Gansusångare
Gansusångare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Lövsångare Phylloscopidae |
Släkte | Phylloscopus |
Art | Gansusångare P. kansuensis |
Vetenskapligt namn | |
§ Phylloscopus kansuensis | |
Auktor | Meise, 1933 |
Utbredning | |
Synonymer | |
Abrornis kansuensis[2] |
Gansusångare[3] (Phylloscopus kansuensis) är en asiatisk fågel i familjen lövsångare inom ordningen tättingar, endemisk för Kina.[4]
Utseende och läten
Gansusångaren är en liten (9-10 cm) lövsångare, något större än kungsfågelsångaren med grönaktig ovansida, blek undersida och blek övergump. På huvudet syns ett tydligt blekt centralt hjässband. Vingarna bär ett tydligt vingband, ytterligare ett svagare och vita kanter på tertialerna. Sången är mycket annorlunda från kungsfågelsångarens, en tunn och högfrekvent serie följt av en serie accelererande toner och slutligen en drill.[5]
Utbredning och systematik
Gansusångaren förekommer i bergstrakter i västra Kina (Qinghai och Gansu).[4] Den behandlades tidigare som del av himalayasångare (eller kungsfågelsångare när denna inkluderade den förra). Numera urskiljs den allmänt som egen art baserat på studier som visar på betydande skillnader i utseende, läte och genetik.[6]
Släktestillhörighet
Arten placeras vanligen i släktet Phylloscopus, men vissa auktoriteter bryter ut gansusångare med släktingar, bland annat tajgasångare och kungsfågelsångare, till ett eget släkte, Abrornis.[2]
Familjetillhörighet
Lövsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[7] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Phylloscopidae. Lövsångarnas närmaste släktingar är familjerna cettior (Cettiidae), stjärtmesar (Aegithalidae) samt den nyligen urskilda afrikanska familjen hylior (Hyliidae).
Levnadssätt
Gansusångaren påträffas upp till 3200 meters höjd i lövskog med inslag av ädelgran och en. Födan består av insekter, men har inte studerats i detalj. Även häckningsbiologin är i stort sett okänd. Baserat på hanens sångaktivitet tros häckningen inledas i mitten eller slutet av maj. Endast ett bo har hittats, åtta meter upp i en björk. Fågeln lämnar häckplatserna i andra halvan av oktober och återkommer i slutet av april.[5][8]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.[9]
Noter
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Phylloscopus kansuensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b] MacKinnon, John & Karen Phillipps (2000) A Field Guide to the Birds of China, Oxford University Press, Oxford.
- ^ Martens, Jochen; Dieter Thomas Tietze, Siegfried Eck & Michael Veith (2004) Radiation and species limits in the Asian Pallas's warbler complex (Phylloscopus proregulus s.l.), Journal of Ornithology, 145 (3): 206-222.
- ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
- ^ Alström, P. (2018). Gansu Leaf-warbler (Phylloscopus kansuensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58878 22 december 2018).
- ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
Externa länkar
- Wikispecies har information om Phylloscopus kansuensis.
- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Haller1962, Licens: CC BY-SA 4.0
Phylloscopus kansuensis distribution map, based on http://datazone.birdlife.org/species/factsheet/Gansu-Leaf-Warbler
Camera icon
Författare/Upphovsman: Liftarn (diskussion), Licens: CC BY-SA 3.0
Silhouette de Falco peregrinus, le faucon pèlerin (Peregine falco).