Gary Brooker

Gary Brooker
(c) Foto: Stefan Brending, Lizenz: Creative Commons by-sa-3.0 de Gary Brooker, 2017.
Född	29 maj 1945[1] Hackney, London, Storbritannien
Död	19 februari 2022[2] (76 år) London, Storbritannien
Medborgare i	Storbritannien
Sysselsättning	Pianist[3], singer-songwriter, musiker[4]
Noterbara verk	A Whiter Shade of Pale
Utmärkelser
Riddare av Brittiska imperieorden
Webbplats	procolharum.com/procolgb.htm
Redigera Wikidata

Gary Brooker MBE, född 29 maj 1945 i Hackney i London, död 19 februari 2022 i London,^[5] var en brittisk sångare, låtskrivare och pianist i rockgruppen Procol Harum, som han också grundade. Tidigare var han medlem i Procol Harums föregångare ”Paramounts”. Som soloartist har han bland annat givit ut skivorna No More Fear of Flying (1979), Lead Me to the Water (1982) och Echoes in the Night (1985).

Brooker avled i sviterna av cancer.

Studioalbum

• 1979 – No More Fear of Flying
• 1982 – Lead Me to the Water
• 1985 – Echoes in the Night

Livealbum

• 1996 – Within Our House

Singlar

• 1979 – "Savannah"
• 1979 – "Say It Ain't So Joe"
• 1979 – "No More Fear of Flying"
• 1980 – "Leave The Candle"
• 1982 – "Cycle (Let It Flow)"
• 1982 – "Low Flying Birds"
• 1982 – "The Angler"
• 1984 – "The Long Goodbye"
• 1985 – "Two Fools in Love"

• 1970 – All Things Must Pass (George Harrison) – piano
• 1978 – Juppanese (Mickey Jupp) – orgel, musikproducent (Sida 2)
• 1981 – Another Ticket (Eric Clapton) – på "Catch Me If You Can"
• 1985 – Stereotomy (Alan Parsons Project) – sologitarr och sång på "Limelight"
• 1996 – Evita - sångare i låten "Rainbow tour"
• 1999 – Driver's Eyes (Ian McDonald) – på "Let There Be Light"
• 2003 – Concert for George (hyllningskonsert för George Harrison)
• 2005 – Aerial (Kate Bush) – orgel, sång

• Wikimedia Commons har media som rör Gary Brooker.
  Bilder & media
• ClassicBands.com: Procol Harum
• Diskografi på Discogs