt.

Gatsten är stenar som avsiktligt anordnats, eller avses att anordnas, till varandra för att bilda en slitstark ytbeläggning på gata eller väg. Vanligast i urbana gatumiljöer i äldre stadskvarter (områden cirka 70 år–äldre). Om stenarna är naturligt rundade bildas en kullerstensgata. För smidigare framkomlighet används kanthuggen gatsten, vilket både medger en bättre anpassning stenarna emellan och en slätare vägyta. Olika typer och storlekar av huggen gatsten har använts under olika tidsskeden, vilket bidrar till olika gators skilda tidsatmosfär.

Gatsten i Sverige

Vid 1400-talets slut var Stockholms stads gator stenlagda med ränndalar. Under 1700-talet indelade man ibland gatan i rutmönster ej större än 3 till 4 alnar (180–240 centimeter). Rutindelningen syftade till att stabilisera gatstenen. Rutindelningen användes även dekorativt. Norrbron fick Stockholms första trottoar av huggna stenar 1809, trottoarens höjd var 35 centimeter från gatan. Klagomålen på gatorna var dock många. Överståthållaren klagade i sin ämbetsberättelse 1827–1932 på att gatorna är illa lagda med ojämn sten, saknar trottoarer och på många ställen saknas rännstenar, varför de är svåra att renhålla, obekväma för åkande och särskilt för gående personer. År 1837 kom gatuläggare från Berlin som lärde de svenska stenhuggarna bli skickligare på sitt jobb.
I början av 1900-talet användes oftast det som kom att kallas "fältsten" (kullersten), på 1920-talet började man använda "smågatsten" (se bilden till höger). Lokalt i och kring stenbrotten i Bohuslän, som stod för en stor del av produktionen av granit till gator, vägar och hus, kallas smågatstenen för knott eller lus.[1][2][3][4][5]

Från 1920- till 1950-talet pågick stora stenläggningsarbeten på Sveriges riksvägar. Gatsten av granit var vid den här tiden billigare och mer lättåtkomligt än asfalt, och depressionsåren ledde till att många vägar stenbelades då det sysselsatte svensk stenhuggningsindustri och stenläggare. Det var ett tungt jobb; en kvadratmeter gatsten väger drygt 200 kilogram (genomsnittsstenen är en kubikdecimeter stor och kubformad) vilka sattes ut för hand. År 1953 var exempelvis hela dåvarande Riksväg 2 belagd med gatsten. I mitten av vägen lades ett lager kol som mittlinje vilket gav vägarna ett karaktäristiskt "ormskinnsmönster". Efterkrigstidens höjda kostnader för arbetskraft, asfaltens positiva egenskaper, bland annat ansågs den betydligt regnsäkrare (inte hal som gatsten) ledde till att de gatstensbelagda landsvägarna asfalterades efter hand. I många fall lades ett lager asfalt ovanpå gatstenslagret. Antalet landsvägar som är gatstensbelagda är numera fåtaliga. Ett exempel är Kristianstadsvägen/Riksväg 9 i Simrishamn från Tobisvik i stadens utkant in till centrum.

En bevarad gatstensbelagd landsvägssträcka av Riksväg 2 från 1930-talet vid Åsen i Uddevalla kommun har bevarats som byggnadsminne.

På senare år har flera mindre gator och platser i Sverige åter belagts med gatsten. Då lägger man ofta asfalt som underlag för gatstenen.

Färger och storlekar på gatsten

Stenläggning, i form av en provkarta över olika storlekar och färger på gatsten, täcker en innergård vid Kungstorget i Lysekil, en kommun som tidigare försåg stora delar av Sverige och Europa med granit (bl a röd Bohusgranit). Bilden är försedd med förklarande noteringar, eller så kan de olika stensorterna identifieras via informationstavlan

Galleri

Referenser

  1. ^ Arne Lundgren. ”Knottupplag”. Dragets Historia – med Gamla Stenhuggeriet och Kullgrens Enka på Malmön. Sven Lidbeck. http://dragetshistoria.se/knottupplag/. Läst 17 juli 2021. 
  2. ^ Bohusläns museum. ”Område för framställning av gatsten/knott”. Digitalt museum. https://digitaltmuseum.se/021017339152/omrade-for-framstallning-av-gatsten-knott. Läst 15 augusti 2020. 
  3. ^ ”Vykort. "Vy från Krogstrand."”. Bohusläns museum. https://digitaltmuseum.se/021017343405/vykort-vy-fran-krogstrand. Läst 7 juni 2023. 
  4. ^ ”Lahälla Knottfabrik, Lysekil”. https://knottfabriken.se/historia/. Läst 15 augusti 2020. 
  5. ^ ”Text på kortet: "Norra Drottninggatan omkr 1880".”. Bohusläns museum. https://digitaltmuseum.se/011014290655/text-pa-kortet-norra-drottninggatan-omkr-1880. Läst 7 juni 2023. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Question book-4.svg
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Alley in Old Town Stockholm.jpg
Författare/Upphovsman: Bengt Nyman, Licens: CC BY 2.0
Alley in Old Town Stockholm
Geraardsbergen - Oudeberg top 2.jpg
(c) I, LimoWreck, CC BY 2.5
Top of the Oudeberg hill (Muur) in Geraardsbergen. Chapel of Our Lady of Oudeberg. Last part of the "Muur van Geraardsbergen" climb, known from cycling classics. Geraardsbergen, East Flanders, Belgium.
Vy från Krokstrand - UMFA53671 0063.jpg
Författare/Upphovsman: Carl Norrman, Licens: CC0
Vy från Krokstrand. Stenhögar med "lus" eller "knott". Kranen på bilden drevs av en bilmotor. På skylten står det NS BEER o CO. Vid bryggan ligger en pråm som användes för att åka ut och lasta på fartyg som inte kunde gå in på grunt vatten. Bohusläns museum via Digitalt Museum, IDENTIFIKATIONSNUMMER UMFA53671:0063.

Projektet Bilddokumentation vid gränsen i samarbete mellan Østfold Fylkes Bildarkiv, Haldens Historiske Samlinger och Bohusläns museum bedrevs under våren 1994. Syftet var att samla in motiv som skildrar tiden i gränsområdet kring Svinesund under perioden andra världskriget fram till 1960-talet men även äldre tider. Fältarbetet skedde som delprojekt under Ekomuseum Svinesund och det insamlade materialet kunde användas i både Østfold och i Bohuslän. Bilder från gränsområdet i privatpersoner ägo inlånades, reprofotograferades och bildavtal tecknades. Projektet resulterade också i en utställning och en publikation,

Ekomuseum Gränsland. Bildinsamlingsprojekt. Bohusläns museum, Haldens Historiske Samlinger, Østfold fylkes Billedarkiv. Uddevalla 1994.
Setts in Stockholm.jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
Gatusten i pallkragar utanför kungliga slottet i Stockholm.
Circles of granite sett paving next to Kungstorget in Lysekil 1.jpg
Författare/Upphovsman: W.carter, Licens: CC BY-SA 4.0
Circles of granite sett paving, showcasing different types of granite and various sizes of setts. Most of the stones are from quarries in Lysekil Municipality, and they have been cut and shaped by local stone masons. The paving is a tribute to the Lysekil stone industry. The circles cover a large yard next to Kungstorget in Lysekil, Sweden. Panorama made from five photos.
Vagminne asen.jpg
Författare/Upphovsman: Per Johansson, Licens: CC BY-SA 3.0
Photo of abandoned and renovated 1930s road, Åsen, Sweden
Information board about the sett paving next to Kungstorget in Lysekil.jpg
Författare/Upphovsman: W.carter, Licens: CC BY-SA 4.0
Avskrift av informationstavlan:

”Lysekil - en stenhuggarkommun. Ser du tavlan på marken framför dig? Stensättningen visar de olika granitsorter som finns, och hur de skiljer sig från varandra beroende på vilket brott de kommer ifrån.

Under 1800-talet utvecklades stenindustrin till att bli en av Lysekils kommuns viktigaste verksamheter. Det fanns då stenhuggeriverksamhet i Lysekil, Hjälmedal, Spjösvik/Norra Grundsund och Härnäset.Stenhuggeriet i nedre Lyse startade 1875, och under 1800-talets senare del startades även stenhuggerier vid bland annat Stångehuvud och Lahälla. I Lahälla har man gjort ett museum av den gamla knottfabriken.

På 1800-talet anges antalet stenbrott inom kommunen till 155 stycken, varav 60 stycken i Brastad, 48 i Bro och 47 stycken i Lyse/Lysekil. Hjälmedal var då en av de större arbetsplatserna inom kommunen. I Hjälmedal pågick stenbrytningen från 1860-talet till 1905, då verksamheten flyttades till Rixö.

Runt stensättningen ser ni några stora fyrkantiga stenblock. Stenblocken beställdes av Nazityskland under andra världskriget. Stenen blev aldrig levererad och återfinns som sittplatser längs promenadstråk runtom i kommunen.”

Vänstra delen av infotavlan. Uppifrån och ned, vänster till höger:

  • SMG (smågatsten) från Kungstorget, huggen där Gullmarsborg ligger
  • Engelsk sten huggen i Lysekil
  • Koppsten, blågranit från Humlekärr
  • 12-14 sten, 2-sten, huggen i Lysekil
  • 13-15 sten, stor gatsten, blågranit från Humlekärr
  • 12-14 sten, 2-sten, huggen i Lysekil
Gatsten i pallkragar - Ystad-2021.jpg
(c) Foto: Jonn Leffmann, CC BY 3.0
Gatsten är praktiskt för transport av tungt gods, t.ex. Gatsten.