Garp

Den här artikelns encyklopediska relevans för Wikipedia framgår inte. (2025-01) Motivering: Saknas källor till stora delar av texten (både här och vad jag kan hitta online). Verkar mest vara originalforskning. Oklart om det ens platsar här eller bättre på Wiktionary. Lägg gärna till fakta och källhänvisningar som visar att artikelns ämne har uppmärksammats i oberoende källor och passar i ett upplagsverk, varefter mallen kan tas bort. Om det inte går att påvisa relevans kan du föreslå att artikeln raderas eller infogas i en annan artikel. Om du tar bort mallen eller föreslår radering, motivera gärna på diskussionssidan.

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2025-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Garp (fornisländska garpr), ursprungligen en oförfärad, stridsfärdig man, sedermera "morsk man", "översittare", var under medeltiden både i Sverige och Norge den vanliga benämningen på tyskar. För att utveckla kunnandet i den svenska gruv- och hytthanteringen försökte den svenska statsmakten under Gustav Vasas ledning att rekrytera tyska bergsmän, vilka inte alltid sågs med blida ögon av de svenska bergsbönderna. De skälldes därför ofta för garpar i ungefärligt betydelse av storskrävlare. Det var också särskilt brukligt såsom smädenamn på tyskar från hansestäderna.

På Åland och i Åboland betyder garp ett halvvuxet barn eller en barnunge.

Ordet lever idag kvar som första sammansättningsled i åtskilliga ortnamn, såsom Garpenberg, Garphyttan, Garpströms bruk i Arboga socken, i gruvnamn såsom den tidigare gruvan i Åtvidabergs bergslag Garpgruvan och i Garpa skans i Huskvarna.

Tidigare brukades även en feminin form av ordet, garpissa.

• Garp i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)